Det började med en knasig kväll. Jag tyckte jag mådde bra. Lugnt och stilla. Men nåt i mig skapade en blick som inte alls stämde med hur jag upplevde hur jag mådde. Jag tog några bilder och la upp på facebook. Vad är det här för blick. Nåt var på gång. Jag hade ingen aning vad. Som vanligt lät jag bara livet hända. Jag brötar lite med att det är som det är men låter det ändå bara hända. Brötet är en del av mig. 







Nästa morgon vaknade jag sakta. Kände efter. Det var stilla. Mådde bra. Det kom ljus. I rummet. I blicken. Jag la upp fler bilder. Nu såg annorlunda ut. Jag visste ännu inte vart jag var på väg. Ta det som det kommer. Annelistyle. 


När den nya morgonen landar.


Light. 

Nu tar bildtexterna från Facebook över. Det här är precis vad jag skrev under resan. För varje stopp lägger jag upp fler bilder i kommentarerna. Jag tar med de också. Och texterna.

En annorlunda resa. Men ändå som jag gjort som många gånger förrut. Hela livet. Bara åkt. Utan att veta vart. Och varför. Däremot var det min första resa på temat kärlek. Och första gången jag rapporterat från en sån här resa live. 

-------------------------------

Kärleksresan
Utanför garaget, en dryg timme senare. 
Jag har pure kärlek och bilen packad för ett par dagar - men sen då, vart tar man vägen med kärlek? Vart ska jag åka?

Kärleksresan stopp #1
Getterön 

Allt rymmer en skatt. Om vi delar med oss av vår kunskap och kärlek får vi mångfalt tillbaka. Nedan i kommentaren beskriver jag hur man förvandlar en blomma till en Liferules-prinsessa.

 

Börja med en sån här blomma. Kommer inte ihåg just nu vad de heter.

 

Strippa av det vita kronbladen, försök att inte skada pestillerna. Det gick så där för mig nu men det funkar fortfarande.



Kräng det där höljet vad det nu heter neråt. Woop!

Plocka bort alla utom två pestiller, välj så armarna pekar åt det håll du vill.

 

Livet är roligare om man är flera. Skaffa henne en kompis.

Jag är ute på vägarna. Bara kör. Vet inte vad jag ska göra av min kärlek. 

Här finns grönfink, skarvar, skrattmåsar och mycket fritidsflygare.



Här finns vildrosor och vildsnurror. 



Här finns mojs och gojs.



Här finns supande grabbar. SUP - stand up paddling.



Här finns drömmar som sträcker sig mot universe.



Här finns kaffe i bilen. Och ett konstaterande att jag behöver en ny kaffekopp i bilen.



Kör nu vidare i mitt sökande vad jag ska göra av min kärlek. 

Kärleksresan stopp #2
Getteröns flygfält 

Drömmar. När jag var liten kollade vi på fåglar en bit bort, pappa gillade att fota fåglar, jag tyckte det var spännande men ännu mer spännande var det att titta på fritidsflygplanen på det lilla flygfältet en bit bort. Det här flygfältet. 

När jag äntligen fick ta körkort för exakt 10 år sedan, det tog ett par veckor, och när jag fick kortet kom jag hem mallig i hågen till pappa - som pekade på sin nya bil. Okej? Och då var frågan vad han gjorde av den gamla. Han pekade. Där stod den. En röd Volvo 850. Han gav mig nyckeln. En av mina lyckligaste ögonblick i livet. Kärleken från pappa som visste vad frihet betyder för mig. Känslan av att vara fri. 

En av de första turerna jag körde var hit till flygfältet. Ibland är livet stort. Jag fick åka med upp och navigera ett segelflygplan själv. 

Sen när jag åkte hem spelade de I believe I can fly av Kelly, jag hade aldrig hört den förr. En av mitt livs starkaste dagar. Låten handlar om att nästan ge upp men att kunna se kärleken igen och när vi kan så kan vi flyga. 

I morse bara fick jag för mig att jag skulle ut på en kärleksresa. Well, då blir det ju så. Jag har ingen aning om vart jag är på väg men jag tror jag kan flyga. Och en dag kommer jag att flyga. 

I believe I can fly, I belive I can touch the sky, I think about it every night and day, spread my wings and fly away.  

 

Kärleksresan stopp #3
Gamla Köpstads Naturreservat 

Ibland vet jag inte hur man gör med det man har. Försöker lära mig. Segla. Inte bara dit mina inre vindar för mig. Men ibland undrar jag om det inte är bättre. Bara åka med. Jag vet inte. Behöver jag veta. Jag vet inte. Jag söker svar.



En sak att man vet vart man vill. Men om man inte lärt sig kryssa i vinden. Ibland kan jag kryssa. Men jag vet inte vart jag ska. Hur är det nu?



Rep. Huja så mycket blandade känslor.



Vad behöver man för sin resa? Minsta möjliga är min erfarenhet. Däremot oändligt med kunskap. Desto mer kunskap desto mindre utrustning. Kunskap är som utrustning.



Vila ibland är bra.



Ibland är det kört. Men man behöver inte ge upp. Man kan börja om med något nytt. Ibland blir det ännu bättre.



Ibland är det bra att kika på livet lite på håll. Hur det ser ut. Utan att gå dit. Då har man sönder. Som nu. Reservatet är avstängt. Fåglarna behöver få vara ifred så här dags på året.



Till slut måste man lämna sin trygga strand. Om man vill lite mer. Man kan inte stå ens med ena foten kvar. Man måste våga släppa båda fötterna.



Och lyfta. Och segla. Över skyn. Med egna vingar. Egna vingar rules.



Kärleksresan stopp #4
Björkäng 

Ställer inga frågor. Bara hänger med frågorna. Och tycker om livet. Det är kärlek. Den här stranden hängde jag mycket på i tonåren. Vindsurfade där. Bland mina lyckligaste ögonblick i livet. Jag var kapten. Kärlek till friheten och livet. Pappa var chaufför. Life rules chauffeur.



Ett redskap för att hjälpa mig känna liv.



På't igen. På friheten.



Ränderna går aldrig ur en. Life rules stripes.



Jag har svårt att hålla bommen till vindsurfingen. Men frågan är inte vad som inte går. Frågan är vad som går. Det går att hålla en kite. Jag har gått kurs. I sommar blir det mera kurs. Hos KiteKalle.



Så snart kan jag också flyga. Det är kärlek.



Kärleksresan stopp #5
Smygehuk

Vet inte vad jag ska säga. Den där blicken har jag aldrig sett förut. Vad är det jag gör. Varför är jag ute. Var ska jag sova inatt.



Det är i alla fall med egna vingar. Önskar bara de lyfte.



Mannen i vattnet.



Långt långt där borta.



Jättelångt där borta.



Och nu då? Bort bort bort. Vad är det för fel på här?



Här. Omfamna här.



Men jag flyr. Vart? Dörren till ett skyddrum. Från krigens tid. Vart är jag på väg?



Var är mina vingar? Finns de bara i sagans värld. Får jag vara med där?



Vart. Räcker det inte. Kärlek var det. Vad då för kärlek?



Spokey man.



Kärlek är ingen lätt nöt.



Kärleksresan stopp #6
Smygehuk, 100 m längre bort. 

Inviger min nya mobila basecamp. Min vanliga Volvo S60. Oändligt mycket mer plats än mitt tält! Shit vad bra det blir! Plaaaant! Frihet, det är kärlek det! Eller kanske det heter kärlek är frihet. Ja, så är det. Skit samma, jag tokälskar det här!



All set. För natten. I morgon får det bli lite mer människokärlek irl.



Mysbelysning. Shit vad bra det här blev. Och shit vad jag ska fixa så det blir perfekt.

