Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Tankar på livet i Lima

3 (38 F) grader. Inomhus temperaturen när jag anlände hit till Bu, Limedsforsen igår. -21 grader (-6 F) utanför. Det första jag tänkte på var alla de som saknar el och värme i krigets Ukraina. Detta obegripliga krig. Som förstört så oerhört mycket för så många. Efter några timmar i huset, iklädd tre lager av kläder, samma kyla, tänkte jag, jag borde göra något för att hjälpa de lidande i Ukraina.
 
Hela den tio timmar långa resan upp från Malmö lyssnade jag Rich Roll´s podprogram. Rich Roll är en ultra löpare som är vegan, har 4 barn och ägnar mycket tid att fundera på meningen med livet. I ett av inslagen jag lyssnade på hade han bjudit in en gammal vän till mig som blivit en sorts amerikansk superstar, Dan Buettner. Här en artikel från senaste mötet https://www.mikaelstrandberg.com/2010/01/21/dark-clouds-and-blue-zones-time-to-reflect/ Dan är en gammal långfärdscyklist som nu är känd som en av National Geographics mest populära skribenter och för att ha skapat de s.k Blue Zones. Han skriver om olika grupper av folk över 100 år gamla som bor i olika miljöer världen över. Han har dragit slutsatser vad det är som gör att de blir så gamla. I stora drag följande:
 
De har en kost som baseras på grönsaker, bönor, ibland fisk, nästan aldrig kött och de äter ingen skräpmat.
 
De bor ofta i miljöer där det krävs att man går upp och ned ofta.
 
De fortsätter jobba och sitter inte stilla. Minst sex timmar per dag.
 
De röker inte.
 
De umgås med andra människor hela tiden. Oftast samma människor de växt upp med hela livet.
 
 
Min resa och tid här i Lima är helt och hållet dedikerat till att komma på fötter igen. Efter Grönlandsolyckan. Inför den färden lade jag på mig 18 extra kilo. Sanningen är ju den att man behöver en hel del extra fett. Eller kanske inte. Peter Wilson lade knappt på sig ett kg och ändå kände han sig starkare än någonsin efter en månad på isen. Och jag blev inte av med extra kg på grund av olyckan. Fortfarande drar jag omkring på 4-5 extra kg och jag kände under min första skidtur igår, att de är ett problem!
 
Jag vill också försöka gå över helt och hållet på att bli vegan. Jag har ju märkt under de senaste tre åren att jag mår oerhört mycket bättre utan kött framför allt! Framför allt kött inköpt på affär, som är fylld av olika läkemedel. Så nu tidig morgon kokar jag en frukost gjord på broccoli och sötpotatis mosad i kokosolja. Idén kommer från Hannah. Vem är Hannah? Hannah spelar en stor roll i mitt liv just nu. Det här är Hannah https://www.instagram.com/gofeetgo_tv/
 
Under skidturen igår, -21 grader, underbart, så kändes allt tungt. Jag har ju kommit igång med träningen ganska bra. Tränar några timmar varje dag 6 dagar utav 9. Varierad träning. Cykel, gym, löpning och snart är det dags att börja dra däck igen.
 
Mina nordpolsplaner är fortfarande tydliga. Jag vill ju korsa Grönland, men vill se denna gång här uppe, hur påverkad jag är av hjärnskakningen. Jag kände lite under skidturen igår. Jag skall köra 2-3 mil per dag tills den 27:e, när jag vänder åter. För ännu ett äventyr, kanske ett av de största. På Teneriffa!
 
Ja! Nackdelen att lyssna på poddar av och med framgångsrika människor är ju att man funderar på sig själv. Hur lite jag får gjort i livet. Både Dan och Rich gör ju så många saker av värde. Vi är alla tre i ungefär samma ålder. Så kom jag på, jag är den ende av oss som har småbarn som jag ser efter själv. Det är ju trots allt viktigast!
 
Nu skall sötpotatisen, broccolin och fettet mixas! Så skidor!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg