Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - en isländsk betraktelse

Jag kom just innanför dörren efter ett mycket intressant besök på Island. I all hast vill jag bara berätta lite för Er om denna säregna ö. Så se det som ett ogenomtänkt hopkrafs, bara för att få framföra den känsla som präglar ens tankar direkt efter hemkomst.

Jag har gjort en fem dagars tur för Kensington Tours, där jag är någonting som de kallar för explorer-in-residence. I grova drag är tanken att jag skall ta med en grupp resenärer på lite exklusiva färder världen över. Spännande, minst sagt. Och en oerhört priviligierad tillvaro.

Men det var Island jag tänkte berätta om. Jag tycker det är märkvärdigt att jag inte gjort några försök tidigare att komma till detta paradis på jorden. Jag blev verkligen, trots denna korta tid, förälskad i denna plats.

Turen vi gjorde var egentligen bara en rektur för att se vilka förutsättningar som råder för att ta hit mindre grupper av människor som önskar det där lilla extra som tillvaron kan erbjuda, när allt annat börjar kännas invant. Så det blev en liten rundtur i en Landrover med de största hjul jag sett. Från Rejkjavik till Vik, via Myrdalsjökul, raukarna Reynisdrangar och vattenfallet Storfoss till Ranga. Det var första dagen. Vädret var helt osannolikt och varierade från sol, hagel, snö, spöregn och starka västanvindar. Allt på några få timmar, men jag älskar det! För det första så känns naturens styrka väldigt markant, och för det andra, blir ljuset spektakulärt för fotografi.

Andra dagen körde vi en tur som kallas den gyllene cirkeln och för resenären till det spektakulära vattenfallet Gullfoss och det märkvärdiga geyserområdet. Vintern är en utmärkt tid att besöka Island, för landskapet är mycket vackert och turismen nästan noll. Så med eget fordon så känns det som om man är helt ensam med den stora naturen. De öppna vidderna, de knaggliga basaltslätterna och de tvära bergskanterna förde ofta tanken till Patagonien. Islandshästar fanns överallt. Allt känns fortfarande oförstört och som om stor-turismen fortfarande befinner sig i sin linda. Islänningarna är verkligen trevliga och alla verkar prata utmärkt engelska. 

Maten på vägkrogarna var lika kassa som i Sverige. Och kaffet svagt för en svensk. Annars finns det absolut ingenting att påpeka negativt! Men maten på de bättre restaurangerna var verkligen bra. Ja, dag tre blev egentligen en massa ätande och ett spa besök på den blå lagunen. Och en cohiba samt lite glenlivet gav än mer perspektiv.

En sak är klar, jag kommer att återvända till Island och när man tittar på kartan finns ju hur mycket spännande som helt att genomföra Expeditionsmässigt. Jag kan bara inte förstå att jag inte haft något intresse av denna ö förut. Måste bero på sinnesslöhet. För island torde vara perfekt för lite äventyrliga svenskar. Resan dit kostade inte mycket, lever man i tält och tar med sig lite torrskaffning, ja, då blir det dessutom en billig semester.

Island - en riktig höjdare! (För er som vill läsa mer, kommer jag att publicera tre rapporter på engelska här.)

Se gärna bildspelet från Island.


Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-01-21 17:39   ssundin
Å kul att läsa! Har letat ihjäl mig efter information om Island. Jag och två kompisar ska dit i mars och vi tänkte åka på en skidtur på ett par dagar, men det är ju så otroligt svårt att hitta information!
Ser iaf hur fint ut som helst!!!
 
2011-01-21 20:06   explorermikaelstrandberg
Well, vad behöver ni veta, Sara?
 

Läs mer i bloggen

Post Expedition Blues

Det är länge sedan jag hade en riktigt svår omgång av post-expeditionsblues. Jag tror att den senaste gången jag led av det var efter en resa genom Jemen med en kamel och min dåvarande äventyrspartner, Tanja Holm. Det var 2013, för 12 år sedan. I alla fall fram tills nu, efter Kilimanjarobestigningen.

Min värsta upplevelse av detta var när jag kom tillbaka till Sverige efter ett av de bästa åren i mitt liv, Sibirien, 2004–05. Jag minns att jag satt lutad mot en vägg en vårvarm dag i norra Sverige, med solen i ansiktet. Fåglarna sjöng, men luften var fortfarande frisk, och på ytan såg det ut som om livet inte kunde vara bättre. Men jag kände mig helt tom inuti, som om jag hade genomgått en enorm förlust i livet och allt kändes meningslöst. Det var så illa att jag tänkte: Om jag dör nu, så är det okej. Jag har upplevt allt vad livet handlar om – vad nu? Det var så svårt, post-expeditionstraumat, att mitt liv föll samman helt.

Bestigning av Kilimanjaro, del 3, slutet

Kilimanjaro-dagboken, del 3


”Jag mår lite bättre idag”, sa Richard när vi alla samlades i mattältet för frukost. ”Jag tog en paracetamol och tro mig, de där tabletterna är magiska. Ingen huvudvärk, ingen feber, inga problem. De är så bra att jag vill bli försäljningsagent för dem i Kanada!”

Bestigning av Kilimanjaro, Rongai-leden, del 2

Kilimanjaro-dagboken, del 2


”Jag sov inte alls”, sa MJ när han steg in i mattältet. ”Jag hade diarré hela natten.”
”Jag fick inte heller någon sömn”, sa Richard. ”Och jag mår illa.”
Alla tecken på höjden. Och på att anpassa sig till Afrika. Jag sa:
”Fortsätt att dricka mycket, 2 liter när ni vaknar, 2–3 liter under dagen, och 2 liter vid ankomst. Det kommer göra stor skillnad. Börja ta Immodium och paracetamol direkt. Det kommer också hjälpa mycket.”
Richard verkade inte övertygad. Han har inte kommit så här långt i arbetslivet genom att bara hålla med och inte ifrågasätta. Precis som jag är han lite av en hälsofreak och har många prylar som talar om hur han mår. Eller borde må. Det hjälper inte alltid. Hans prylar visade att han inte mådde bra. Vilket vi alla kunde se. Moses, vår huvud-sherpa, kom in med ännu en pryl. Detta var en ultraproffsig utrustning, så de hade med sig syrgas, en syrgassäck , professionella tält, sovsäckar och så vidare. Han hade en pryl att sätta på fingret för att mäta puls och syremättnad. Richard var inte nöjd med sitt resultat. Vi serverades en enorm frukost som Norm och jag slukade som hungriga lejon vid ett byte. Men att må illa, vara sömnlös och orolig för toabesök gjorde det svårare för MJ och Richard att äta. En tuff start för båda, men jag var säker på att de båda skulle klara hela vägen. De var väldigt beslutsamma, även om jag redan visste att det skulle bli utmaningar på vägen.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg