17 september Jakutsk, morgonen

En av de finaste och mest intressanta människor jag någonsin mött är min vän Slava, som jag träffade första gången i Kolymskaya, längs Kolymfolden år 2005. Han är unik på många sätt och vis, inte bara det faktum att han är jukagir, en grupp människor som befinner sig under hot att dö ut, ett jägar- och samlarfolk, och han är lärare på Universitet och mycket mera och det han inte vet om livet i norr och de bekymmer som finns nu, är inte värt att veta.

Jag skrev en artikel om honom 2013 som blivit mycket läst genom åren om problemen i norr, se här http://www.mikaelstrandberg.com/…/frozen-frontier-give-us-…/, och när jag nu var tillbaka i Jakutsk ville jag naturligtiv träffa honom! Och så fort han dök upp på restaurangen och hotellet jag bor på, tog samtalet vid där vi slutade sist. men först efter att han berättat en del roliga eprisoder från våra olika möten.

Problemen kvarstår självklart, att de förlorar land, jakt och fiskemöjligheter och den åtstrmning av ekonomin som blivit följden av Ukraina och Rysslands närvaro där, har bara gjort allting mycket svårare.

Slava växer också alltmer på bredden och i politiskt ansvar och han reser väldigt mycket. EN helt underbar man med mycket humor och kunskap. Ett höjdarmöte att leva på!

Så åt vi fryst rå fisk från Indigirka.

17 september, dagen

Det har inte varit många sekunder av tid för eftertanke på denna färd. Och det gillar jag!

Idag har jag besökt Egor och hans familj. Egor kämpar på som affärsman och har ju verkligen lyckats på alla nivåer, men det kräver sin man. Han får slåss mycket mot korrumptionen som råder i staden. Han har en fantastisk familj och de funderar på förlägga sitt liv utanför detta jätteland. Främst för att barnen skall få större möjligheter än som erbjuds i Jakutsk med omnejd.

Fyra intervjuer med lokalmedia. Det är få riktiga journalister med träning och främst folk som gillar att skriva. Därför blir också intervjuerna mer eller mindre rätt. Och någon chans att läsa genom dem för man ju inte. Här har 2 av dem http://www.yakutia.info/article/176487ochhttp://news.ykt.ru/mobile/article/46436 med en hel del felaktigheter, men det är som det är. Och google översättningarna gör det ju inte mer begripligt. Jag har en fantastisk tolk, Anya, som på kuppen blivit en mycket god vän.

Det finns många fantastiskt fina människor här!

17 september Jakutsk, kvällen

Imorgon skall vi då få veta vem som vinner.

När jag åkte hit kändes det helt ointressant, jag ville bara visa min film och göra de evenska renskötarna stolta och träffa mina vänner, men nu, med all hullaballu som är på gång, så känner jag mig nervös och inser att jag kommer att….ja, inte bli nöjd om vi inte vinner i alla fall ett av höjdarpriserna!

Men konkurrenterna är många och de filmer jag sett, är helt klart sevärda. Vi får se, vi får se.

Slava och Ludmilla kommer ju så klart. Toppriserna är för bästa film, bästa manus, bästa foto….ja, ungefär så.

Här en bild från slutmålet, Jura Stepanovitj och jag då tillsammans med Slava, Tolya, Sjenya, Jura Grogorovitj och kanske den mest fantastistka av oss all, Vike, Slavas fru och hemma med ett ny fött barn och en dotter som heter

Vi äter stekt renhjärna med ris.