Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Isbjörnsjägaren från Kuummiit

Isbjörnsjägaren från Kuummiit

Jag träffade honom i en taxi till ögonläkaren. Han hade en stor lapp som täckte hans vänstra öga.

”Det var en hund som bet mig när jag var två år gammal”

Kristoffer är 32 år idag, har 5 barn och en hustru som han levt med i 18 år. Jag misstänker att tjejerna kommer att vara försiktigare med grönlandshundarna efter att ha mött Kristoffer.

Trots att han bara ser på ett öga, har han blivit en duktig isbjörns- och narvalsjägare. Jag berättar direkt att möta honom är en av höjdpunkterna under vårt Köpenhamnsbesök. En av mina drömmar har varit att träffa och intervjua en isbjörnsjägare. Kristoffer vill gärna vara med på det, men det skulle ta en vecka innan han knackade på dörren och beklagade att det var något fel med hans telefon. Samtalen till Danmark är dyra, så hans telefon abonnemang har spärrats.

Vi drar ned till det spännande Nörregade tillsammans, tjejerna har hittat en lekpark de gillar. Under tiden vi sitter på en uteservering och dricker öl, så visar han oss bilder å mobiltelefonen. Han kommer från en vacker by strax norr om Tasiilaq på Grönlands östkust som heter Kuummiit och han lever på att jaga, fiske, ta med turister på hundsläde och vandringar.

”Skillnaden mellan öst – och västkusten här på Grönland är stor. Vi bor kvar på 70-talet” , berättar han och förklarar att en paket cigarretter som kostar 46 danska kronor i Köpenhamn kostar det dubbla på Östgrönland.

Det är svårt att imponera på tjejerna med bilder på döda isbjörnar, de vill leka. En lek de lärt sig från Youtube.

”Den här sköt jag med en .222 rakt i halsen, ett skott och han dog”, förklarade han, jag var imponerad, en sådan liten kaliber och han visade mig en bild på en blodig isbjörnsskalle; ”De är lättast att jag från båt eller med hundsläde. Hundarna blir alldeles galna av att jaga isbjörn”.

Han berättar också om den ruttna maten de gillar på östkusten. Ett fantastiskt möte!

Stället vi bor på nu är fylld av spännande grönländare och jag börjar känna allt fler nu när oron över Eva börjar släppa. Kristoffer och jag snackar så länge så han missar sitt flyg. Vi gör en lång intervju tillsammans när han pratar östgrönländska som skiljer sig från västgrönländskan som dominerar, som allt anat på Grönland.

Jag behöver en översättare. Någon som pratar östgrönländska därute?

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

20 år sedan Sibirien Expedition. Nasha och Dimas stuga

Ett besök till Nasha och Dimas stuga 

Det är annandag jul, 26 december 2004, och vi befinner oss i vår lilla etta här i Srednekolymsk. Det är bara -32°C ute, men en liten iskall sydväst vind gör ett besök utomhus ganska friskt ändå. Fullt tillräckligt för att ge en lätt förfrysning. Om man inte passar sig. 

20 år sedan Expedition Sibirien

Det är den 19:e December, det är bara drygt -45°C ute och vi gömmer oss inne i lägenheten här i Srednekolymsk. Vi kommer att bo här i 6 veckor. Ingen vind, det snöar lite och folk skäller på varandra i korridoren utanför lägenheten. 

Då har vi kommit lite till ro. Vid ankomsten hyllades vi märkvärdigt nog som hjältar och ingen här riktigt tror på oss, att vi faktiskt skidat hit från grannsamhället Zyryanka 40 mil sydväst härom. Och de kan bara inte tro att vi sover ute i tält utan att ha en kamin! Det till trots, är alla helt fantastiskt trevliga och spontant pratar som om vi hade känt varandra hela livet. Folk är så här. En av dem, en lirare vi aldrig sett förut, dök upp i lägenheten igår, var kvar här en halv dag och pratade om mest om jakt och fiske. Och om hans traumatiska upplevelse denna sommar, när hans båt slog runt i en våldsam ström och han blev av med både den och en helt ny fyrtakts båtmotor av märket Mercury! Och han glömde nästan av att nämna att det tog honom fyra dagar att gå tillbaka genom en tät skog till Srednekolymsk! 

Lyckan att få planera en ny Expedition

Ärligt talat finns det få saker i livet som gör mig lika exalterad, fokuserad, positiv, driven, hoppfull och lycklig som att planera en ny expedition. Nuförtiden är jag särskilt förtjust i den fysiska förberedelsen som krävs. Efter 38 år i den här branschen är jag ganska säker på att jag har den mentala aspekten under kontroll. Men förberedelserna för den fysiska delen, särskilt när man har passerat 60, är oerhört viktiga.

Jag har precis avslutat några långa dagar av djupgående forskning kring hur man bäst förbereder sig för några av världens högsta berg och för att påbörja en period av alpinism och bergsbestigning. Jag har alltid känt en vördnad för bergen, som om de ropar på mig – en kallelse från vildmarken, bergen. Och jag har alltid tänkt att innan jag slutar leva, ska jag tillbringa några år med att lära mig bergsbestigningskonsten och tillbringa tid bland bergen. Nu är tiden inne.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg