Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

3 prylar som räcker för att göra en dokumentär

Häromdagen fick jag följande fråga av en läsare;

"Jag antar man behöver en massa prylar för att göra en dokumentärfilm om sin resa ?"

Nä, faktiskt inte! Egentligen bara tre saker. I synnerhet om man vill göra någonting i ett land där det i stora drag är förbjudet att föra in proffessionell kamera utrustning. Som exempelvis Jemen.

Jag visste innan den färden att jag behövde en proffs kamera för att kunna göra en säljbar film, men att den fick lov att se ut som en amatörkamera, vara liten, enkel och så att jag kunde smuggla in den i delar. Jag var också ganska övertygad att den kunde bli tagen av myndigheterna redan vid ankomst eller bli förstörd av de tuffa yttre omständigheterna och att jag därför behövde en backup kamera. Med samma funktion som föregående, att se amatöraktig ut, men i själva verket vara en proffs kamera. Jag visste också att ljud är helt avgörande för en bra dokumentär samt att jag inte har mycket pengar. Likaså att begränsat utrymme var en verklighet. Så jag frågade runt bland de dokumentär filmare jag har som vänner världen över och kom du fram exceptionellt bra lösning som nu gjort att jag återvänt hem med över 200 timmar film från Expedition Jemen med Kamel.

 Jag skulle därför med fördel rekommendera följande lösning;

1. Som huvudkamera, där även B-ljudet är acceptabelt, så blev det en Canon XA10 som blev svaret. Liten, lätt att plocka isär och gömma, enkel att sköta, med bildstabilisator av hög klass eftersom stativ tar man inte med på en sådan färd med dessa omständigheter, och det enda som är ett problem ibland, är att man saknar knappar för att justera ljus, skärpa, vitbalans, utan man måste göra det på en liten skärm. Ljudet utan extern mikrofon är helt godkänt och den är tålig. Att ta med sig en s.k Pelican case är också omöjligt under rådande förutsättningar i ett land som Jemen, så den lär packas i en skjorta i ryggsäcken. Extra batterier behövs så klart, men räcker länge. 

2. Som backup kamera valde jag en Panasonic Lumix DMC GH2 för att den både fungerade som stillbildskamera och kunde användas att filma. och när den väl användes, kanon! Lätt att sköta, tar finfina bilder, bra film, har även fullt tillräcklig mikrofon även för intervjuer i stressituationer. Stillbilderna mycket bättre än de Nikonkameror jag har. Ser dessutom ut som en billig turistkamera. Men HD film så klart! 

3. En tålig mikrofon, och jag valde en Sennheiser K6som är tålig och säker. Körs på ett AA batteri. 

Till detta kommer någon mikrofonkabel, extra batterier och för att driva allt detta hade jag med mig grejer som solpanel, batteri med mera från Human Edge Tech ihopsatt av paret Tom och Tina Sjögren i San Fransisco.

Med dessa grejer så gör man med fördel en dokumentär. Självklart lär manus, programidé och dramaturgi vara av klass hög nog för att få intresserade köpare, men det är en helt annan historia!

För er som eventuellt vi se mer klipp från Jemen resan, se här!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg