Har precis coachat en äventyrsgrabb som har flugit hit till Göteborg från Stockholm för att lära sig mentala tekniker och öka på sina kunskaper om de mentala bitarna gällande längre turer, expeditioner och höga berg. Yes yes, så grymt bra det blir när någon verkligen vill lära sig!

Han har bra koll på utrustning och faror med snö och kyla och fystränar som tusan. Men han visste inte varför han ville upp på det där stora berget. Det är bra att veta det innan så man slipper få diverse överraskningar om det när det blir skarpt läge på berget och psykbryten börjar spöka. Omg, sa han. Så han fick i läxa att fundera igenom och känna igenom det ordentligt så tittar vi på det igen nästa gång. Visst visst. 

Varför är jag här? Det tog mig några år att förstå mig på den frågan. 

Sen pratade vi om vad som händer med tankarna när man är själv en längre tid och när det börjar bli jobbigt, tråkigt eller rent av deppigt och man undrar vad sjutton man gör där och psykbrytet återigen stryker runt tältet. Ojdå, det hade han inte tänkt på. Du vill väl ha kul och inte bara kämpa med dig själv? Din chans att klara berget är dessutom väldigt mycket större om du har kul. Japp.


Kompisar eller hjärnspöken, gränsen är inte helt skarp alla dagar. 

Så då pratade vi om hur tankarna kommer från känslorna och tvärt om påverkar känslorna och det viktiga, hur man kan → träna upp sin förmåga att hantera tankarna ← och knep man kan ta till för att också → förebygga att hamna i vissa tankar ← som man vet leder till negativa tankebanor, hur man skottar igen groparna innan man startar. Vi pratade om skillnaden mellan att göra detta under en begränsad till som vid bergsbestigning och i vardagslivet och hur man hanterar negativa mentala överraskningar på berget.

 
Jag och mina tankar har efter diverse battles genom åren blivit bra kompisar i bergen.

Hans kommentar när han gick var att det här kunde ju ha gått käpprätt åt helvete utan de här insikterna. Japp. Precis vad som händer stup i ett. Nu är det dags för lunch och sen kommer han igen.

Då har skallen fått lite paus och energi och vi kör igen. Kroppen behöver tid att anpassa sig till den höga höjden, hans berg är 7500 m så det tar flera veckor men, kan man bara acklimatiseras normalt behöver man inte bli nämnvärt höjdsjuk när man bestiger ett berg på den höjden. Man kan må lite dåligt ibland av att metabolismen i kroppen ska ställas om men det är inte höjdsjuka utan just metabolism som ställs om men man kan känna av lite symtom av höjdsjuka såsom huvudvärk och lite illamående när man vaknar på en ny sovhöjd men mer än det ska inte behövas om man

1. lyssnar på kroppen,
2. förstår kroppens signaler,
3. accepterar kroppens signaler och
4. har självdisciplin att ge kroppen den tid den behöver.

Blir man sjuk har man mission failed i någon av de här och att börja skylla på höjden eller någon annan som bossat hastigheten är fel approach utan man får fejsa sanningen att man är inte har koll på det man gör och själv är ansvarig för hur man mår. Har man symtom på höjdsjuka har man gjort något fel. Upp till 7.000 m kan man fortfarande vara stark och må bra om man har gjort rätt, på 7.000 m kan man dansa, springa och studsa om man har gjort rätt. Face it.


En danspaus i Annelistyle.

Sen finns det de som väljer att pusha sig när de inte mår bra och det är ju ett fritt val men det hör absolut inte till hur det behöver vara. Jag gillar att må bra så varför gå i en fart som gör att jag mår dåligt?

Men viktigare än att ha kul är säkerheten. Jag vill alltid hem igen. Jag vet att ett symtom på höjdsjuka är att man tappar omdömet. Det får helt enkelt inte hända. Man kan bli allmänt knasig också. Mar kan börja fatta knasiga beslut eller blir jättestressad av sånt man inte är stressad av vanliga fall. Så om det blir storm på 7.000 m och jag är acklimatiserad så klarar jag den stormen bättre än om jag är höjdsjuk. Så jag ser till att inte vara höjdsjuk för att kunna ratta stormarna, både praktiskt och mentalt. Eftersom jag klarar det behöver jag inte bryta när det blir full storm, eller som en gång, full orkan (40 m/s), utan kan vänta ut stormen och sen fortsätta uppåt. Det är alltså både gladare men också säkrare att inte vara höjdsjuk men det ökar också chansen att komma upp eftersom man är tåligare och inte behöver bryta lika tidigt. Jag är känd för att vänta ut stormar på hög höjd och sen fortsätta upp. Andra tror ibland jag är död men nä, jag mår prima när de kommer upp efter stormen. Det här pratade vi om.

Men allra viktigst idag. Det räcker INTE att bara vara medveten om det här utan det är en förmåga som behöver tränas upp. Alla fyra punkterna måste tränas. Hur tränar man upp det? Japp, det pratade vi om. Och tillsammans letade vi efter sätt som skulle funka för just honom. Japp, det är väldigt individuellt, och måste rockas fram ad hoc för varje person. 

Och varför blir det ibland inte så här trots att man har bestämt sig för det innan man åkte? Japp, det pratade vi också om. Och hur man styr upp det så det också blir så här när man är på berget och det blir skarpt läge. Återigen pratade vi då om att förankra i känslan och inte bara i förnuftet, resonemangen och viljan. Jätteviktiga mekanismer som bossar mellan liv och död i bergen.

Nu ska han hem och smälta, känna och fundera och också träna på sina nya mentala redskap och sen är han tillbaka igen om två veckor.

Jag får mycket mejl, bl.a. med förfrågningar om bergen och äventyr. Min Facebooksida har idag över 135 000 följare och det kommer meddelanden från hela världen och tyvärr har jag inte längre möjlighet att svara på alla frågor i mejl. Jag kan däremot tas in till coaching, som till den här grabben, mestadels i Göteborg, ibland när jag är i Stockholm kan vi köra på Hotel Stureplan där jag bor och har tillgång till mötesrum och jag är också i Malmö emellanåt. Pris 950 kr/tim, lättast att inboxa mig så bokar vi en tid!


Girl at work! 

Woop och ha det toppen!
Anneli

________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja!
________________________