Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

3 nya prylar som gör skillnad

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av prylar och varumärken, vilket jag vet många dock är. Och frågan är om de gör skillnad på färden eller inte. En sak är klar, jag tycker man aldrig skall förlita sig på prylar utan i stället se till att man är så tränad man kan på alla nivåer. Men, visst, bra grejer tar bort mot onödig oro, irritation och bekymmer. 

Jag har ju den här sajten på www.mikaelstrandberg.com där jag har en stor reguljär läsekrets och nu har jag fått så många förfrågningar att testa och skriva vad jag tycker om friluftslivsutrustning, så jag har bestämt mig för att göra det av och till med en början i november när jag har tid.

 

Därför funderade jag häromdagen vilka prylar som det sista året verkligen gjort en stor skillnad för min del. Och som jag inte haft mycket till övers för. Ja, då förutom Iphonen som jag verkligen lärt mig älska! I synnerhet Instagram och Imovie. 

Allt är helt subjektivt! 

1. Köket från Soto. Efter att slaviskt ha använt MSR under 13 års tid, så provade jag Soto under del 1 av Jemen Expedition och likaså under del 2. Oj så lätt att använda med bensin! Ingen förbränning, lätt att sköta, extremt tyst, lätt, funkar jämt....ja, en stor succé! Nu skall dock sägas att jag har bara testat det under varma och tempererade förhållanden. men funkar det lika bra i kyla, varför välja något annat, när detta har allt!? 

2. Termo originals underkläder. Jag måste bara säga att jag älskar dessa. Alltifrån strumpor till tophaten som är min "egen" produkt. De är sköna, lätta att sköta, luktar inte för farligt, ser bra ut och finns i både syntet och i Norge det ack så älskade yllet. 

3. För mig handlar ju varje resa om att dokumentera i ord och bild i olika former. Och det måste vara av hög klass, så grejerna måste vara bra. Nu finns en liten, extremt tålig och bra kamera från Panasonic Lumix, som jag haft med mig på två tuffa färder och både filmat och fotat med. En jättesuccé för den är också så lätt att smuggla in, bära med sig överallt och presenterar kanonfilm och foton!

Mindre bra....

 Jag fick en sändning friluftsmat från märket Fuizion Freeze Dried Food från England och med tanke på Real Turmat i jämförelse,ja, de är bara dyra, krångliga förpackningar och smakar inte alls bra. Generellt. 

Men, sist men inte minst, kom ihåg att ju mindre prylar, desto större frihet!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-09-16 07:15   gullegubben
Väl valda ord för att göra sponsorerna nöjda?
 
2012-09-16 10:07   explorermikaelstrandberg
Hej Jörgen!

Som jag skriver ovan, detta är ett helt subjektivt urval av prylar som jag tycker är en riktig succé för min egen del. Och som jag vill dela med mig till andra. Utifrån mina erfarenheter. Och självklart vill jag höja en produkt till skyarna från någon som tar tid, kraft och energi åt att hjälpa mig med under mina resor. Allt detta ovan med en förhoppning att det kan vara till hjälp för andra. Baserat på 26 år i branschen.

M
 
2012-09-18 09:17   seobserver
En bra kamel är guld värd men hemmifrån är det långt till kamelmarknaden. Alla har ju inte plats till sällskapskamelen som oxså behövs.
Pryttlarna utvecklas över tiden och ju mindre plock de kräver, ju mer tid blir till att vara. Balansgången mot att stödja sina sponsorer har alla heltidsäventrare att tygla. Betydligt enklare blir det när man får grejorna och blir ombedd att komma med ett omdömme. Sanna omdömen uppskattas inte alltid.
Har din kamera ett bälgobjektiv (Ut och in) och hur mycket stoft har du fått in på sensorn?
 
Svar 2012-09-18 11:14   explorermikaelstrandberg
Stoftmässigt, alldeles för mycket......ingen aning vad är bälgobjektiv är.....men stoft ja.
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg