Jag fick igår frågan vilken stil jag vill klättra Cho Oyu i. För de oinvigda så är Cho Oyu världens 6e högsta berg med sina 8201 m och ligger alldeles i närheten av Everest. Man kan bestiga berget från både Nepal och Tibet och jag hade tänkt mig ett försök från Tibet.

Med "stil" menas främst om jag avser att bygga camp på berget i förväg, s.k. expeditionsstil, eller om jag har med mig allt jag behöver från baslägret när jag går mot toppen, s.k. alpin stil. Sedan finns det hundra varianter av det ena och det andra, t.ex. kan man göra expeditionsstil med och utan bärare. Sen kan man gå solo, solo med hjälp och utan hjälp, ja, allt mellan himmel och jord.

För en del är detta fullständigt ointressant, för en del är det blodigt allvar. Så jag tänkte här snacka lite om hur jag ser på det här och vad jag vill försöka mig på, så slipper en del fundera på det här. Inget är dock hugget i sten, sunt förnuft rules.

Jag funderar och lapar höjd. (Mont Blanc alldeles till vänster om huvudet).

Jag avser att gå solo, dvs. ensam. Det kan ju diskuteras om det går att gå ensam på ett berg där det kryllar av människor men jag kallar det ändå att jag går ensam eftersom det bara är jag i mitt lag när jag går upp på berget.

Jag kommer eventuellt att ha tillgång till väderprognoser och räddningsservice hos ett företag i baslägret och om jag vill kommer jag i så fall kunna kommunicera med dem via radio. Här tycker jag dock det finns större utrymme att ifrågasätta om man är solo när man har folk på markplan att snacka med. Jag måste fundera vidare på det här, det blir fånigt att jag inte skulle kunna prata med folk i baslägret när jag har massor av människor omkring mig, - ska jag låta bli att prata med dem också?
Tillägg: Färdigfunderat, noop, det blir ingen radio alls.  

En ryss kollar att folk mår bra, han kollar mig också och jag kollar honom. Vad ska jag säga när han knackar på tältdörren för att fråga hur jag mår, - nä, skit du i det!

Jag tror att jag kommer att komma fram till att det här med äventyr befinner sig i en ny tidsera, - lite vätternrundan över det hela, - man kan åka i klunga, ligga på rulle och ha hjälp av varandra, eller så kan man ligga själv och dra hela vägen. Det kryllar ju med människor men ändå är man ensam och gör jobbet själv. Lite så uppfattar jag det som att gå ensam på ett berg med mycket folk. Jag har dock ingen depåservice. 

Jag avser att gå i alpin stil, dvs. jag kommer inte att ha någon utrustning eller mat eller något annat på berget som väntar på mig utan jag tar med mig allt jag behöver i min ryggsäck. Det betyder att jag varje kväll bygger camp, nästa morgon packar jag ihop grejerna, ner i ryggsäcken och på kvällen bygger jag nytt camp igen. Jag har allt med mig i ryggsäcken hela tien. 

Tomma tält i high camp på Elbrus som står på vänt

Annelistyle innebär också att jag har allt med mig allt ner igen, inklusive toapapper och annat skräp och absolut all utrustning, t.ex. säkringar och rep. För mig är det en självklarhet att man har med sig allt ner. Tillhör man etablissemanget så tycker jag att man ska ange om man har lämnat något på berget för det är lite mer fulstil över att lämna nåt på berget och det kan vara en extremt stor skillnad mellan att lämna säkringar eller att ha alla säkringar med sig. Idag kallas det alpin stil även om man har dumpat utrustning på berget. Jag har ännu inte bestämt hur jag ska göra med bajs, det är möjligt att jag försöker få det med mig ner på nedvägen.

Bajspåse på vänt på Aconcagua

Jag kommer ev. att ha en liten bit repmed mig. Om jag tycker att jag behöver rep sätter jag upp det och vänder sedan tillbaka och hämtar repet med mig. Jag har alltså alltid repet med mig. Jag avser inte att klättra på repet utan bara på berget och det gäller både upp och ner, dvs. jag avser inte att fira mig ner. Annelistyle är att klättra för egen maskin, repet finns där bara som en säkerhetsgrej, inte som ett direkt klätterhjälpmedel. Utifall någon undrar så har Cho Oyu inte några särskilt svåra passager, ett ställe är lite brant men inte svårt, men på flera ställen blir det en väldigt lång rutschkana om jag ramlar och inte får stopp på mig och det finns också glaciärsprickor.

För en del är det blodigt allvar vad man stoppar i sig under bestigningen. En del anser att et är lite doping över vissa medel. Jag kommer att ta medicin i förebyggande syfte och då tänker jag främst på Bamyl. Det tar jag för att tunna ut blodet och minska risken för frostskador. Jag avser inte att ta någon medicin för att skynda på acklimatiseringshastigheten men jag har med mig sådan medicin att ta om jag blir allvarligt sjuk. Jag kommer då även att gå ner så snart det är möjligt. Jag kommer inte att ha med mig syrgas upp på berget..

Jag kommer däremot att ha med mig heparinsprutor och planerar att ta dem. Orsaken är att man på hög höjd får väldigt tjockt blod, det är en del av acklimatiseringen, och det är jättebra så länge man är på hög höjd. Men jag ska ju ner igen och då är det väldigt stor risk att det tjocka blodet orsakar proppar. Jag har hittills haft tre ytliga proppar och jag vill gärna bestga berget men vill inte riskera att dö av en propp så jag kommer att tunnar ut blodet på nervägen.  

 
En karl som inte mår bra på toppen av Aconcagua

Det är så här jag villl göra. Jag har inget emot att andra klättrar på andra sätt. Jag åker dit för att testa mina gränser, för att jag älskar att klura över hur jag ska lyckas möjliggöra det jag vill göra, för att jag är nyfiken på hur 8000-metersluften känns både fysiskt och mentalt och vilka tankar jag får där. Andra är där av andra orsaker och det stör inte mig. Det finns sådant som stör mig och är det något idag som är fulstil så är det att lämna prylar kvar efter sig, även om det så bara är en liten kil. Sen finns det annat man kan störa sig på men som inte har med stil att göra, men det tar vi en annan gång. 

Slutligen, jo, jag kommer att försöka tälta på toppen. Jag kommer dock i första hand "bara" försöka nå toppen, - allt annat är bara bonus.
2014 mars: Tänkt om - jag kommer känna på plats hur jag gör, inget bestäms iförväg, allt bestäms ad hoc i stunden.  

 Tältning på toppen av Elbrus

Som sagt, för en del är detta fullständigt ointressant, för en del är det blodigt allvar. Så nu har jag väl klargjort vad jag vill göra där borta i bergen. Är något oklart?

Stay cool - hälsar Anneli alias Fuglesang

------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------