Det finns olika sätt att flytta dun mellan sovsäckar. Man kan göra saker på enkla sätt och så kan man göra dem på kul sätt.

Häromdagen gjorde jag på det enkla sättet. Jag blötte ner sovsäckarna där de skulle öppnas, klippte upp några centimeter, tog ut det blöta dunet och petade in det i hålet i den säcken som skulle få sig lite mer dun. Sydde ihop och in i tumlaren. Lätt som en plätt!

Idag var det dags igen. Idag gjorde jag på det kul sättet. Jag klippte upp hål direkt, körde in handen och tog en rejäl klump och petade in i sovsäcken som skulle bli lite varmare. Dunet yrde.

Då fick jag ett tokryck. Ett riktigt Annelitokryck!

No pain – no gain! Livet har varit minst sagt bråkigt på sistone. Saknad gör ruskigt ont och härom natten bjöd självaste djävulen upp till dans. Ikväll har jag istället dansat med änglarna så vingarna yrde!



Hur glad får man lov att vara? Jag tillåter mig att gladflippa precis när och hur jag vill. Nu är livet fullt av sorg  och då kan det vara extra svårt att tillåta sig att vara glad, för då är det ju inte så illa, eller?

Äh, allt sånt har jag lagt ner, det är som det är oavsett om jag skrattar eller gråter, och om jag ska orka med så behöver jag in i depå - gladdepå. Då är det lättare att ta de tunga stunderna. Men det ska tilläggas att det har varit en lång resa för att kunna tillåta mig att vara glad och skratta även när det är eländigt. Långt ifrån alla klarar det.

Våga vara glad rules!

Ni som har missat - jag har en NY facebooksida som du hittar här!

Till min hemsida.