Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Mina cykelår

Mina gamla cykelresor. Så fort jag lägger ut något om dessa, blir det reaktioner. Vilket är ju fantastiskt. Det är över 25 år sedan. Idag har jag inte ens cykel. Under många år kunde jag knappt tänka klart, utan att sitta i cykelsadeln. Jag tillbringade ungefär 6.5 år i cykelsadeln. Klart det har påverkat mitt liv. Det jag saknar idag mest från den tiden, är friheten att slå upp läger var man vill. Vakna på en ny plats varje dag. Känna sig (oftast) trött och nöjd varje kväll. Sova bra. Det okända som väntade varje dag. Alla generösa människor. Styrkan. Och känslan att vara helt påverkad av vädret. Leva mitt i. Det som händer.
 
Det var då det. Undersommarhalvåret har jag sett ett antal långfärdscyklister i Malmö. Jag har inte haft tid att prata med dem. Men känt längtan tillbaka. Kanske en dag. När tjejerna har rusat vidare i sina egna liv Vi får se. Eller kanske vi gör en tur tillsammans.
 
Det var under min senaste cykeltur, den från Nya Zeeland till Kairo, där jag började filma. Jag har verkligen haft tur att träffa på de rätta människorna i mitt liv. De som tror på mina idéer och möjligheter. En av dem är min gamle vän Björn O Henriksson. Jag träffade honom första gången på min allra första TV-intervju i Packat Och Klart soffan. Sedan dök han upp där som en räddare i livet flera gånger. Han var mycket instrumentell gällande att jag skulle få med en film kamera den cykelturen. Och där kan man säga att min filmstil fick sin början. Den skakiga och realistiska kameran som ger djup närvaro känsla. Jag lärde mig hur man skulle filma på hans instruktioner längs vägen. (OBS! Jag vill påstå att jag inte lärt mig personligen detta med film förrän de sista tre åren)
 
Här är några av de inslagen samt Rolf Bergström och min första intervju i Packat Och Klart studion.
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-09-16 07:44   plingella
Åh dina cykeläventyr är ju bara drömmen! Förstår att du saknar dem! Jag längtar konstant ut även fast jag inte gjort så långa turer som dig. Det är en härlig frihetskänsla.
 
Svar 2019-09-16 08:54   explorermikaelstrandberg
Lyckligtvis kan jag uppleva ögonblick av det bara bortom staden. I naturen. med tjejerna. Det är ju en av grejerna som är bra med man åldras. Det krävs mindre för att vara nöjd.
 
2019-09-16 13:19   cecimas
Åh vilken härlig cykling! Frihet är ordet
 

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg