Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

I väntan på Expeditionen med stort E!

Jag har just återvänt till lägenheten från gymmet. 45 minuter dit och samma tid hem. En promenad genom vackra Södermalm. Stockholm är så sanslöst vackert just nu på sommaren. Och jag skulle faktiskt inte vilja vara på någon annan plats på jorden just nu. Varje morgon vaknar jag och möts av utsikten genom fönstret över Mälaren. Brygger så en kopp kaffe. Och njuter av att vara vid liv. Tanken är fri, men sökande.

Ändå rör sig en hel del av mina funderingar under dagarna på andra länder. Jag är redo för att ge mig iväg på Expedition igen. På en resa. För alltsedan Sibirien Expeditionen, som avslutades för 5 år sedan, har jag funderat på hur jag ska gå vidare. Vad göra nu? Kolyma Expeditionen var liksom finalen på mitt liv. Den bästa tiden. Som explorer. Som människa. Livet kändes ganska meningslöst efter hemkomsten. Även min fantastiska färdkamrat, Johan Ivarsson, har varit lugn och tänkt en hel del sedan dess. Han skrev just igår denna artikel, på engelska, om livet efter Expeditionen. Lika klok som alltid!

De senaste två åren har jag ändock förberett mig för en än större resa. Min sista Expedition. Kanske. 2 år per kamel från Oman till Mauretanien. En stor del av den tiden har jag varit i Oman, Turkiet och Yemen. Det har varit en helt fantastisk tid i mitt liv, men ofta frustrerande. Allt tar sin tid i Arabvärlden. Till min fördel. Innan jag ens hann starta färden, fann jag det jag önskade finna. Meningen med livet! (Mer om detta i en senare blograpport!) Jag går ändå och väntar på att få klartecken från områdets mest diplomatiska ledare. Det kan bli imorron. Det kan bli om fem år. Men det kommer att bli av.

Under tiden har andra möjligheter dykt upp. Så jag håller mig i en sorts medelform och tränar varannan dag. Bara gym. Jag läser som vanligt högvis med litteratur. Mest nu arabisk sådan. Men mycket är väntan att se hur allt blir. Just nu går jag och funderar om jag skall svara jag på en inbjudan att leda en stor Expeditionen på den kontinent som jag tidigare sagt, aldrig igen!

Kanske blir det en sorts Total Expeditionen med många olika mål som skall leda fram till ett svar angående det som ingen riktigt kan förklara, varför är vi här? Nu? I så fall blir det med en av mina allra bästa vänner, Olly. Helt osannolikt mötte jag honom för några veckor sedan när jag besökte pygméerna i Ituriskogen i Kongo. Över en gammeldansk och en havanna cigarr bestämde vi oss för att det var dags att göra någonting tillsammans. Det kan bli någonting mycket stort. Tiden får utvisa hur det blir. Dock, kan jag säga, att det största äventyret av all är mycket nära nu!

Föregående Nästa Startsida
Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2010-07-07 Läst 19636 ggr
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-07-07 09:00   brigas
Verkar som att expeditioner är lika mycket en väg att finna sej själv som ett sätt att se och uppleva yttre saker.
Spännande dock,och skriva fota filma ger oss som är med ett sätt att delta.
 
Svar 2010-07-07 10:01   explorermikaelstrandberg
Hej Britt! Visst är det så, för mig har nästan alla Expeditioner varit en sorts pilgrimsturer att försöka förstå sig själv och meningen med livet. Jag ser varje färd som en pusselbit att förstå det här stora hela. Det ärmin drivkraft, men vi är alla olika. Tack och Lov! Tack för dina synpunkter, de ger kraft och värmer! M
 
2010-07-07 15:21   avslut1008
Man måste berömma människor som har drömmar och visioner OCH som har modet att förverkliga dem. Vi är många som har drömmar men för de flesta av oss stannar de just bara vid drömmar. Oftast beror det på en massa yttre omständigheter, i vart fall skyller man på dem när drömmen inte blev av. Sanningen är väl att de flesta av oss är för fega och oföretagsamma. I vart fall är jag en sådan själv.
Det största besluten jag tagit på 25 år var att flytta från Jokkmokk till Kiruna, och den flytten var rent praktisk en riktig expedition...
Lycka till !
 
Svar 2010-07-07 16:41   explorermikaelstrandberg
Oerhört ärligt skrivet, för du skall veta, mycket ofta efter en föreläsning kommer någon, oftast en herre i övre medelåldern, kommer fram och säger: Jag skulle gjort samma sak om inte omständigheterna gjort det omöjligt. SÄkert en del sanning i det, men oftast är det så att man gör ett annat val. Och drömmer vidare. Tack för din berättelse och ärlighet! Och berömmet. M
 
2010-07-08 14:53   Minnatur
Jag känner igen mig... Men jag håller inte riktigt med de tidigare om att människor är för fega för äventyr... Jag kan berätta att det, i min värld, största och mest avgörande äventyret "so far" var när jag insåg att 4 månader ensam i Asien eller ett par månader i Egypten var en flykt från det absolut farligaste i hela världen... KÄRLEKEN... Jag var helt enkelt för feg för att våga älska en annan människa och där till få kravlös kärlek tillbaks...

Nu menar jag inte att du behöver kärlek, det vet jag inget om, men jag tror att det är bra att hitta andra driv så att man inte bryter samman när livet efter en expedition kommer...

Lycka till med livet...
 
Svar 2010-07-08 19:10   explorermikaelstrandberg
Hej Joakim! Du är så fantastiskt underbart öppen! Tack för det! När det gäller kärlek och andra saker, du har så rätt! Men jag skriver faktiskt att jag fann det jag sökte i Yemen! Kika på dessa bilder http://picasaweb.google.com/explorermikaelstrandberg/Yemen#slideshow/5381848776727176546......Tack för din värme! M
 
2010-07-08 20:14   thegedd
"Men jag skriver faktiskt att jag fann det jag sökte i Yemen!"

Högintressant. Yemen är ju inget "vanligt" land. Kan du specifiera vad du fann där som var så speciellt ?

Tänker här mer på politik, mänskliga rättigheter mellan man och kvinna, barn, skola etc.
 
Svar 2010-07-09 05:52   explorermikaelstrandberg
Hej Jesper! Uppe halv sex nu får att få en massa jobb gjort. Gällande Yemen, detta mitt favoritland på jorden, läs min blogg från den tiden på så kommer du att förstå....om tiden din är knapp, så berättar jag me rnär tiden är den rätta. Tålamod är en dygd, ett väl använt arabiskt ordspråk! Lev väl Jesper! M
 
2010-07-09 12:01   thegedd
"Tålamod är en dygd, ett väl använt arabiskt ordspråk!"

Kritiskt tänkande och agerande är också bra dygder !
 
Svar 2010-07-09 13:24   explorermikaelstrandberg
Så sant, så sant, kloka ord! Tack Jesper! M
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Läs inlägget

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Läs inlägget

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg