Halloj. Jag har fått lite mejl mm sista tiden som frågar vad som händer, jag är ganska tyst här och ja, vad är på gång, hallå!?

Ja, hallå! Så här ser det ut i och kring februari 2013.

Jag har skrivit på en bok om min bakgrund och vägen tillbaka till livet under hösten och vintern och behövde paus för att vädra skallen. Jag trodde jag var klar med det gamla men hade bara så fel och det blev en sjuhelsikes inre resa.

Den som säger att det är glassigt att skriva böcker har aldrig skrivit boken om mitt liv. Fruktansvärda dagar och nätter - jag, livet och en dator på tu man hand.

Innan jag åkte kände jag att shit, det kommer att vara en annan Anneli som kommer hem och den nya Anneli kommer att kunna skriva en helt annan bok. Jag kände det så starkt att jag deletade de 130 sidorna i datorn som jag hade skrivit, ungefär det dubbla i bokform, innan jag åkte. I pincip en hel bok, poff, borta. Anledningen till att jag deletade var för att jag inte skulle hänga kvar vid det jag redan skrivit, göra någon slags version på det, utan börja om helt. Ibland måste man våga för att vinna. Jag chansade.


Jag kör boken i samma stil som jag kör livet, jag gör som jag vill och jag gör det i min stil.

Så sant, nya Anneli, som numera kallas Anneli 2.0, burst into life i Argentina. På Park Hyatt i Mendoza, finhotell som jag blev sponsrad av, och på Co Plata i Argentina, där jag tältade på toppen. Och en ny Anneli har kommit hem och jag har potential till att skriva en väldigt annorlunda bok nu. Så jag är asglad att jag vågade trycka på den där poff-knappen. Dessutom lärde jag mig att noop, någon Anneli 3.0 finns inte, this is it. Fast man kan ju bli mer sig själv, mer jag, men det som hänt kommer aldrig hända igen. Sen finns bara eternity kvar.

Jag har nu noll sidor och jag kommer att skriva boken igen.  Att den blir klar några månader senare, kanske rent av först nästa år, det känns som en bagatell i sammanhanget. Planen var att den skulle vara klar nu om några veckor men nä, det är en viktig bok så det är bättre att den kommer lite senare men blir så bra som möjligt.

Så nu gör jag två saker samtidigt. Dels fixar jag undan lite fixagrejs. Jag började skriva på en artikelserie om resan men det hände lite knasgrejer så jag kände att nej, jag kan inte skriva som jag tänkte skriva så nu får jag klura lite så får vi se vad det blir av den resan. Nya sponsorer som ska in, gamla sponsorer som jag inte har kramat så mycket som jag borde pga. att jag varit så huller som buller inom mig av allt bokskrivande och rockande med minnen osv. Så de behöver kramas. Jag har en ny hemsida på gång och den har jag inte alls jobbat med som jag ska men den ska snart vara klar, det ska bli spännande att se vad ni tycker om den, det är Annelistyle för hela slanten, jag som har designat men har någon som knappar kod åt mig.

Merrell, senaste i gänget! Fler är på ingående! Vill ni med så hojta, jag behöver inte bara prylar, även service av både mig och mina tillhörigheter. Just nu står faktiskt en ny tvättmaskin och en läsplatta, typ iPad, och tusenmilaservice och lite fix med bilen och två nya sommardäck högt på önskelistan. Vad ni kan få i retur beror på på era behov och önskemål, hojta till så snackar vi!

Och samtidigt som jag fixar får jag tid att bara landa i det nya, nya Anneli, 2.0. Det här får ta den tid det behöver, trodde först det skulle ta två veckor men nä, jag behöver landa lite längre.

Sen är tanken att jag lägger undan i stort sett allt för att bara skriva på min bok. Eventuellt flyttar jag in på något snajsigt hotell och bor och skriver där. Då har jag städning och bra frukost och förhoppningsvis ett spa och ett gym på hotellet, allt jag behöver och behöver inte tänka på sånt utan kan fokusera på mitt skrivande. Sen en middag ute så reder jag mig. Tror jag kan fixa hem det på ca två månader.


Frukost på sponshotellet i Mendoza. Utöver att jag fick i mig det jag behöver var det skönt med en crew som hela tiden var mån om mig, hur jag mådde och hjälpte till så gott de kunde för att jag ska må bra. Det skulle underlätta väldigt mycket om jag kunde ha det så under bokskrivandet. Det lutar åt London, kanske Stockholm, för bokskrivandet, om jag kan hitta nåt liknande, kanske inte helt på spons men till ett väldigt sponsat pris. Vet ni nåt som skulle kunna funka så hojta till!

Ja, sen en annan grej. Jag har ju levt mycket på sparpengar sedan jag började med äventyr på heltid. Jag kommer att casha ut under våren om det inte trillar in nåt. Så föreläsningar, boka mig gärna, jag är kanonbra! Haha, på riktigt, mina föreläsningar är väldigt uppskattade och jag har bara fått lovord. Tyvärr har jag använt en talarförmedling som har varit snäppet ifrån helt värdelös för mig. Nu har jag en ny på gång men det går utmärkt att mejla mig direkt – anneli.wester@telia.com.  Priset varierar beroende på whatever så mejla och berätta kort vad du behöver så får du en prisuppgift bums, men ungefär 20-30 kkr plus moms och omkostnader för en dag.

Under det gångna året har jag föreläst på t.ex. läkarkongress, kickoff på både stora internationella företag och mindre, friluftsevent, skolor, kommuner för både personal och brukare. Jag har även varit hos företag utomlands, här kan ni läsa om när jag var hos Bank Muscat i Oman. Och nu kommer  bokningar till internationella konferenser och jag ska föreläsa på en kvinnokongress i Riga i maj med internationella kvinnor med storys utöver det vanliga men som har kommit långt i yrkeslivet och livet för övrigt ändå, bl.a. toppmodellen Waris Dirie, också kallad Ökenblomman, hon som blev könsstympad i Somalia som barn. De ville ha mig också. Jag har fått förfrågan från Rom och Buenos Aires, vi får se om det funkar tidsmässigt, jag ska ju till Tibet. Min story håller internationellt och världen väntar och nu har jag slipat mina föreläsningsskills så pass så, well, det är dags och ja, jag är redo, jag är redan van att röra mig över hela världen och i alla kulturer, har nästan 70 länder i resväskan, men woop woop, känns lite stort ändå.

Jag ger era lyssnare dels en mycket stark story. Sist jag föreläste på en läkarkongress satt många av läkarna och grät. Men det är också en ovanligt stark inspirations- och peppupplevelse av att jodå, det går, det omöjliga är faktiskt möjligt ibland. Dessutom ger jag konkreta mentala redskap som kan användas med en gång. Har du hört mig föreläsa och tyckte om det så skriv gärna en rad här så kanske det hjälper till! Så jag kommer att föreläsa under våren, så nu är det läge att boka mig.

En annan grej. Det blev lite så där med den där nomineringen till Årets Äventyrare. Jag har gjort några tillägg i mitt förra blogginlägg om det där, ni kan läsa det här. Jag hade blivit nominerad från utlandet och de undrade wtf händer här. De tycker det är lite lekstuga över det hela. Det kan bli en snackis om det här inom vissa kretsar, jag vill vara tydlig med att det inte är jag som har snurrat till det, jag har bara berättat vad som hänt. Allt finns i mitt blogginlägg.

Sen är det en del media, Outside ville ha mig till en artikel men det blev nog inget. Just nu är jag i Vasalöparen och sen har jag gjort en intervju till nån tidning om sport och ekonomi. Det var förresten en fin artikel i Hemmets Journal nyligen, kolla här!

Jag kan fortfarande ge intervjuer men jag kan numera vara lite mer selektiv, det tar ju tid och energi och snart är det bokskrivande och då stänger jag den butiken ett tag. Numera kostar det dessutom att använda mina bilder, bortsett från några gratis pressbilder som finns att tillgå på min hemsida, och då är det många som inte tycker att det är lika kul och backar. Tidigare har jag låtit dem användas fritt och jag har fått ut min story i retur, men nu rullar det nog på och ja, jag har ju också en hyra att betala och resorna kostar ju.

 Journalister kan stå en upp i halsen ibland. De får intervju och bilder gratis och sen kan de haspla ur sig att de vill ha exklusivt användande av bilderna, dvs. att de inte får ges till någon annan. Som den här, de skulle få använda den gratis och så vill de ha ensamrätt på den, också gratis. Suck. Ge dem hela handen och de säger inte tack, utan de ber att få hugga av den och behålla den för gott. Visst sure, and go and fuck yourself. En del har fått bilder gratis och sen tar de betalt på webben för att läsa artiklarna, t.ex. Explorers Web och Aftonbladet. Man lär sig av sina misstag! Idag kostar en sån här bild från 2500 kr, för icke exklusivt användande. Jag kör prislista i Annelistil, dvs som jag vill, det innebär i det här fallet att det ofta är billigare att dra upp en bild på ett helt uppslag än som en liten plutt. Det är för att jag tycker det blir snyggare så. Vill man inte betala så får man hålla sig till gratisbilderna.

Det är också dags att ta tag i träningen igen. Numera är det dock inte lika superviktigt som tidigare. Hade äggstockar som varit stendöda i 20 år och kvinnans testosteron och tillväxthormoner rockar i äggstockarna och för 1½ år sedan vaknade den ena äggstocken till liv igen ur sin törnrosasömn och nu är dessutom tvåan på gång, och de testosteron och tillväxthorminer jag nu får gör att jag det räcker med mer vanliga nivåer med träning. Fast det ska ju till också förståss!! Jag har slappat som fanken.

Jag skulle ha åkt Vasaloppet öppet spår nu men det funkar inte då jag har en axel som sitter lite snett och om jag kör med den så är jag rädd att dra på mig skador. Det är högeraxeln och det är den jag använder när jag lyfter upp min tunga ryggsäck på axeln i bergen så nej, den ska inte slitas sönder. Funderade på att köra en tjejvasa men nä, inte riskera nåt, så viktigt är det inte. Däremot är mina berg viktiga för mig. Fick koppla på lite hardcore-självdisciplin på den.

Ha, jag står och spänner mig hemma framför spegeln. Lite kul med muskler när man levt i så många år utan att kunna bygga. Nu får jag dem utan träning! Det är väl lite överproduktion i äggstockarna ett tag så japp, naturell doping! Haha. Tuffeblicken är bonus. Haha på den med! Nä, vet ni, jag håller precis på att färga håret, det är det som händer och så såg jag att shit, sicka snajsiga muskler! Haha.

Ja men äventyr då? Ja, så klart! Hur ska jag annars kunna andas? Cho Oyu i Tibet, 8201 m, är ju mitt absoluta drömberg. I Annelistil, dvs. utan bärare, inte casha utrustning på berget i förväg, ingen syrgas, bara jag och min ryggsäck och livet och berget på tu man hand - inkl. topptältning. Shit, får gåshud bara av att skriva det här, tänk om jag klarar det en dag, vore så underbart så jag har inga ord. Förhållandena är bäst på hösten så enligt planeringen bär det av i sommar för att först acklimatiseras i Pakistan eller Nepal och sen kunna köra direkt mot toppen på första försöket.

Ja, så ser mitt äventyrsliv ut just nu. Fixa klart grejer och landa under tiden, göra lite intervjuer om det är lite vettigare grejer, komma igång med lite träning igen och föreläsa för att få ekonomin att gå runt, och sen stänga av nästan helt ett tag och bara skriva.

Ha det gott och kram till alla som vill ha!
Anneli

_______________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________