Jag skulle skriva ett inlägg om min nya värstingsponsor Military Fitness men jag trodde att det var klart med lite info bredvid här, från utsidan, men jag har missuppfattat på nåt vänster, men det är på väg! Jag skriver lite om livet så länge då!

Jag har precis haft en väldigt tuff period, förlorade nyligen någon som jag tyckte mycket om. Det blev en ordentlig knock av livet, life rules men shit vad bökigt det kan vara. Mitt i allt slog det mig ändå att mycket av de metoder och mekanismer man använder för att traggla sig igenom livet när det bråkar med en så här är samma som i alla fall jag jobbar med i bergen.

Om det stormar som sjutton och man bokstavligen sitter och håller i tältet i timmar, och man vet att nu blir det jäkla problematiskt om tältet går sönder eftersom kastvindarna är så starka att man får ett helsike att se till att inte rent av flyga med, då gäller det att kunna vara närvarande i den sekund som råder här och nu, annars är det lätt att det blir kaos i skallen. Eller när folk dör och andra försvinner och vädret är uselt och rätt var det är trillar någon ner i en glaciärspricka osv, då gäller det att vara närvarande så det inte blir kaos.

Så var det förra veckan, men med skillnanden att jag inte klarade att hålla mig kvar i den sekund som rådde. Shit anåda vad smärta livet kan knô in på en sekund, så det blev kaos. Och när det blir kaos gör man helt tokiga grejer och det var också vad jag gjorde. Inget allvarligt, och jag hade en god vän som hjälpte mig, men det jag tänker på är själva fenomenet, det är intressant. Jag sysslar ju väldigt mycket med mental träning, att träna upp min förmåga att styra tankarna osv, och har blivit ganska slipad på det i vissa situationer, men nu helt plötsligt slogs alla skills bort totalt och man blir väldigt korkad i sitt beteende. Eller irrationell kanske jag ska vara ödmjuk och säga.

Vad händer om man blir sån i bergen? Det är ju fullständigt livsfarligt. Så just nu försöker jag ta vara på det här och funderar på vad man kan göra för att faktiskt ha lite koll på sig själv, även när man så att säga tappar bort sig alldeles. Nu tror jag att jag funkar så att om jag verkligen måste vara skärpt så är jag det, och nu behövde jag inte vara det och sorgen och livet fick utrymme att bråka med mig, men nånstans måste det ju finnas en gräns som man till slut passerar även i ett skarpt läge.

Så det är som sagt intressant, - kan man kontrollera sig själv även om man hamnar i ett slags mentalt chocktillstånd? Då menar jag alltså inte att undvika att hamna i kaostillståndet utan att när man gör det, och tillvaron blir kaos, kan man träna upp förmågan att kontrollera sina tankar och sitt agerande då?

Enda sättet som jag kunde få lite vila från kaoset under den här kaosresan var meditation, en slags meditation där jag fokuserar på att inte tänka på något alls. Jag behöver inte sitta som en staty för att det ska funka utan kan befinna mig i det även om jag går, om än inte lika lätt. Så jag tänker att om jag tränar upp "gåmediationsförmågan" så har jag lite bättre säkerhetsmarginaler på Cho Oyu till våren om något händer.  Mer meditation står redan på träningsprogrammet inför Cho Oyu men jag ska ta med mer sån meditation där jag också klarar att göra saker samtidigt.

Nu är kaoset över och jag befinner mig en slags seg tillvaro där det bara handlar om att mala sig igenom sorgen. Det gör ont men nu kan jag använda min förmåga att ta en stund i taget och det funkar bra. Jag är ganska bra på att se till att göra grejer som gör mig glad när det är eländigt och kan tillåta mig att skratta så, ja, nu mäktar jag med igen.

 När man tappar bort sig - kompisar rules!

------------------------------------------------

Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------