Idag är det internationella kvinnodagen och jag slår ett slag inte bara för kvinnors rätt att visas i naturen utan att också att få göra det utan att bli ifrågasatt.
Senast på Aconcagua höll jag på att inte få gå upp på berget för jag var ensam tjej. De tyckte jag skulle hyra en guide. En penis, frågade jag, måste man ha penis för att gå upp på berget? Eller nåt sånt. Vad skulle jag säga? Efter omfattande förhör om min erfarenhet och min utrustning släpptes jag iväg. Det är än idag inte självklart att en kvinna kan visas ensam i naturen.
Tänk om man fick bestämma själv över sina egna äventyr
I samtal som kommer in på mina äventyr, genomförda och planerade, så får jag dessutom inom någon minut ofta frågan om jag vet vad jag håller på med, eller något liknande på samma tema. Inte alltid men för det mesta. Jag har frågat mina mer äventyrligt lagda killkompisar om de får samma frågor men nix, det är ytterst sällsynt.
Framför allt karlar ska sedan tala om för mig att det är skittufft och inget att leka med. De har själva inte varit ens på baslägerhöjd i Himalaya eller tältat utomhus i kallare än minus tjugo, men de vet helt klart bättre än mig hur det är. De behöver inte ha erfarenhet eller nåt, de vet allt bara av att vara karlar. Jag som kvinna vet inte mycket, helst inget alls, oavsett erfarenhet. Jag bör lyssna och lära av deras kunskap.
Föreställ er vilken reaktion en karl skulle få om han kom till ett berg och blev stoppad att gå upp bara av den enkla anledningen att han är karl, och runt omkring honom kryllar det av kvinnor som får gå på berget ensamma utan att man ett ögonblick har frågat dem om deras erfarenhet och utrustning. Eller rättare sagt, märker ni vad svårt det faktiskt är att föreställa sig det? Vilken reaktion skulle karln få? Det är så avlägset att det är svårt att ens tänka sig in i det.
En kvinna som gått solo upp på Aconcagua, på gränsen till det möjliga!
Så man kanske skulle börja testa frågan ”vet du vad du håller på med” på karlar som berättar om sina äventyr, just för att studera reaktionen. Haha, det skulle kunna bli riktigt komiskt, jag som tjej frågar en karl som ska ut på äventyr om han vet vad han håller på med, och sen ska jag dessutom tala om för honom hur det funkar! Och då helst inom ett område som jag själv inte har erfarenhet av. Ja jösses.
Ibland undrar jag hur karlar skulle klara sig mentalt om de blev behandlade som kvinnor. Om de blev ifrågasatta helt utan att det finns anledning till det, utan bara för att utgångsläget är ett ifrågasättande, ett ifrågasättande av vad vederbörande säger, tycker och gör, ja, t.o.m. min upplevelse lyckas man ibland ifrågasätta, hur nu det är möjligt. Jag tror inte karlarna skulle palla det utan att börja kriga och döda.
Jag krigar och dödar inte för min rätt att inte bli ifrågasatt men jag tar mig rätten att vara hur oförskämd jag vill när jag påtalar bristerna. Och den rätten tar jag mig ända tills den dag då jag kan vistas fritt i naturen.
För många karlar handlar äventyr om att vara bäst och först. I höst ska jag till Cho Oyu, världens 6:e högsta berg på 8201 m. Jag ska försöka mig på berget solo och i alpin stil. Mig veterligen finns det ingen karl i det här landet som bestigit ett berg över 8 000 m solo och i alpin stil. Jag tror det finns karlar som nu slipar stegjärnen för att hinna före mig, inget fruntimmer ska vara först, men se det gör mig inte ett ögonblick, jag gör inte det här för att vara bäst och först. Jag har andra syften.
Däremot kräver jag att få göra det över huvud taget. Och utan att bli ifrågasatt. Det är det vi kvinnor slåss för idag.
------------------------------------------------
Här har ni min engelska facebooksida.
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.
Och här har ni min hemsida.
------------------------------------------------
Fortsätt som du gör. Rakt språk dödar inte, men någon kan måhända få sig en tankeställare.
/p-a
Men, vi killar kan väl dagen till ära och i rättvisans- och jämställdhetens tecken här få benämnas som "män" och slippa det iaf. för mig något generella och negativa epitetet "karlar" ;-) A
Hemma i min norrbottniska ankdam är det väl mest småkul att få kommentarer om att det är ovanligt med ensam dam ute.
På andra delar av klotet skulle det nog också göra mej smått galen.
Men en del av det du stött på verkar delvis befogat. Att bli förvånad över att en tjej är ute på äventyr, och dessutom ensam, är i mina ögon inte alls konstigt, med tanke på hur världen ser ut.
På inomhusklätterväggarna här i Luleå har jag sett 7 tjejer, och fler än 20 killar. Alla gånger nån tjej varit där har det varit i sällskap med killar. Det jag sett hittills tyder alltså på att tjejer inte klättrar i lika stor omfattning som killar, och om de klättrar gör de det sällan utan manligt sällskap. Självklart skulle jag bli lite förvånad om jag ser två tjejer som klättrar tillsammans, utan killar.
Jag blir lika förvånad när jag träffar en kille som använder platt-tång, för det är inte många som gör det.
Men steget från att bli förvånad och nyfiken när man ser nåt ovanligt, till att ifrågasätta någons förmåga (och i synnerhet kunskap) enbart baserat på kön, är ett ganska långt steg. Ett steg jag önskar att folk lät bli att ta, men så är det tydligen inte överallt i världen än.
Men det gör det inte... därav är det härligt att se o höra fler som kämpar för att vi skall synas o göra det vi älskar mest! Berg o äventyr!
//Karin
( Utbildningsledare Fjälledarlinjen Älvdalen, Forsinstruktör, lavininstruktör o allmänt bergstokig! )
Hoppas ni har lite tjej-tänk i kursupplägget när ni rustar den framtida äventyrarsgenerationen!! Tjejerna ska inte formas in i en äventyrsvärld formad av manliga mål, syften och drömmar. Tjejer har ofta andra mål, syften och drömmar med sina äventyr, och låt det få blomma! Låt dem få skapa och bestämma villkoren för sina ävenyr själva, peppa och inspiera dem att hitta det som är deras idéer!! Heja, heja, heja!
//Annelli
...som fått sina kunskaper validerade via främst Älvdalens utbildningscentrum och därefter fått sin fjälledarcertifiering därifrån! =)
Det är en av mina grundtankar med att jag valt att vara ansvarig för en dylik utbildning. Eleverna skall få mer med sig än bara de praktiska upplevelserna o teorin: - Värderingar, gruppdynamik, ledarskap ( av flera olika slag), få möta olika delar av fjäll o friluftsbranchen, hantera könsnormer, ekoturism o miljötänk för en hållbar utveckling!. Du kanske vore någon att låna in under våren el hösten nån dag/ kväll!? Möta olika profiler som lever på detta tror jag är en viktig grundpelare!
Hur ser dina planer ut framöver?
:)
//Karin
Bäst passar det i slutet av april, maj eller till hösten. Nästa större projekt går inte av stapeln förrän till sommaren. Sen är jag hemma en sväng under hösten innan jag drar till Himalaya och Cho Oyu i oktober/november.
Hör av dig om du är intresserad!