Jag har nyss stigit innanför dörren efter två veckor i Östafrika. Jag ler med hela ansiktet. Det är gåvan man får med sig från världens äldsta kontinent där leendet föddes, Östafrika. Så fort jag landar på JK Airport känns det hemtamt. Det trots att det är 12 år sedan jag var här sist. Då knallande genom Kenya och Tanzania för att göra en film om en vandring i Massajland. Jag märker direkt att Nairobi förändrats till det bättre. Helt klart har en växande medelklass anlänt, för överallt syns fina bilar, nya affärer, jag ser inga unga män som förut gick omkring i horder på gatorna i jakt efter jobb eller sysselsättning. Det är rent och överallt byggs det. Främst av kineser. Jag är här på vad min mycket gode vän Jeff Willner kallar en Expedition för Gentlemän, så efter en natt i Nairobi så flyger vi till hans camp Kensington Mara West, placerad högt uppe på Oloololo Escarpment och som erbjuder en fantastisk utsikt över vad jag tycker är världens bästa nationalpark - Masai Mara.

En av nattvakterna är Joseph Olekitmebe från il-siria klanen som jag aldrig stötte på under vandringen år 2000, mest för att de fanns i västar Massajland och vi gick nordväst. Däremot kände han till att min gamle massajpartner som jag känner som Lekinjot Olotira, men turister som Moses från Talek, hade startat en egen turistorganisation, där han och hans fru, en av dem, var chaufförer. Jag kände inte ens igen Talek, hans by, när vi passerade genom på en game drive och därför träffades vi aldrig. Jag pratade med den andra av mina massajpartners år 2000 Oleleuka, han il-loitaioch Lekinjot il-purko, och han skulle komma till campen jag bodde på, men han dök aldrig upp. Mest för att jag glömde hans telefonnummer hemma. Alla har mobil i Kenya. Jag hörde dock ryktesvägen att han satsar på en politisk karriär och det behövs, för massajerna är fortfarande marginaliserade av de ledande klanerna i Kenya.

 Jag gjorde min första safari Masai Mara 1990 under cykelturen från Nordkaptill Sydkap. Då var de en lång resa från Nairobi på urusla vägar och jag delade tält med 6 andra. Safarin skedde i endera en Landrover eller en matatu, en sorts minibuss, och det var svårt att få bra foton, men likväl var det en höjdpunkt i livet. När jag gjorde massajturen 10 år senare bodde jag på ett läger i Talek, vars namn jag glömt, men det var lyxigt och fint och vi gjorde utflykter med Landrover 110:or. Idag är det Landcrusiers som gäller och allt har blivit bättre för att fotografera. Och lägren lyxigare. Men Masai Mara består som världens bästa!

 Varför tycker jag Masai Mara är bäst? Jo, för det har allt man önskar av en safari. De usla vägarna i parken gör fortfarande att det känns som om man är ute i vildmarken och allt kan hända, man behöver inte åka några långa sträckor för att se allt vilt, inklusive de s.k Big 5, och omgivningen är spektakulär samt att ekosystemet fortfarande fungerar perfekt. Det är en "enkel" park. Höjdpunkten denna gång var ballongfärden över den västra delen och trots att den stora årliga migrationen var över, så var piloten så fantastiskt att vi kom mycket nära alla djur. Bland annat såg jag ett norshörningspar på exakt samma plats som för 12 år tidigare!

 Se bildspelet från hela turen här!

Och som vanligt finns mer ingående rapporter på www.mikaelstrandberg.com!