Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Biljetten bokad!

Om en månad sätter jag mig på ett flyg till Reykjavik. Dagen därpå flyger jag till Kulusuk för vidarebefodran till Tassiliag på den östgrönländska kusten. Äntligen är det dags att då åter få uppleva den fantastiska grönländska inlandsisen. Min tredje grönländska Expedition.
Som alltid vet man under förberedelsetiden inte vad som kommer att hända. Grönland är oförutsägbart. Men oerhört lockande! På samma vis som det var för polarfärdernas fader, Frithjof Nansen. Han var den den som ville göra allting enklare, lättare och snabbare. Han ligger bakom det lilla köket vi alla har i någon form idag, sovsäck med kåpa, skidor med stålkant, rätt skidteknik och mycket mera. En oerhört fascinerade människa! Att läsa biografier av och med honom visar att visst har mycket hänt inom pryl världen men tanker och funderingar runt äventyret och livet är lika.
Därför är det denna gång ett extra nöje att mer eller mindre följa hans spår. Från land till land. Dvs. vi stiger på glaciärerna i öst, klättrar upp på platån med riktning Nuuk. 25-40 dagar senare når vi ett nytt hav av glaciärsprickor i väst, tar oss ned för dem och knallar så längs en flod fram till dess mynning där vi, om allt går väl, blir upphämtade i båt.
Den här skiljer sig från den 2022, eftersom vi tar oss från hav till hav. Den gången var det från iskant till iskant. Den här turen är några snäpp svårare säger min vän Lars Ebbesen.
Vilka vi är, kommer jag att dela med mig av när allt är riktigt, riktigt klart. Mina två tidigare följeslagare, Max Willner och Meg Hines, tvingades av olika skäl hoppa av.
Så jag tar inget för givet innan jag landat i Tassiliaq!
Barnvakt har ordnas åt tjejerna. (Mamma) Och Evas ögon har tagit ett stort steg framåt på bättringsvägen.
Detta är en Kensington Tours Expedition.
De två tidigare Expeditionerna:
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg