Tänker på ett träningspass förra veckan. Min träningspolare Jessica var sjuk men satt och kollade och hon förundrades över min mindset. Hur jag samlade ihop mig så snabbt till nästa övning och hur lent allt var, jag mest bara log, trots att jag slet som tusan.

Jag tänkte på det sen. Min mindset. Hur jag funkar. Och tänker.

 
Olala. Men inte nere för räkning. Tar tillfället i akt att drömma mig bort till bergen. Inställningen, den är magisk. 

En sak att jag lämnar det som varit bums. Ingen idé att pimpa det här ögonblicket med lidandet från förra ögonblicket. Och på samma sätt tar jag inte ut lidande i förskott, sen tar jag sen och inget ögonblick blir värre än att jag står ut så det är bara att köra. Det där är jag bra på men det var inte det jag tänkte på. En annan grej.

När jag tog trästaven som jag använder när jag gör sit ups såg jag den som alldeles full av blommor, vackert utsnidade och målade i vitt och gult. Den är bara naturellt träfärgad men för mitt inre så var den blommig. Och jag går in i det så starkt att mitt system går igång som om den vore blommig på riktigt. Och så där höll jag på. Med massor. Hela tiden. Då svarar kroppens system som om jag befann i värsta fina världen. 

Knökfull av blommor all over! Johodå! 

När jag satt på en restaurang med en polare i Argentina. Jag berättade att jag valde plats efter att få så fin utsikt som möjligt. Det var bara en gata men ändå. Medvetna val. Och förklarade hur mycket val jag gjorde hela tiden. Då säger han att helt plötsligt är det så mycket mer lycka på min bordshalva jämfört med hans. Då slog det mig hur mycket jag jobbat med det här genom åren och hur jag omges med lent och snällt och gladgrejs i min vardag. 

Ett sitt med gladvy. 

Och nu på träningspasset så slog det mig igen. Men jag inte bara väljer längre. Jag skapar. Extragrejs. Som när jag ligger i tältet och det är blajväder utanför, då låtsas jag att molnen inte är där utan att solen skiner i massor, går in i det så mycket att det blir på riktigt. Inte så att jag tror på det, men jag känner det, så till den grad att systemen i kroppen skapar gladmode. Hormoner, allt, som om jag vore glad. 

Den här fågeln. Lite samma men variant. Jag låtsades att det var en liten prins som stannade förbi för att säga att han älskar mig. Vilken värme. Glädje. Kärlek. Så tar jag mig genom veckorna av ensamhet i bergen. Jag älskar den här bilden just nu.

Se här. En häst från en annan värld borta på bergskammen. Vilken värld kommer den ifrån? Varför är den här? Rocka fritt. Se vart man hamnar. Spännande. Och in med känslan också, upplev, känn, träna på att känna!



Så nä, jag har aldrig långtråkigt i bergen. Inte hemma heller. Aldrig uttråkad. Finns hur mycket som helst att tänka på. Att känna. Uppleva.


Longboarden tränar min trasiga balans men den ger mig en härlig gladkänsla också. Att vara medveten om vad olika grejer skapar för känslor och använd sedan de grejera för att måla livet med känslor som man har olika färger på en palett. Medvetna val. Ibland. Men ibland är det tvärt om, att rocka helt fritt som gäller, för att hitta nytt, nya tankar och känslor så jag får fler fårger på min palett.

Det där är Annelistyle. Mental träning. Jag var inte riktigt medveten om vilken stark förmåga jag har utvecklat i det här. Det ser jag nu. Den tar mig genom blajs. Pimpa världen med gladgrejs eller whatever jag vill känna. Jag är helt nörd på lent nu. Allt ska vara lent. Det är ett bra ord. 


Lenfika på mitt Stockholmsbasläger Hotel Stureplan. Finliv all in. 

Ett tag behövde jag fejsa blajset för att bli kompis med det. Hade en hel jäkla container med blajs inom mig, och då fick jag låta bli att styra om tankarna och känslorn, då gällde det att se det som är all in. Har lärt mig att jag är gymt bra på det också. Jag fegar inte, är inte rädd för okända känslor, kastar mig rätt ut och litar på att det växer ut nya vingar eller nåt innan jag slår i backen. Man dör ju inte, det är ju bara känslor. Omg vad jag lärde mig. Förändrades. Till det bättre. Helare. Tryggare. Mer stilla. Det var tema 2013. Mitt livs viktigaste år. Nu kör jag det här i värstingsstil, i hypnos. Otroligt effektivt och lent, passar mig som hand i handske. Mer om hypnos framöver. 

Men nu är jag alltså igång igen med att pimpa livet fritt fram hej vilt. En himla bra förmåga. Och nu kallar jag det min unicornpower. It’s magic.


Som jag gillat blommor genom åren. Vad jag inte visste var att de stod för känslor. Det förstod jag för ett tag sedan. Pimpa livet med blommor handlade om att pimpa livet med känslor. Resan tillbaks till livet från hell. Heja livet!  

 Kram till alla som vill ha!
Anneli

_____________________________________
L I F E  R U L E S  S P O N S  I  D E T  H Ä R  I N L Ä G G E T
Tack till min träningsklinik WestCoast4. 
Tack till Hotel Stureplan, fuckin' awesome all in. 
Tack till Urskog för världens gladaste longboard. 
Tack Smartwool för lenaste kläderna ever.
Tack Merrell för bästa träningsskorna ever. 
Tack Goodprint för coolaste tälttrycken ever.
Tack Ridgest Rest för bästa liggunderlagen.
_____________________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja! 
_____________________________________