Jag väntar fortfarande på en grej gällande mat som jag ju skulle skriva om härnäst så jag knôr in lite info om min införda trovärdighetspolicy innan maten hamnar på bordet.
Det är svårt att få juste och ärlig information om friluftsliv och äventyr idag. Anledningen är att många s.k. äventyrare måste ta hänsyn till den allt råare sponsormarknanden.
När ni ser bilder från en värstingäventyrares resor så kollar ni förmodligen ibland på vad de har för utrustning. Det gäller oavsett om det är här på utsidan, på deras egna hemsidor eller var det är.
Det kan då vara bra att veta att även om det inte framgår på något sätt att äventyraren har betalt för att visa upp produkter så är det ofta så. Det förekommer att äventyrare åker på en tur med det främsta syftet att fota prylar i en äventyrlig miljö. Dels levereras bilder till sponsorerna och dels publiceras bilderna på äventyrarens hemsida men de levereras också till media såsom tidningar, tv och internet. Bilderna kan dels säljas och dels illustrera en artikel av äventyraren själv. Produkterna är då vad som ibland kallas "placerade".
Ett tält som ofta är föremål för "produktplacering"
Sedan kollar folk och jaha, han har såna grejer, det måste vara bra prylar. Men vad det i själva verket alltså ofta handlar om är ren reklam från tillverkarens sida. Lika mycket reklam som en vanlig reklamruta i tidningen. Bara i lite modernare tappning. Ibland är det "bara" produktutveckling, man anlitar äventyrare för att utveckla produkterna, men ofta är det samma sak men med annan etikett.
Visst, ibland kan en äventyrare välja att kontakta en viss tillverkare för att just deras produkter står på önskelistan men det är ofta mer komplicerat än så.
Är dettta bara glada jag på toppen av Kilimanjaro eller är det en reklambild?
Det förekommer ofta avtal och de är av skiftande anständighet. Det är inte alls ovanligt att sponsorerna kräver att inga konkurenters produkter får synas i bild. Har man då t.ex. ett par byxor från en konkurrerande tillverkare så måste loggan tas bort eller tejpas över eller nåt. Så ser ni kläder med tejp så är det inte alltid en rå typ som spräckt byxorna i en spagat på värsta klätterleden utan en övertejpad logga.
Ibland är avtalen rena slavkontrakten. Unga människor som drömmer om äventyrslivet utnyttjas. Det kan handla om att personen får en sparsam rabatt på produkter mot att vederbörande levererar bilder där sponsorns loggor syns men konkurrenternas loggor inte syns. Äventyrarna är ofta fotoamatörer så bilderna håller oftast inte den kvalitet som fodras för att sponsorn ska kunna använda dem men för den blygsamma rabatten har sponsorn sett till att företagets produkter syns på äventyrarens hemsida framför konkurrenternas. Dessutom kanske äventyraren skriver en artikel i en tidning och återigen syns sponsorns produkter och inte konkurenternas. Mycket reklam för en blygsam rabatt eller kanske gratis produkter för några tusenlappar. Ska sponsorn köpa motsvarande reklamvärde i ren reklam kostar det det mångdubbla.
Skulle det här kunna vara en reklambild om den bara används för att illustrera en artikel? Jag kanske har betalt för att prata gott om Norge. Jag som t.o.m. länkar till norska turistföreningen på min hemsida (statyerna är världsberömda och står i en park i Oslo).
Det finns dessutom en slags "sponsormaffia" som hjälper varandra, den ena ger sponsorbirag till den andre som sedan ger utmärkelser och annat i retur. Sånt har vi massor av även i Sverige. Naturligtvis är det inget som man gärna skyltar med.
Jag håller mig ifrån den världen. Den är rå och otrevlig.
För att ni ska kunna lita på det jag producerar på temat friluftsliv och äventyr så har jag därför infört en trovärdighetspolicy. Den innebär att om jag uttalar mig om en produkt från ett företag eller om ett företag som jag samarbetar med så framgår detta tydligt. Jag kommer inte att ingå några avtal som hämmar möjligheterna till denna transparens. Detta gäller oavsett vad det är för slags samarbete.
Begreppet "uttalar mig om" handlar inte bara om vad jag säger direkt utan även indirekt genom t.ex. bilder. Alla ska vara på det klara med vad det är för slags bilder, - är det t.ex. reklam inblandat så ska det framgå tydligt.
Framgår det inte att det är reklam inblandat så är det heller inte det.
Jag kommer dessutom bara att ingå avtal som har en slags rättevisemärkning. När jag är ute i världen försöker jag i mesta möjliga mån låta bli att utnyttja de fattigas utsatta situation och jag vill inte utnyttjas jag heller. Eftersom jag inte vill vara del av en industri där människor utnyttjas så ska de avtal jag ingår vara reko åt båda håll. Det kommer väl en policy om det också snart.
Så vill jag ha det men shit, - nu gör jag inte som man "ska" igen!
------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------
Sen kan man fråga sig varför företag överhuvudtaget "sponsrar" äventyrare som i de allra flesta fallen inte utför något som förtjänar sponsring. De flesta så kallade äventyrare är bara vanliga charterresenärer som vill ha lite spänning på sin två veckorssemester.
Sen är inte friluftsbranschen den västa i detta avsende. All TV (utom SVT) är helt styrd av annonspengar. Redaktionens bestämmande av vad som skall synas i rutan är väldigt begränsad. Så när Timell drar i en Grabber skruv med sin Bosch dragare är det inte för att han tycker dem är bra utan för att de köpt redationell reklam. Det är vidrigt.
En av våra största svenska äventyrare jobbar stenhårt med produktplacering och liknande och nästan hela äventyrarens äventyr är rena produktplaceringsturer. Reklamfilmer och reklamböcker i modern tappning. (Jag nämner inte namnet för diskussionen handlar inte om personen utan om företeelsen).
Det finns viss lagstiftning om dold marknadsföring men det kommer mer framöver, framför allt från EU, som handlar om att det ska synas tydligare när det är marknadsföring.
I 2 1/2 men berättar Alan stolt för sin mamma att han minnsan varit med i en facktidning hur mycket måste du annonsera för det? frågar mamman 5000 svara Alan.
Vill man ha fakta får man ta reda på det ligger till själv svårare än så är det faktiskt inte.
SVT och Råd och Rön är OK det finns faktiskt även seriösa facktidningar men dom är väldigt få.
Jag menar t.ex. vanliga artiklar i allt från dagstidningar till facktidningar, på internet och program på tv. Läsaren/tittaren tror att det är en vanlig artikel eller en vanlig dokumentär men det är i själva verket en reklamartikel eller en reklamfilm.
Det händer t.o.m. att det inte finns så värst mycket äventyr, man har åkt till platsen, riggat upp och fotat och filmat och klart! Äventyret fixar man sen hemma vid datorn med hjälp av lite god fantasi.
Och nej, jag tycker inte det är uppenbart för alla att det är så det ibland ligger till.
Tyvärr kan vi se sånt även i SVT.
Om du kollar på min artkelserie om Muztagh Ata här på utsidan. Det är helt omöjligt för läsaren att avgöra om det är reklam eller inte. Det hade kunnat vara det, det hade kunnat vara en ren reklamartikel som jag hade väldigt bra betalt för att skriva. Vilken produkt det skulle vara reklam för är det ingen som vet.
Gunde Svan satt även i SVT:s TV-soffor och sa att han åt tokmycket gröt. Men åt han tokmycket gröt? Det vet vi inte, vi vet bara att han hade bra betalt för att säga det.
(Det där med Allan förstod jag inte.)