Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

9 tips hur man blir upptäcktsresande på heltid

Äventyr och upptäcktsresor är idag mer populärt än någonsin. De som hävdar att det bara är havets botten och rymden som återstår att utforska har fel. Världen är fortfarande inte utforskat och kommer aldrig att bli det. Inte heller blev världen upptäckt av tidiga upptäckare som Ibn Battuta och Livingstone. De färdades alltid på av de boende i trakten välkända leder och stigar. Men vad de gjorde var att föra med sig information tillbaka, må den ha varit vetenskaplig eller ej, och skapade på så vis en nyfikenhet som inspirerade andra att bege sig iväg på upptäcktsfärd. Just det är vad som definierar en upptäcktsresande idag.

En upptäcktsresande är någon som ofta gör en farlig, svår och unik färd till länder i Långtbortistan av den enkla anledningen att föra med sig information tillbaka i utbildningssyfte. Anledningen kan vara av personlig karaktär för att utmana sig själv, lika mycket som den kan vara helt vilseledandande, men drivkraften är i första hand nyfikenhet och en stark vilja att göra skillnad.

Oavsett dessa fakta, så är verkligheten att mer än någonsin i historien vill människor idag bli upptäcktsresande på heltid.  Jag får årligen hundratals med email, både från unga och gamla, som ber mig förklara vad som krävs för att det skall bli verklighet. Jag berättar direkt, utan omsvep, om gällande verklighet. Man måste ha de förutsättningar som krävs. Jag förklarar att det här är inte ett ett liv för alla. I ärlighetens namn, så tror jag att det bara är ett liv för ett fåtal. Men tror ni, förklarar jag, att ni har vad som krävs, så kan de här nio råden vara till er hjälp.

  1. Man måste tro att man har vad som krävs och ge sig i kast med saker som andra försöker förklara att är vansinnigt, korkat, omöjligt eller helt enkelt en vanföreställning. Tvärtom är det ett kvitto på att man är på rätt väg när detta händer!
  1. Man måste ha en plan, en idé som skiljer sig från flertalet andra. Få föds med en utstakad väg i livet, så man måste skapa sig en egen färdväg. Det gör man genom intensiva, djuplodande och studier genom att läsa, prata med folk och forska.
  1. Det krävs också att man har en viss läggning för att sälja in sin vision till andra. En extrem passion för sin idé hjälper! Dock behöver folk förstå vad idén är. Att presentera idén för potentiella sponsorer, media och andra är idag mycket viktigt och det måste göras på rätt sätt.
  1. Det är viktigt att förstå att man inte behöver vara en perfekt människa för att lyckas. Var den du är och kasta bort de där självhjälp böckerna. Det är bättre att vara ett original än en kopia. De flesta explorers är mer eller mindre galna, men aldrig tråkiga. Att vara positiv i läggningen hjälper, men det är inte en förutsättning för att lyckas.
  1. Det är viktigt att förbereda sig som en professionell atlet. Minst 15 timmars träning per vecka, minst ett år innan det är dags att genomföra den tänkta färden. Jag tränar minst ett par timmar varje dag, 52 år gammal, och alltsedan jag var 16 år när mina första idéer började klarna, så har jag tusentals träningstimmar i ryggen och mer än 2500 nätter i tält. Och jag har läst lika många böcker.
  1. Lika viktigt är att fokusera sig helt på projektet, lägga allt annat åt sidan, och följa sitt hjärta och den utvalda idén. Om man lever i en relation, måste man ha en förstående partner. Det samma gäller om man har barn. Oroa er inte för vad andra tycker, oftast är de bara avundsjuka för att de inte har modet att göra detsamma.

  1. Undvik negativa människor. Går det inte, låtsas lyssna, men låt det negativa gå in i ett öra och ut genom det andra. Omge er med människor som är positiva och som tror på idén. Det är inte helt lätt gällande familjen, men annars, varför kasta bort tid på människor som är negativa?
  1. Förbered, förbered, förbered.
  1. Sista rådet, glöm allt ovan och bara ge er iväg och genomför idén!
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-10-23 23:38   fowwe
Trots att jag inte har för avsikt att bli upptäcktsresande på heltid så måste jag säga att det finns något med det som lockar. Att du valt att fokusera på just "upptäckts"-inställningen tycker jag är mycket mer sympatiskt än alla de resor som görs för att sätta nya, originella rekord. Nog kan rekordartade prestationer vara intressant i viss utsträckning men en hel del känns ganska krystat. Men att resa för att lära sig mer och upptäcka något man själv (och kanske andra) inte visste tidigare, det är stort.

Dina råd är mycket tänkvärda. Men jag jag tycker råden 1 - 8 är så bra att jag inte riktigt kan förstå råd nummer 9 ;-).
 

Läs mer i bloggen

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Hur man kan följa Grönlandsturen...eventuellt


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg