Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Recension: Friluftsmat

Jag minns med en viss skräck Blå Bands tunga och solida förpackningar med utemat på mina första vinterturer i Sarek i början av 1990-talet. De hade en rätt, köttfärssås med makaroner som smakade bra, men mag- och halsbrännecirkusen efteråt var i det närmaste helt osannolik. De satsade mycket på kolhydrater och kalorier. Lyckligtvis finns det fördel med utveckling! Med åren har torrfödan blivit mycket bättre. Efter Blå Band så kom det en hel del olika varianter och egentligen var dte först när nosrka Turmat och Real kom, som det fanns många olika rätter och smaker att välja på och som man verkligen såg fram emot att äta. Jag har provat en hel del varianter där mellan, men inget hitta som varit bättre. Anita Forsell hade en gång i tiden en serie rätter som inte kändes lika tunga utan lättare för hela kroppssystemet och jag har väntat på en ny variant av hennes torkade mat, men inget sett förrän nu!

Jag äter inte kött mer, men fisk och ägg en gång i veckan. Mer när det inte finns annat. Jag har ännu några fysiskt mycket tuffa färder framför mig och funderar mycket på det här med kost nu för tiden. Kroppsligt sett har jag inte mått bättre någonsin. Jag känner mig ren, stark och frisk. Men jag ser att jag inte har samma styrka i gymmet, sedan jag tappade 16 kg och slutade med kött och framförallt mina oerhörda mängder mjölkprodukter per dag. Så jag har funderat på hur jag skall klara månader på torrmat och ha kraft nog att klara av det jag vill göra. I samband med mina tankar kom en förfrågan från företaget Friluftsmat i Uppsala om jag kunde tänka mig prova och resencera deras friluftsmat. Utmärk tajming!

Så igår, dagen före julafton, åkte jag ut till ett vindskydd i det som finns av skog i Skåne och ett vindskydd för at vi alla skulle kunna testa deras icke köttprodukter. Det var frukost, lunch och middag för två personer i en dag. För oss räckte det för hela familjen i nästan två dagar. Det var gröt med nötter, musli, potatis, morötter, rödbetor, grönsakssoppa, Ratatouille, bondomelett och äggröra. Här var den då, den lättare maten men med tillräckligt med kalorier och kolhydrater för långa turer, men som hade en naturlig smak av riktig mat! För mig är idag företaget bakom lika viktigt som innehållet. Exempelvis skulle jag aldrig sälja en film till National Geographic TV eftersom det ägs av FOX Media (Rupert Murdoch imperiet), det går emot allt jag tror på.  Så jag frågade Tobias på Friluftsmat hur de kom till och idén bakom:

   Vår VD (Ywon) är veterinär i grunden, och då hon för fyra år sen testade fram bättre mat för sällskapsdjur började hon använda sig av bl.a äggpulver eftersom det innehåller så många viktiga näringsämnen. Och helt plötsligt började det komma förfrågningar från friluftsmänniskor som ville köpa det. Så då startades Friluftsmat, och sen dess har vi utvecklat produkter efter aktiva människors behov.

   Det som driver oss är att vi vill erbjuda människor i naturen bättre mat, samtidigt som de får en ny aktivitet - matlagning.
Produktsortimentet utvecklas konstant för att man ska slippa äta samma frystorkade färdigrätter varje gång man är på utflykt.

   Vi tillverkar inte råvarorna själva, utan köper in stora kvantiteter lufttorkat som används till att kombinera produkter. Mycket av det vi köper in är närproducerat och ekologiskt. Inom kort blir företaget Äkta vara-certifierat, vilket innebär att produkterna inte innehåller några tillsatser.
Även laktos- och glutenfria produkter är under utveckling.

    vi testade maten under en dag i vindskydd i ett evigt strilande regn och den skånska vinden som sjöng i grantopparna och ungarna har efter ett år i svenska dagis blivit bortskämda på olika vis, exempelvis med evigt lagad mat och att all mat inte för se konstig ut, vilket torkad tomat gör, å det vägrade äta någonting annat än äggröra och bondomelett. Vilket de tyckte smakade exakt lika osm i skolan och på dagis! Vi vuxna gillade alla möjligheter som fanns att kombinera rättarna och extra maten som torkade tomater, kiwis med mera. Höjdaren var äggrätterna och Ratatouillen med allt smakade mycket bra och kroppen kändes lätt och fin efteråt, vilket är mycket viktigt. Så jag tror att äntligen har det dykt upp ett alternativ som känns mer naturligt och smakar bättre än det som finns på marknaden just nu.

   I övrigt är förpackningar och pris standard vad som finns på marknaden idag, men smaken och lättheten efteråt gör stor skillnad!

*Övriga tester jag gjort kan ni läsa om här!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg