Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Hedrad av TIME Magazine

Ibland händer saker som är nästan obegripliga att fatta. Både på den bra och dåliga sidan. Så är ju livet, en sorts ständig alpin bergskedja. Upp och ned i tvära kast. Åtminstone är det så för mig. Nu senast en rejäl topp. Mycket oväntat så hamnade jag som en sorts representant för dagens upptäckare och äventyrare i anrika Time Magazines special nummer år 2015. Det var ingenting jag kände till själv, tvärtom fick jag får ett år sedan en fråga om jag hade bilder på John Hare, en brittisk kamelforskare vars liv och öde jag publicerat i en intervju på min hemsida, från denna legendomspunna tidning. Så kom en förfrågan om jag hade en bild på min själv som representerade mitt yrkesval och jag trodde det hade att göra med John Hare bilderna. I mars kom blaskan fylld av världskända astronauter, forskare, globalt kända TV-äventyrare och så såg jag att jag var inkluderad  bland de landbaserade utforskarna. En helsida. Det kom som en stor chock. Helt fel och orättfärdigt naturligtvis.

Hade det här hänt för tio år sedan hade jag gått på moln i dagar, nu blev det blott ett litet välkommet avbrott av glädje mellan det jag tog av nattblöjan på barnen och det att jag gick med dem till dagis. Väl hemma återvände jag till vardagen. Och såg i stället fram emot att gå och hämta barnen igen. Allt är så mycket roligare tillsammans med dem.

Jag har sedan detta fått en massa mejl från USA, främst från ungdomar som tycker det här livet är spännande och vill göra detsamma. Skaffa en utbildning och barn i stället svarar jag oftast. Men jag försöker likväl hjälpa alla på traven med lite goda råd från en halvfet mas som snart fyller 30 år i branschen. Det trodde jag heller inte på en gång i tiden. Ingen annan heller trodde att det skulle kunna gå så länge.

Bäst att njuta av en dag i taget. Även om det är svårt.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-08-11 11:21   fowwe
Det är väl ibland så att det kommer "credit" för sådant man gjorde för länge sedan och kanske själv lämnat bakom sig. Dina resor till Sibirien (särskilt den långa 10-månadersresan) är fortfarande en stor inspirationskälla för mig. Trots att jag väl själv aldrig kommer ge mig på något som är ens i närheten av dessa.
Men uppenbarligen har TIME även uppmärksammat dina senare resor. Din långa tid i branschen spelar väl också roll, jag tänker mig att det finns många som brinner för att göra äventyr men som slutar efter ett eller två försök.
 

Läs mer i bloggen

20 år sedan Sibirien Expedition. Nasha och Dimas stuga

Ett besök till Nasha och Dimas stuga 

Det är annandag jul, 26 december 2004, och vi befinner oss i vår lilla etta här i Srednekolymsk. Det är bara -32°C ute, men en liten iskall sydväst vind gör ett besök utomhus ganska friskt ändå. Fullt tillräckligt för att ge en lätt förfrysning. Om man inte passar sig. 

20 år sedan Expedition Sibirien

Det är den 19:e December, det är bara drygt -45°C ute och vi gömmer oss inne i lägenheten här i Srednekolymsk. Vi kommer att bo här i 6 veckor. Ingen vind, det snöar lite och folk skäller på varandra i korridoren utanför lägenheten. 

Då har vi kommit lite till ro. Vid ankomsten hyllades vi märkvärdigt nog som hjältar och ingen här riktigt tror på oss, att vi faktiskt skidat hit från grannsamhället Zyryanka 40 mil sydväst härom. Och de kan bara inte tro att vi sover ute i tält utan att ha en kamin! Det till trots, är alla helt fantastiskt trevliga och spontant pratar som om vi hade känt varandra hela livet. Folk är så här. En av dem, en lirare vi aldrig sett förut, dök upp i lägenheten igår, var kvar här en halv dag och pratade om mest om jakt och fiske. Och om hans traumatiska upplevelse denna sommar, när hans båt slog runt i en våldsam ström och han blev av med både den och en helt ny fyrtakts båtmotor av märket Mercury! Och han glömde nästan av att nämna att det tog honom fyra dagar att gå tillbaka genom en tät skog till Srednekolymsk! 

Lyckan att få planera en ny Expedition

Ärligt talat finns det få saker i livet som gör mig lika exalterad, fokuserad, positiv, driven, hoppfull och lycklig som att planera en ny expedition. Nuförtiden är jag särskilt förtjust i den fysiska förberedelsen som krävs. Efter 38 år i den här branschen är jag ganska säker på att jag har den mentala aspekten under kontroll. Men förberedelserna för den fysiska delen, särskilt när man har passerat 60, är oerhört viktiga.

Jag har precis avslutat några långa dagar av djupgående forskning kring hur man bäst förbereder sig för några av världens högsta berg och för att påbörja en period av alpinism och bergsbestigning. Jag har alltid känt en vördnad för bergen, som om de ropar på mig – en kallelse från vildmarken, bergen. Och jag har alltid tänkt att innan jag slutar leva, ska jag tillbringa några år med att lära mig bergsbestigningskonsten och tillbringa tid bland bergen. Nu är tiden inne.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg