Det är flera anledningar att jag aldrig återvänt till Indien sedan jag sist trampade mig genom detta vidunderliga rike. Jag måste erkänna det var en mycket tuff tid, när jag då cyklade från Calcutta (Kolkata idag) tillAmritsar via New Dehli. Oerhört med folk och uppmärkamhet, massor med okontrollerbar trafik och alltid någon typ av byråkratisk tidsdödare. Och när jag denna gång krånglade med allt byråkratiskt med visumet (allt mitt eget fel, skickade en gammal passkopia), så kände jag, nä, jag har nog fått nog av Indien. Så landade jag i Chennai (Madras) och jag insåg direkt att mycket hade hänt sedan sist och att det är en stor skillnad på norra Indien och södra.

"Det beror på att norra Indien alltid utsats för aggression från alltifrån perser till britter, så det har gjort att folk är mer aggressiva, påträngande, business minded och luriga."

Så förklarade chefen för en av landets stora hotellkedjor när jag påpekade min fundering. Och det ligger säkert mycket i det. För verkligheten är den att södra Indien, i det här fallet staterna Tamil Nadu och Kerala. Här spottas för det första inte den här illaluktande pannötsslem historien överallt, allt är mer välordnat och rent, osannolikt rent faktiskt med tanke på folkmängden och folk tar livet så lugnt och sansat och ordet påträngande finns inte. Helt underbara människor!

Resan startade i Chennai och första dagen hamnade vi vid tempelkomplexet Mahabalipuram som jag längtat efter att få besöka sedan jag flörsta gången besökte Indien i början på 1980-talet. Mycket har hänt sedan dess och även om det var väl besöket, så hade jag haft större förväntningar. Dock imponerade stensnideriet så klart! men templen som sådana var mindre än jag fått för mig.

Det var först när vi kom till det stora tempelkomplexet i Thanjavur den drömmen blev förverkligad. Detta måste ses! Och allt går så lugnt till väga, mest för att det knappast fanns en turit i området och till följd av hur sansade folk är här. De är nyfikna, men oerhört trevliga och inte alls krävande som jag minns i norr. 

Vi besökte många olika tempelkomplex, men Thanjavur är det enda som jag anser är i världsklass och efter ett besök i Maduari flög vi till Cochin på västkusten och tropikerna igen. Och Cochin (Kochi) är ju en verkligen laidback plats med mycket intressant att se rent historiskt, alltfrån portugiserna till britternas tid här. Idag växer trakten snabbt och höga hus finns överallt. och trafiken är ju enorm och för mig då, som mest såg taxis, lastbilar och standradbilar när jag passerade, överväldigades av allt nytt på vägarna. Men kor och annat spännande är för det mesta borta.

Men det finns inga tråkiga ögonblick i denna del av Indien heller. Men, om jag stod inför min första Indien resa, skulle jag omgående välja att start i söder  stället för som alla gör, i norr. På så vis blir Indien att måste för alltid! 10dagar var alldeles för lite!

Se bilderna här:

Portfolio

Bildspel