Etiketter:
Januari, Februari, Juni
2015:
Januari, Februari, Mars, Maj, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
2013:
Februari, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Augusti, September, Oktober, November
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
Anneli föreläser i Göteborg 13 maj
Boka här!!! Faktura kommer med posten.
Ni som har biljetter till föreläsningar, japp, de gäller för hela eventet! Anmäl er via länken och skicka mig ett meddelande eller sms att ni komer med biljett och namn, så ser jag till att det inte kommer någon faktura. Glöm inte ta med biljetten!
5:ans spårvagn mot Torp, hållpats Wealndergatan. Gå över ronden, fortsätt mot skogen och uppför en najs backe, 5 min. Parkering finns. Följ skyltar mot Lisebergsbyn och precis innan ni svänger in på campingen så fortsätter ni rakt fram och uppför backen istället.
Jag lägger in min facebook här så kan ni tjuvkika härifrån på eventuellt skvaller om eventet. Här är min hemsida som vanligt.
Här på utsidan har ni bara sett mina skrivna ord - här har ni mig i Go'kväll i SvT 1 den 2 maj. Dels en intervju men också slutet då jag äter hamburgare så det står häriga till!!
Anneli byter berg - Gasherbrum II rules!
Min önskan är att försöka tälta på toppen av ett 8 000 m-berg och valde Cho Oyu för att det var det lättaste berget. Cho Oyu är 8 201 m och ligger på bredvid Mt Everest på gränsen mellan Nepal och Tibet.
Det behövs tillstånd både att visas i Tibet och att bestiga berget och då det är väldigt meckigt att ordna med det på egen hand var min idé att köpa in mig på ett tillstånd hos ett företag som ordnar sådant. Jag hittar dock inget företag som är villiga att låta mig gå helt själv. Jag kan dock inte tänka mig att gå annat än själv så jag ser ingen annan lösning än att jag får byta berg.
Förberedelser med en 8000-bestigning och att fortsätta tro på sig själv
Jag fixar med tillståndet och grejer till Cho Oyu och tänkte ni kan få en inblick av hur det fungerar med sådana förberedelser.
Följande behövs och krävs av myndigheterna.
- Visum till Kina – har jag redan.
- Tillstånd att vistas i Tibet.
- Tillstånd att vistas på berget.
- Av myndigheterna godkänd guide när jag åker från gränsen till Tibet till baslägret. Eventuellt måste man ha chaufför också men det löser sig ju av sig själv eftersom jag ju måste ta mig fram.
- Sambandsofficer i baslägret ( en person som har till uppgift att vara kommunikationslänk mellan mig och myndigheterna och kolla så jag sköter mig).
Allt utom visum till Kina hade jag tänkt köpa av ett företag. Det finns ett företag som säljer just det här, plus transport från Katmandu till baslägret t.o.r.
Sedan finns de till hands i baslägret för att diskutera säkerhet osv, men jag sköter mig själv, lagar min egen mat osv. På berget är jag min egen. När jag är på berget kan jag kommunicera med företaget nere baslägret via radio för att få väderprognoser osv. men jag avser att klara mig själv. Företaget har massa personer som bestiger berget och har guider och hela köret men man kan alltså även köpa ett sånt här baspaket av dem.
Företaget som jag hade tänkt åka med vill dock inte ha med mig, eller vad man ska kalla det.
Först skrev jag ett mejl och förklarade ärligt vad jag ville göra, dvs. att jag vill tälta på toppen, att jag vill gå solo, att jag inte vill ha någon utrustning eller annat på berget i förväg och att jag inte tänker ha med mig någon syrgas.
En del kör extra allt. Jag kör utan allt - utan utrustning på berget i förväg, utan bärare, utan polare, utan syrgas. Dessutom tälta på toppen. Anneli-stil som Janne Corax kallar det. Världens högsta topptältning utan hjälp, 7546 m. Det var svårt att fota i den tunna luften och det starka ljuset på toppen av Muztagh Ata, men det är ännu svårare att fixa allt innan.
Finns det speciellt riskbeteende i höga berg?
Svar ja, det finns människor som attraheras av fara och flirtar med döden i bergen. Den sortens människor finns lite var stans i samhället, inte bara i bergen. Men det är i minoritet. Det finns däremot ett annat väldigt vanligt riskbeteende i bergen. De allra flesta människor jag möter i bergen funkar mer som vanliga människor så jag ska snacka riskbeteende hos vanliga mäniskor. Jag själv funkar faktiskt lite annorlunda, fast åt andra hållet. Jag är mer utmärkande livsbejande, jag vill leva, jag vill vara trygg, jag gilar inte att vara rädd och jag vill framför allt ha stora marginaler. Det märks både i bergen och här hemma. Det var svårt att välja bilder till det här inlägget så jag pyntar med bilder från Muztagh Ata 2010/11.
Jag har precis köpt nya vinterdäck och det var det som fick mig att tänka på det här skriviet om risker och riskbeteende, som jag har haft på gång en tid. Det är inte alls ovanligt att folk tror att jag hänger mellan liv och död i bergen. Så är det inte. Journalister vill jag gärna få det till att jag hänger mellan liv och död, trots att jag säger att det inte är så. De vill att det ska vara farligt och att det handlar om risktagande och att jag är och flirtar med döden, trots att jag säger att det inte är så. Kan ni inte skriva hur det är istället, undrar jag. Men våra läsare tycker om, säger journalisterna. Då blir det inget, säger jag. Jag är ju precis tvärt om.
I bergen kan man precis som i övriga livet välja hur man ska ha det med riskerna. Den som är risktagare hemma är ofta risktagare i bergen. När någon polare som jag ännu inte känner så väl vill hänga med på någon bergstur så brukar jag göra några enkla test för att se hur riskbenägna de är. Jag har en förhållandevis fin bil, en Volvo S60, och den är kul att köra. Så jag låter dem köra. Hur folk kör bil säger en hel del om riskbeteende.
Jag och mitt EV2-tält
Jag får mycket frågor om tältet jag använt de sista åren, ett Mountain Hardwear EV2, så nu får det bli ett blogginlägg om det. Jag skriver inte en vanlig produktrecension utan formar det efter de frågor jag får. Tänk på att det här är hur jag ser tältet utifrån mina behov.
Genrellt
Jag har flera olika tält för olika ändamål. Det här tältet har jag mest i bergen på turer då jag går ensam, vädret kan vara precis hur blåsigt som helst och den största utmaningen på turen helt generellt är att palla mentalt. Skulle jag köpa ett tält för att ha i huvudsak i svenska fjällen skulle jag välja något annat.
Storlek och vikt
Ca 104 cm högt, 120 cm brett och 265 cm långt. Ca 2,5 kilo men mitt blir lite tyngre då jag har 4-5 mm repsnören istället för de tunna tältlinor som kommer med. Repsnörena har jag i och för sig till annat också och hade ha behövt med i alla fall. Jag skulle gärna komma ner lite i storlek och vikt men man kan ju inte köpa tält som inte finns.
Repsnören som håller tältet på plats istället för tältlinor. Vanliga tältlinor syns som de tunna röda snörena bakom. De brukar jag inte ha med alls längre. De pallar inte lika busväder som jag pallar så jag vill inte tvingas bryta för att tältlinorna gav upp.