Okej. Jag gör det jag gör för att jag gillar det. Jag tycker om att ränna i bergen, jag tycker om att resa, jag tycker om lite av varje. Och det är därför jag gör det. Jag är konfigurerad så att jag inte bryr mig så värst vad andra tycker om det jag gör, eller varför jag gör det eller what ever. Jag har alltid kört mitt eget race.


En polare frågade vilken topp jag tältade på sist. Toppen av Hammarbybacken i augusti sa jag. Haha, kul men nä, på riktgt alltså, riktigt berg. Jaha, ja, det var Åreskutan i våras. Men nä, på riktigt! Jaha, det var världsrekordtopptältningen på Muztagh Ata förra sommaren då. Haha, så kul exempel på att göra något just för att man gillar det, jag fattade inte alls det här med vad som är på riktigt!! Jag var ju på Hammarbybacken i tre nätter, det var ju asballt!

För några år sedan träffade jag min lärare som jag hade i första klass. Jag frågade hur hon mindes mig. Hennes svar var att du var inte som andra. Du hängde inte med någon speciell. Så sant. Jag var inte som andra och jag hängde inte med någon speciell. För jag körde mitt eget race, gjorde det jag gillade, hängde med den jag gillade att hänga med där och då, har aldrig varit direkt med i någon grupp, var aldrig punkare eller syntare eller breakdansare i tonåren, jag lyssnade på vad jag gillade och hängde med de jag gillade, punkare, syntare, breakdansare. That´s it. Jag är sån. Har alltid varit sån. Kanske på både gott och ont men oavsett så är det sån jag är. Och det går inte att tvätta ur.


Bara ensam? Nä, inte alls!! Men jag vill inte vara del av en grupp, jag vill rocka med alla!!

Så när jag reser så gör jag som jag vill. Ofta fixar jag allt själv, jag trivs bra så. Känner mig så trygg inombords att det inte spelar någon roll var jag är i världen, kan ta dagen som den kommer. Det trivs jag med. Gillar bekväma resor också, gotteresor, bara ha det bra och njuta. Härligt det med.

Woho. Väggarna på Ola Skinnarmos lodge i Sälen. Han och jag är gamla skolkamrater och jag hänger fortfarande med hans syrra. Jag och Ola är väldigt olika som äventyrare och jag är helt ointresserad av att gå in i en diskussion vem som är äkta äventyrare eller tuffing eller what ever. Jag kör min stil och Ola kör sin stil och respekt is the shit!

Under många år reste jag utan kamera. Jag tyckte att upplevelsen blev bättre om jag inte hade kameran med, möten med mäniskor blev bättre om jag inte fotograferade dem, jag såg världen på ett helt annat sätt om jag var fri i sinnet, ingen kamera som kunde distrahera min uppmärksamhet, ingen fåfänga eller troféjakt som bilder kan bli. Bara driva runt, uppleva och ha kul och få fina möten med människor. Det var större än att kunna se bilderna efteråt. Jag tycker fortfarande bäst om att resa utan kamera men det finns andra värden som har kommit med in i bilden.

Nu känns det kul att kunna dela med mig av det jag gör. Jag blir glad av att se att andra blir inspirerade och sen tycker jag att det vore ju en jäkla waste of life om jag har levt det här livet och det inte kommer till nytta.  Jag kommer att dela med mig av mitt liv, det är jag helt klar med, och då vill jag försöka göra det på ett sätt så det blir bra, och det blir bättre om jag ibland tar med kameran. Så då är det värt det. Till det hör det här med bloggandet och facebook också. Jag vill dela med mig så då gör jag det.


Att facebooka kan ju ha andra värden än de kring en själv. Mitt liv skulle vara betydligt bekvämare och enklare om jag inte valde det offentliga racet. Jag försöker ge något. Att ge det här kostar. Och för det jag offrar för att kunna ge vill jag bli visad respekt. Ni ska veta att det är dyrt. Ibland är jag rädd för vad framtiden bjuder. Vindarna kommer väl inte alltid att vara lena. Men jag gör det ändå.

Anledningen till att jag skriver det här är att det finns en del som tycker det är helt blaj att jag syns så här. Då är jag ingen riktig äventyrare. Man ska vara tuffing och inte bry sig om sånt. Men vet ni, jag bryr mig inte om vad folk tycker om det, jag gör det för att jag vill göra det. That’s it. Oavsett vad det är för värden kring det. I min värld är det mina värden som gäller. En dag kanske jag inte tycker det är kul längre och då slutar jag. Det är bara mjuka grabbar som inte hänger på facebook för att det inte är coolt, jag gör som jag vill för jag bryr mig inte om de värdena. Hänger ni med? Jag bryr mig inte om att det inte är coolt och pure adventure style eller vad man ska kalla det, att sitta i en tv-soffa. Nähä, då är jag inte en pure adventurer enligt det måttet. That’s it. Och jag bryr mig inte.

Bloggande, en del av nya jobbet. Innan var det bara på skoj. Nu kan jag leva på det här skojgrejset. Och ska det bli en bok. Herregud. Vem tror hon att hon är?


Yeah yeah, glassigt värre! Men vet ni. Min livssyn på det här med mitt liv och så. Det handlar inte om mig. Det bara råkade vara i mitt liv allt det här har hamnat.

Okej. Detsamma gäller i val av äventyr. Jag gör det jag gillar. Jag tycker det vore asballt att kunna stå och dansa på toppen av Cho Oyu i solnedgången med Everest i bakgrunden. Och sen vakna i tältet på morgonen med bara livet som sällskap. Då kan min själ rocka så det står härliga till. Det finns någon Nisse som tycker att det är kasst för jag är egoistisk som förstör miljön när jag tar flyget dit. En genuin äventyrare gillar inte att förstöra miljön.

Nähä.

Okej, då tar vi det från början igen. I mitt liv och i min värld är det mina världen som gäller. Jag behöver bara rättfärdiga det jag gör gentemot mig själv, gentemot vad jag tror på, mina värden, mina värderingar osv. Jag kan säga att visst, jag bryr mig så klart om ditt och datt, men det är bara för att det är politiskt korrekt och alla vet att det är ytterst grunt rotat, men jag är ju inte sån som vi märkt, jag säger vad jag tycker, och det är att jag lever mitt liv efter mitt eget huvud. Jag är ingen ond människa, jag har snarare tuffa värden att leva efter, förmodligen tuffare än de flesta eftersom jag är så väldigt klar mot mig själv om hur de ser ut, men det är också allt. Ibland hamnar jag galet, i förhållande till mina egna värden, och jag brukar må dåligt av att vara off track, så då får jag söka mig back on track igen. Okej.

Jag tappade bort mig ett tag av framför allt så många som hade åsikter om hur jag ska vara och inte vara, kan få mejl och kommentarer om att jag ska skriva om andra saker, ha andra kläder, ha annan stil, göra andra äventyr, vara en annan. Både från okända och vänner. Jag blev helt snurrig. Och var väl inte helt på det klara med hur mina egna värderingar såg ut. Nu vet jag. Och nu kan jag hålla distans till det och omger mig med människor som ger tips och råd om hur jag kan göra det jag vill på bästa sätt, inte att göra eller vara något annat än det jag vill och är. Back on track.


Life is tumbling me around but still head up and feet down!

Så vad gäller flygresor så ja, jag flyger. Inte så värst mycket eftersom jag älskar att åka tåg men visst flyger jag. Så hur rättfärdigar jag det inför mig själv? För det måste jag. Det är sån jag är.


Jag gillar tåg så jag åker tåg. Miljövänligt är det också. På väg till Malou i TV4-studion där Malou fick lärt sig vad Annelistyle innebär - I'm nice to rock with and will show you respect - as long as you don't cross my line. And a good advice - don't do that.

Jo, jag tänker att om någon som har haft ett så shitty liv som jag har haft mår bättre av att flyga så ska den personen göra det. Jaaaa meeen om allaaa göööör sååå dåååå? Ja, men det var inte frågan om ifall alla ska göra så, andra som inte får ut lika mycket av en resa som jag får, t.ex. av att åka till Spanien eller Thailand på en måttligt peppande semesterresa, kan stanna hemma istället. Är det någon som ska nöjesresa så är det såna som jag som mår så fantastiskt mycket bättre av det.  Och om vi ska ha nöjesresor över huvud taget, eller över huvud taget ha nöjen som har en kostnad för miljön, så ja, det tycker jag, annars kan vi ju lika gärna ha ihjäl oss själva bums, det är ju det mest miljöbesparande. Sedan tycker jag att samhället kan göra miljöbesparande åtgärder i andra sammanhang för att jag ska kunna flyga, det är inte mina flygresor vi ska spara in på här i världen. Är det någon som ska resa så är det jag. Dessutom är det numera mitt jobb. Och sen tror jag att det där med miljön kommer att lösa sig i framtiden. Finns så asmycket pengar att tjäna på en miljövänlig och billig energikälla så det kommer att komma.
Typ ofarlig kärnkraft eller nåt. 

Jag behöver pynta mitt liv med kulgrejer för att kunna leva. Eller så dör jag. Igen.

Sedan om det finns annat jag kan göra för att må lika bra som när jag resor så visst, bara att komma med förslag, jag är så klart den första att lyssna.

Det är samma sak vad gäller en najs bil. Jag tycker det vore så kul med en störtnajs bil. Jag älskar att köra bil. Men då knorrar någon, en hardcoreäventyrare ska inte bry sig om fräcka bilar och sånt, det ska vara gammal folkabuss. Nähä och jaha. Men om nu bruden gillar bilar? Ja, då kör hon det racet och that’s it. Jag struntar i att det ska vara på ett visst sätt. Kalla det vad sjutton som helst, i mitt liv är det Annelistyle som gäller. Att göra det man gillar efter egen smak. Vill jag ha snajsiga jeans så vill jag ha det för att jag gillar det, jag bryr mig inte om att man inte ska bry sig om sånt om man är pure äventyrare. Vem bryr sig om sånt? Mjukisar. Faktiskt.

Jag har inget behov av att rättfärdiga mina värden inför andra, däremot behöver jag rättfärdiga mina handlingar gentemot mina värderingar.

Du bruden, om du håller dig hyfsat on track life will be just fine! Okej dude!

Mina värderingar och sånt ändras med tiden, finns ingen prestige i det alls, övertyga mig om en annan värdering och jag byter, men då är det ju min värdering, min nya värdering, och då är det den som gäller. Det kommer bli Annelistyle i det jag gör. Jag är Annelistyle. Okej.

Så, nu är det här inlägget skrivet och jag kan länka till det om det behövs. Och nu får det räcka. Case closed. Jäkla closed rent ut sagt. Time to just  rock life!

Bilderna på Posthotellet är tagna av min polare Petra Rönnholm.
________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida. 
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________