Men jag var desto bättre på att hålla andan på land. Vi började fredag kväll, låg på filtar och gjorde övningar och höll andan. 3:15. Inte dåligt för en novis. Lördag morgon gick inte alls. Söndag morgon hade jag lärt mig lite knep. Då klarade jag drygt 5 minuter. Sen bröt han. Sans och balans. Javisst. Måndag morgon hemma i sängen 5:34. Extremt bra för en novis.

Svenska rekordet i statisk apnea som andhållning heter på dyknördspråk är för tjejer 6:49. Sakta sakta har jag krupit närmare. Well.

Jag klarade precis 7:02.

På mitt sätt. På mitt väldigt annorlunda sätt. Det var förra månaden jag började träna. Okej, inte tävlingskontrollmätt och så, bara jag som leker, dessutom liggandes på golvet i duschen utan att stoppa hela ansiktet i vatten. Men om man släpper kontrollgrejset, och bara ser till att göra annorlunda. Det är det jag tänker på nu. Hur annorlunda jag gör. Och se, jag blev typ bäst i hela Sverige på några veckor. Proffsen har hållit på i åratal.

Många gånger i livet har det jag gjort setts som fel. Just för att det är annorlunda. Jag har själv lite problem med mitt annorlunda. Annelidarling, är vi klara med det nu? Annorlunda är inte fel. Annorlunda är bara annorlunda. Just nu är annorlunda bäst i hela Sverige. Kanske inte, kanske någon annan klarar att hålla andan längre, hemma i sin dusch i sin style, men ändå. Men ibland är Annelistyle bäst i hela världen. Ja. Heja Annelistyle!

 
Om jag ska tävla så jag får det officiellt? Nä, det behövs inte. Jag vet vad jag kan. Jag behöver ingen annan som talar om det för mig. I vart fall inte det här.

Men hörru tjejen, får man säga att man har passerat rekordet om man inte bevisar det? Ja, man får säga vad man vill, bara man är tydlig med vad man har gjort. Om någon hoppar 1 1/2 meter i höjdhopp hemma i trädgården får han berätta det. Även när han passerar 2 meter. Hoppar han 2 1/2 meter får han också säga det. Han får säga att han hoppade högre än världsrekordet. Men han bör ju lägga till att det var hemma i trädgården och inte på en officiell tävling. 

Den som inte kan glädjas med mig har jantesjuka. Eller behöver slappna av lite. Det är inte världskrig, det är livet, lek och glädje. Hör av er så kan jag tipsa om en bra hypnotisörer som kan hjälpa er råda bot på det, jag lovar, livet blir gladare utan jantesjuka! Kram på den. 

Det finns en skillnad. Riktig statisk apnea är helt i vatten, i en bassäng. Det är egentligen lättare att hålla andan i vatten för vi har en reflex i ansiktet som kopplar ner kroppen när vi får kallt vatten i ansiktet. Jag kör utan den. Kanske duschen hjälpte lite, jag vet faktiskt inte. Men jag kan däremot sitta på slutet, och vifta och slå på armar och ben, det hjälper just mig och det blir blir svårt i vatten. Men ändå väldigt spännande!


Tränar självhypnos på golvet. Fast här är det fikapicknick. Älskar picknick. Även hemma. Hypnotisören har gett mig en suggestion att när jag ser färgen rött känner jag en viss känsla. Funkar jättebra på mig för att jag vill att det ska funka. 

Men hur gör jag då? Nänä, det kan jag ju inte berätta! Eller? Nu är det så att desto gladare jag är desto bättre blir det med det jag gör och jag blir glad av att dela, så javisst!

Först kör jag djup självhypnos. Jag kan komma väldigt långt ner på egen hand utan hypnotisör. Eller nån kanske hellre skulle beskriva det som trans, jag vet faktiskt inte vad det är. Dessutom tar jag hjälp av duschen. Det finns ett knep då man pickar sig själv med fingertopparna precis vid ögonbrynens slut ovan ögonen om man vill förstärka en tanke. Det funkar också i hypnos så jag pickar och tänker att slappna av och sjunka djupare ner i hypnosen och låter det sen växa till pickande mot hela kroppen, av duschen. Så här skrev jag häromdagen på min Facebook när jag tränade på att slappna av:

"Inne i duschen. Har tänt ljus. Överallt. Levande ljus. Små lyktor. Ligger ner. På lena handdukar. Lugn musik. Meditativt. Ner i djup hypnos. Låter vattenstrålarna komma till liv. Livsenergi. Powerstuff. Gnistrar. Som guld. Stardust. Mot min hud. Renar min själ. Fyller med lent. Snällt. Kärlek. Liv. Länge. Djupare och djupare hypnos. Släpper. Faller fritt. In i det lena. Låter vattnet tala till varje cell i min kropp. Allra djupast in i min själ. Ordlöst. Kärlek. Lent. Helande. Befriande. Alldeles stilla. Bland det mest läkande jag någonsin upplevt." 
 

Toalettdörren fick en silvertapet igår. Alla knep är tillåtna, bara det skapar en känsla som funkar!  


För mig handlar det om känslan. Vilken känsla jag har är avgörande för hela resan. Om det hjälper känslan med ett rosa halsband med gnistrande plastpärlor så kör jag med ett rosa halsband med gnistrande plastpärlor. Det gäller att hitta just det man går igång på själv, inte ta efter andras gå-igång-knep. 

Jag andas lugnt. Bara slappnar av. Jag tänker att jag det är livsenergi jag andas in. Ända in i cellerna. Inte syre utan energi. Släppa in livsenergin in i cellerna. Det är extremt effektivt för mig för att slappna av och läka men har tagit mig många år att lära mig, jättesvårt att beskriva hur jag gör det. 

Sedan andas jag djupare under en kort stund, kanske en halv minut. Sen drar jag in sjuhelsikes massa luft. Först nere i magen, sen i bröstkorgen och sen knör jag ner extra genom att svälja ner mer. Och så håller jag andan. Klockan tickar igång. 

Då är jag alltså kvar i hypnotiskt tillstånd rent mentalt. Jag försöker släppa tiden, allt, bara vara ett med livet. Så där kan jag ligga ungefär 4 minuter. Sen börjar det kännas obehagligt och som växer till en direkt smärtsam upplevelse.

Det kryper och det är obeskrivligt obehagligt i armar och ben. Så har jag ungefär en minut då jag fortsätter att ligga ner. Försöker bara räkna tid. Jag drar också luften i lungorna upp och ner i munnen, om och om igen. Det lurar systemet att tro att jag andas så de reflexmässiga sammandragningarna i diafragman som vill att min kropp andas lugnar ner sig och framför allt producerar jag inte så mycket koldixid.

Koldioxid – när cellerna har använt syret blir det koldioxid av syret som skickas ut i blodet. Det där är väldigt jobbigt, extra jobbigt för mig som har cellskador av en förgiftning med cellgifter för 20 år sdan. Jag får också mjölksyra lättare. Koldioxiden svider, det är som batterisyra för mig, och skapar helt crazy obehaglig krypkänsla. Att dra luften upp och ner minskar det här avsevärt. 

Sen efter 5 minuter blir det jobbigt på riktigt, det är då den riktiga fighten början. Obehaget är extremt starkt och jag upplever krypet i armarna och benen som smärta. Då sätter jag mig upp och jag tar jag 5 sekunder åt gången. Här gör jag något väldigt annorlunda. Andra försöker vara stilla för att hushålla med syret men jag bejakar istället smärtan och kampen all in. Jag skakar och slår på armar och ben hej vilt för att lindra.


