Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Hälsan

Jag har fått en del frågor om mitt hälsotillstånd efter att många sett Livräddare i Arktis på SVT Play. Det här hände för drygt 2½ år sedan. De första tre månaderna var tuffa. Hjärnskakningen gjorde att jag inte kunde göra någonting mer än att gå ut och knalla Malmös gator dag och natt, sitta på balkongen och kika ut på Malmö kanal och folk och fä som knallade förbi. Jag hade svårt att sova och tänka. Vänner och döttrar hjälpte till mycket i återhämtning, så jag hade en vardag när allt gick ut på att se efter döttrarna. Jag var dessutom extra fet efter att ha lagt på mig +10 kg för Grönlandsturen. Läkarna hade fått mig att förstå att det kunde ta år att återhämta sig fullt. Svårast var nog att jag inte kunde jobba, eftersom dator och mobil inte funkade med hjärnskakning, utan gjorde det värre. När det var som svårast fick jag ett mejl från min mycket gode vän Dogan Tilic som undrade om vi, dvs döttrarna och jag, kunde komma till Izmir regionen och cykla. Och göra reklam för deras Eurovelo 8 rutt. Jag tänkte, jag tar den chansen och hoppas allt går bra. Ett bra beslut. Det blev en fantastisk tur och alla de värsta symptomen försvann. Men så fort jag kom hem och satte mig för att börja klippa film framför datorn, kom illamåendet, yrseln och huvudvärken tillbaka. Oförmågan att kunna jobba med det jag måste, skapade stor stress.

Mitt i allt detta, träffade jag Hannah. Vilket förde med sig att fick annat att tänka på än jobbet och papparollen. Men när jag besökte henne i en liten by i Pyrenéerna i mars 2023 drabbades jag av en liten stroke. Det var en följd av stressen och hjärnskakningen. Jag förstod att jag ganska dramatiskt måste förändra min livsstil. Annars skulle jordelivet snart vara över. Inspirerad av Hannah och hennes livsstil präglad av yoga, träning och framförallt meditation, så började jag meditera. Som 18-åring hade jag åkt till Indien med tankar om att bli buddistmunk -det blev inte så!- men buddismen har legat där och av och till gjort sig närvarande. Men nu kändes det som det var dags. Och just meditation är en grundpelare inom buddismen. Så jag började meditera.

Mycket har hänt gällande hur man ser på meditation från det att jag åkte till Indien 1980 till idag. Då ansågs det som knäppt och flummigt. Idag ingår ju meditation som en viktig del i företagsvård. Just för att den gör skillnad. Och för min del har det gjort en stor skillnad.

Jag mediterar främst på morgonen, en tio minuter. Det ger en lugn och bra start på dagen. Det ger rätt inställning till livet. Bort från sig själv, mer tillgång till andra. Bara det är hälsosamt. Och det här är ju ingen ny kunskap, utan en över 2500 år gammal väl beprövad metod. Här ingår även andningsövningar. Idag används de exempelvis för att förbereda sig för höga höjder på berg. Och, ingenting av det här är krångligt. Man behöver inte sitta på ett speciellt vis. Eller på någon speciell plats. Det är bara att köra.

Så, yes, hälsan är bättre än någonsin faktiskt!

Länk till Livräddare i Arktis, https://www.svtplay.se/.../livraddare-i.../1-fast-pa-isen
Länk till Eurovelo 8 filmen https://www.youtube.com/watch?v=fSkh-1Glgjk...

Photo Copyright: Hannah Pierce-Carlson

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg