Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Felix Baumgartner, Vad Gjorde Du När Han Hoppade?

Jag tror att i framtiden kommer folk att fråga dagens generationer;

Vad gjorde du när Felix Baumgartner hoppade?

Inledningsvis tyckte jag att allt var alldeles för hajpat. Det dök upp överallt, både när han sköt upp sina hopp tills timmarna han skulle hoppa på söndag. När han väl hoppade höll jag på att försöka få Eva att lugna ned sig och sova, eftersom dagis väntade på måndagsmorgon. Men jag sneglade med ett öga på utvecklingen på min Iphone. Strax efter det dottern somnat in, läste jag att han landat i säkerhet efter nytt rekord och folk var alldeles till sig. Jag tänkte, vad är de som är så märkvärdigt? Visst det är fantastiskt, men jag hade nyss publicerat en artikel som till viss del handlade om Joe Kittinger. När han satte världsrekordet 1960, fixade han sin fallskärm med silvertejp i sista stund och ingen hade varit i närheten av hans rekord, 31 300 meters höjd och 4 minuter och 36 sekunders fritt fall. MEN, när jag sedan tittade på fotona, där Baumgartner stod på vad som ser ut som en rymdsatellit, ja, det såg ju ut som han hoppade direkt från rymden! helt osannolikt tänkte jag och hämtade Eva och resten av familjen och så såg vi det här klippet nedan:

Min amerikanska fru skrek ut sin glädje på ett sätt som bara jänkare kan och jag måste medge, det var med största ödmjukhet jag såg denna upplevelse. Vilket mod, vilken människa och han överlevde! För mig bevisade detta hopp att livet är alltför kort och man måste leva fullt ut tills den dag man drar det sista andetaget. Livet är ack för kort för att kasta bort det med en massa illusorisk trygghet!

Dock visste jag alldeles för lite vad det hela handlade om och samtidigt med att jag satt och funderade så skrev James M Clash ihop en artikel som jag nyss publicerade om det hela, läs den här! Efter att ha läst den artikeln upplever jag hans falmskärmshopp som än mer fantastiskt!

Skulle jag själv vilja göra det? Absolut och jag önskar jag kommit på idén! Den enda svenska kommentar jag fick av alla på Facebook var en polare från Dala-Järna som skrev så här:

"Många tycker nog detta är ett onödigt spektakel.....men han är en sån människa som drar utvecklingen framåt. Utan sådana människor hade vi fortfarande jagat med träklubba."

Kan det verkligen vara någon som tycker detta är ett spektakel? Ja, jo, i Sverige, med all säkerhet i detta extremt förutsägbara land där allt är otäckt utanför de vanliga allfartsvägarna, men i övriga världen? Ja, jag vet inte....dock är min personliga åsikt den att sådana här saker, oavsett världens utseende, är ytterst upplyftande!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-10-16 13:46   seobserver
Jantes barn måste ifrågasätta för att motivera sina egna tillkortakommnaden.
Det är fenomenalt och härligt att han lyckades. Visst är det risktagarna som för gränserna utåt.;)
 
2012-10-16 13:53   explorermikaelstrandberg
Så sant på alla nivåer av din kommentar!
 
2012-10-16 21:03   Headheretic
Men hur högt upp kan man rent teoretiskt/praktiskt hoppa, någon som vet?
 
2012-10-18 22:58   seobserver
Rent teoretiskt borde man kunna hoppa från så högt man kan mäta resterande atmosvärtryck. Stratosvären upphör ju för att gravitationen inte håller kvar luftmolekylerna. Praktiskt torde lyftanordning, köld och syrebristexponering göra verkliga begränsingar. På toppen av ett rejält högtryck är väl den mest praktiska platsen. Förutsatt att man kan komma dit.
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg