Det jag ser fram emot mest med att bege mig till inlandsisen på Grönland, det är att försöka göra mig fri -ja, jag blir ”tvingad” till det- från behovet att kolla mobilen, kolla på Internet, kolla på TV, läsa böcker, lyssna på poddar, överjobba med film eller hålla mig konstant upptagen av grejer som inte är så viktiga. Såsom vi i stort sett alla gör, för att hålla oss sysselsatta och undvika att tillbringa tid med oss själva. Tänk att det skall vara så svårt att vara ensam med sig själv!
Nu när jag är här i tystnaden i Lima, förstår jag att det inte hjälper att bo i stad. Även om Malmö och området jag bor är lugnt, så är det alltid något ljud 24 timmar om dygnet. Oftast dag och natt någon som beställt mat från Wolt eller Foodora, eller en bil som kör förbi i maxhastighet eller någon som rastar hunden. Eller grannen som druckit för mycket i sin ensamhet och ringer hem till Polen och gråter. Staden är ju så.
Morgonen är guld värd. Förutom lite fågelkvitter, bäckens brus, så är det helt tyst när jag vaknar. Jag har ungefär samma rutin som i Malmö. Jag öppnar dörren här, sätter ut en stol och sätter mig bara och njuter. Inte för många tankar. Jag sitter där lugn och nöjd i alla fall en halvtimme innan jag går in och sätter på kaffet. Jag återvänder ut, läser lite kloka ord, just nu Thich Naht Hanh, skriver i dagboken och mediterar en tio minuter. Så sitter jag ytterligare en tid och dricker mitt kaffe. Sedan tränger oron att vara helt för sig själv på och jag börjar med en massa göromål.
De två första dagarna här i Västerdalarna och Limedsforsen har varit guld värda. Tjejerna har ju inga måsten heller, ingen skola, ingen fotboll, inga kompisar. De är uppe till tidig morgon och gör sina grejer. Vi tillbringar eftermiddagen och kvällarna tillsammans. I fredags köpte vi en grill och grillade. Det tog en hel eftermiddag och kväll, men vi satt ute i den underbar kvällsluften och njöt. Igår åkte vi till Hässjön och försökte fiska. Som vanligt blev det inget. Det är svårt att fiska från land. Men så oerhört vackert. I stället åt vi sill, tyta och potatis till middag. Underbart!
Det är så lugnt och stillsamt här att vi har en besökande fjolårsälg, en -om han inte skjuts under älgjakten- kommer att bli en ståtlig tjur. Vi kallar honom Frank. Tjejerna har sett honom så ofta nu, de reagerar inte ens när han dyker upp på kvällskanten. Inatt sov han här utanför. Jag minns hans mamma och syrra tillbringade många dagar här under tidig vintern. Nu är det bara Frank kvar då.
Förmiddagarna är helt och hållet träning. Jag försöker upptäcka nya platser när jag drar däck. Igår följde jag stigar, övervuxna, genom skog, över bäckar och myrar, storslagen utsikt och skog, men de satans bromsarna är tuffa! Kliat hela natten….
Alla paradis har sina jävlar.