Fejsa skiten, men sträva efter att göra det på ett bra sätt! Tänk kulgrejer Anneli, tänk rött, tänk pink power, yeah, jättemycket gladgrejer finns det, även när det är skit! Ja, funkar! 

Min tanke är att det är inte syrebristen som är det största problemet, utan den mentala kampen att hantera obehaget av koldioxiden. Då ska jag inte slösa bort mental styrka på att försöka kontrollera mig till något som jag inte har värst nytta av. Jag gör istället allt jag kan för att hjälpa den mentala kampen, dvs. bejaka och släppa ut eländet, fäktas, slå, skaka. Och så fortsätter jag släppa upp luften från lungorna i munnen och ner igen, upp ner upp ner, snabbt som tusan. Och håller mig mentalt i fem sekunder åt gången. Fem fucking sekunder till klarar jag alltid. 

Se där!

Så klurar jag lite. Vad är det som gör att man inte kan hålla hålla andan tills man tuppar av? Det är ju bara mentalt. Och det är ingen farligt att tuppa av pga. syrebrist, det inte är inte konstigare än att man kan tupppa av om man reser sig för fort, det blir för lite blod i skallen och man får syrebrist i skallen, när man tuppar av så rasar man ihop så rinner det blod i skallen, man piggnar till. Om jag tuppar av vid andhållning så börjar jag ju andas – problem solved! Att vara i vatten och det kan gå så där bra är en grej, men bara syrebristen i sig är inte farlig.

Ja men det är ju obehagligt! Men asså, värre har jag ju varit med om än några minuters obehag. Vad är möjligt? 10 minuter? Innan jag tuppar av alltså. Tre minuter till. Sen lär jag mig var tuppa-av-gränsen går och sen gäller det att bryta strax innan. Tuppar jag av känns det ju lite diskat över det hela. Är det nån som kan så är det ju typ en sån som jag. Hm. Fast kanske inte så viktigt här i livet. Men vad är det jag gillar med det?

Självkontrollen. Jätteintressant. Tycker det är otroligt spännande att lära mig mer om det. Samma som med martial art. Självkontroll. Att inte låta mig bli sårad whatever av andras slag, fysiskt men framför allt mentalt. För att kunna må bättre. Inre stillhet. Och att hitta sätten utan att det blir ett lidande. Olala. Först försöka öka till fem minuters totalt meditativ vila, innan det börjar bli obehagligt. Sen kan jag flytta fram positionerna i andra änden.

Så två grejer, dels att Annelistyle är inte knas, det är unikt och det är nåt bra. Och dels den inre resan att öka den lugna stillsamma självkontrollen. 

Nu ska jag skaffa ett par hörlurar som klarar väta, så jag kan lyssna på speciell hypnosmusik i duschen, den fordrar hörlurar. 

7:02. Knas. I'm the unicorn. Just let you know. Lalala. 

Kram Anneli

Tillägg: Olala. Jag fick ett mejl. Att det här var respektlöst av mig. Och massa annat. Så jag har ändrat rubriken och några små formuleringar, same same but different. 
_____________________________________
Här är ett blogginlägg jag skrev för ett tag sedan om att bevisa sina prestationer. 
Här är ett blogginlägg om fridykningskursen. 

N Y F I K E N  P Å  H Y P N O S ?
Välj hypnotisör med omsorg! Det är en sak att kunna försätta någon i hypnos, det kan man lära sig på en helgkurs, men en helt annan sak vad de gör med dig väl i hypnosen. Hypnos är det absolut bästa jag kommit i kontakt med vad gäller tema inre konflikter, personlig utveckling m.m. men som sagt, jätteviktigt med rätt hypnoterapeut. 


_____________________________________
F Ö R E L Ä S N I N G  på gång i Göteborg 21 augusti - se här! 

Till min hemsida.
Till min engelska facebooksida. Snart 160.000 följare men jag är inte jätteaktiv där. 
Till min svenska facebook, där uppdaterar jag flera gånger om dagen, följ gärna!