Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - världens 5 bästa öar för friluftsliv

Jag håller på att packa för en veckas besök på Irland. En filmfestival där jag skall visa Sibirienfilmen samt föreläsa tillsammans med bland annat Ewan McGregor och Charlie Boorman. Jag ser verkligen fram emot det. Jag har alltid gillat irländare och den gröna ön har lockat under många år. Och det fick mig att fundera på vår världs öar. Och funderade vilka som är bäst när det gäller naturupplevelse och att vara unika. Tyvärr har jag inte besökt vare sig Svalbard, Borneo eller Grönland. Än. Min lista ser därför ut så här:

1. Nya Guinea. Hur många platser finns kvar på jorden där man kan möta människor helt opåverkade av civilisationen? och djur som ännu inte hittas? Kanske därför också den allra svåraste av jordens öar att ge sig i kast med. Men den mest fantastiska. Längst ned i artikeln en liten snutt från Packat och Klart som jag en gång i tiden gjorde från Irian Jaya, den indonesiska delen.

2. Nya Zeeland. Har egentligen allt för den friluftsälskande svensken. Allt.

3. Island. En sådan överraskning det blev. Så många möjligheter till fantastiska upplevelser, så få turister. Hit kommer jag att återvända snarast. Och flygbiljetterna är inte alltför dyra. Vinterfärd måste vara fantastisk här!

4. Galapagos. I och för sig inte världens bästa när det gäller att fritt kunna vandra och campa, men vars djurliv är så unikt att det måste ses!

5. Påskön. Ja, denna underliga ö, slår faktiskt i mina ögon Australien och det beror på att den när det gäller turism är ganska oförstörd och helt unik. Här finns inga långa vandringar, knappt några träd, men här finns en mycket stark förnimmelse av någonting alldeles speciellt.

Och, ja, förmodligen är det så hos mig, att det är mina senaste upplevelser som är starkast. Australien på cykel, ja, det känns ju som 160 år sedan. 

Som alltid, kom gärna med åsikter.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-04-05 09:45   Minnatur
Kul och bra information MEN Friluftsliv är väl ett "understatement"... :-)
 

Läs mer i bloggen

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.

Att bestiga Kilimanjaro, Rongai rutten, del 1

Jambo, jambo bwana!
Habari gani? Nzuri sana!
Wageni, mwakaribishwa!
Kilimanjaro? Hakuna matata!

Jag har fortfarande den här sången som dyker upp i mitt huvud många gånger varje dag. Trots att det är mer än en vecka sedan vi anlände till Mweka Gate, sista gången hela teamet sjöng den tillsammans. Jag rankar denna vandring upp till Afrikas tak som en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Det var verkligen en resa. En sådan där resa där man älskar varje meter och varje minut av dagen. Varför, kanske du undrar?


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg