Jag fick en fråga - Varför berättar du om dina planerade äventyr - är du inte rädd att någon ska sno dina idéer?

Äventyr på "hög nivå" handlar mycket om att vara först och bäst och högst och snabbast osv. Det är genom att vara "värst" på något vänster som man kan få medial uppmärksamhet, och i sin tur få sponsorer osv. Vill man vara "värst" på sin grej så är det ju klokt att inte berätta vad man ska göra, för då kan ju någon helt enkelt sno idén och hinna före. Så det är ingen obefogad fråga.

Så vad tycker ja om det hela? Varför berättar jag då?

För mig är svaret väldigt enkelt. Nej, jag är inte ett ögonblick rädd att någon ska sno mina idéer, om nu något skulle anses vara specifikt min idé.

Jag sysslar ju inte med det här för att vara först och bäst osv, utan för att jag tycker det är kul. Jag får inte mindre kul om jag har inspirerat någon annan att göra samma sak, snarare tvärt om!

Min tältplats på toppen av Elbrus. Senare fick jag ett mejl av en kille som tackade för inspirationen - och bifogat värsta coola bilden när han tältade på toppen av Mont Blanc! Skulle det förta min glädje? Nej sannerligen inte! Jag blev tokglad! Dubbel glädje!

Jämför med att äta en riktigt god favoritglass, - inte smakar den mindre gott för att någon annan njuter av samma glass!? 

Kolla glädjen! Stockholm maraton 2011 - jag är ju himla glad och inte sjutton blir jag mindre glad för att tusentals andra kutade samma lopp! Snarare gjorde det ju det hela ännu skojigare!! Precis samma sak gäller ute på äventyren!

Ska jag kunna hålla på med det här utifrån mina kriterier, dvs. att ha kul snarare än att vara värst och "vinna", så får jag helt enkelt också ta "konsekvenserna" av det, dvs. ska jag kunna få sponsorer så får de gilla mitt upplägg. Funkar det inte så funkar det inte. Jag kommer inte att ge mig in i "tävlandet" bara för att kunna få sponsorer, hellre sänker jag ribban på vad äventyren får kosta.

Eller förresten, en tävling är jag gärna med i:

- den som har roligast vinner!

Nu köööör vi!!

Toppen av Aconcagua, solo och alpin stil. Hade jag mindre kul på toppen av Aconcagua för att andra också har varit där på samma sätt? Min glädje hörde främst ihop med att jag mådde så tokbra och hade klarat det med så himla stora marginaler, - dvs. jag hade flyttat mina positioner rejält av allt tidigare slit i bergen. Det är ju gladgrejer som inte krymper ett ögonlick av andra personers bedrifter.

------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------