30 maj, dag 2
Smygehuk

Godmorgon världen! Jag är ute kör, har ni kaffe så hojta så kanske jag kikar förbi! Vid varje stopp lägger jag upp bilder, klicka på kommentarerna så finns vanligtvis ännu flera bilder. Mitt tema är kärlek, jag funderar och klurar ur kärlekens tecken. 

Inatt har jag sovit i Smygehuk som hamnar på min topplista över bästa gästservicen i Sverige. Gratis uppställningsplatser för husbilar, husvagnar och tälta. Inte som camping, bara fina gräsytor och en välskött toalett. Precis där man vill hänga. Inget mer behövs om man inget mer vill ha. Heja Smygehuk, heja! Jag kommer gärna tillbaka en annan gång!



Kärleksresan stopp #7
Skanör 

Nya linnet som fina Grace McDonald i Toronto beställde åt mig är ute och ser solen. Alla ställen jag varit på under den här resan har jag varit på förrut. Jag var 16 år när jag hade varit i alla Sveriges landskap. Pappas idé var att vi kommer att se världen när vi blir större, han ville vi skulle ha sett Sverige också. Så bra, jag har väldigt starka rötter i Sverige, med dem står jag stabilt ute i världen. Det var kärlektänkt av pappa! Och shit vad vackert Sverige är. Massa massa kärlek!



Att välja sina platser. Färger. Som man gillar. Gäller också möten mellan människor.



Så utsikten i livet blir så man mår bra. Det gäller också möten mellan människor.



Man får vara rädd om det man har.



Ibland går det sönder. Men ibland måste det göra det.



Som man kan tycka om sig själv kan man tycka om andra sägs det
det. Ja, det stämmer allt tycker jag. Men kanske viktigare, som man kan tycka om sin egen resa kan man tycka om andras resa. Då blir det lite annorlunda.

Ibland finns det broar. Ibland är de för dyra. Ibland vill man helt enkelt åt ett annat håll.



Man kan fortfarande önska gott ändå. För de på andra sidan vattnet.

 

Kärleksresan stopp #8.
Malmö, en park med lekande barn. 

Den där blicken som jag fick i förrgår. Som jag inte förstod. När jag ser barnen leka. De kan nåt jag inte kan. Nu förstår jag min blick. Den här sommaren kommer jag att lära mig. Att leka tillsammans. Resan har precis börjat.



Kärleksresan stopp #9
Lund 

Kärlekar lilla Ellis. Och blir kärlekad tillbaks.

 No makeup. Just pure kärlek.



Kärleksresan stopp #10
Ystad 

Jag lär mig massor. Om min väg. Och om din väg.



Blommor. Som kan pimpa livet så fint. Och blockera dörrar.



Kärleksresan stopp #11
Malmö 

Ibland är det snurrigt.



Tursors är avancerade konstruktioner. 



Skönt att bara vila lite.



Kärleksresan stopp #

Keep your dreams pink. Please do.





Dagens kärlekspresent.



Pink picknick.



Kärleksresan - Hemma.
Tre dagar. 99 mil. 
Fullknökade av insikter. 

Kärlek är att skratta andras glädje.
Kärlek är att gråta andras smärta. 
Kärlek är att våndas andras oro. 
Kärlek är att hoppas andras hopp.
Kärlek är att vila andras trötthet.
Kärlek är att se andras vyer.
Kärlek är att vilja andras vilja. 

Ibland är kärlek så. 
Ibland är det på annat sätt. 

Ellis älskar mina armband. Jag älskar att Ellis älskar. Hon älskar att trä på dem på sig själv. Och på mig. Om och om igen. Så jag låter henne göra det. Så kom jag på. Att dela hennes glädje. Att göra detsamma. Trä på dem. På henne. På mig själv. Göra det hon tycker om. Vilja det hon vill. 

Och sen var vår magiska relation än mer magisk. 

Jag lär mig. 
Av de som kan.




Här är min svenska Facebook där det kommer såna här grejer - välkomna att följa!!