Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Rehab påbörjas

Rehab.

Då börjar vi om nästan från början igen.

Igår besökte jag min vän Nora i Lund. Hon är fysioterapeut och kommer med ett mycket gott rykte. Det var som att träffa en lärarinna från småskolan. Mycket sträng, men ambitiös och ytterst kunnig. Jag rekommenderar henne oerhört mycket! Jag kan verkligen sitt jobb!



Problemet?

Nä, det är inte hjärnskakningen. Den är över. Den försvann i sin helhet dagen innan vi begav oss till Izmir. Plötsligt kunde jag lägga mig på rygg på golvet och göra mina knä övningar utan yrsel. Då hade jag tillbringat sex oerhört tråkiga veckor lyssnades på ljudböcker eller bara sittandes på balkongen timme ut och timme in stirrandes på folk på gatan nedanför. Det gick an. Men jag hoppades att de jag kände i min omgivning som haft en svår hjärnskakning hade fel. Dvs. att jag inte skulle behöva sitta så här upp till 4 månader och mer.



15 kg:s övervikt pålagt speciellt för Grönlandsturen fanns dock kvar när cyklingen inleddes. 7 kvar nu. Så cyklingen har gjort sitt på alla nivåer!

Problemet är att jag haft ett smärtsamt högerknä sedan i början av februari. Överträning så klart. Men med Grönlandsturen i antågande i maj, så kunde jag inte hålla upp med träningen. Tvärtom. Så under Mongoliet besöket drog jag i stora drag varje dag. En av dagarna, på den mest underbara av platser, samtidigt som Misha körde sin drönare, så körde jag en oerhört tuff väg genom skarpa klippor och sten. Där någonstans blev det för mycket och en rejäl smärta tilltog. Där skulle jag ha på börjat rehab plus vila. Jag körde bara rehab och tänkte att jag får köra smärtstillande över Grönland. Och justera allt efteråt. Jag hade dock inga problem när jag cyklade, så jag kunde göra cykelturen med tjejerna också.

Nu gick det som det gick på Grönland. Cyklingen blev livets bästa resa. Att leva med tjejerna på Expedition, det blir inte bättre! Men vists hade jag ont i knät så fort jag inte cyklade.

Så det första jag gjorde efter hemkomst var att gå till doktorn. Hon sade, det kan vara knäledsartros, men det är inte säkert. Gå till en expert på detta. Därför hamnade jag hos Nora!

Så Nora har gjort ett omfattande program åt mig. Jag har ju kört rehab sedan januari, men det här programmet är bättre. Och annorlunda. En halvtimme per dag. Men jag har ju tränat rationellt i tre år snart, så det är bara att köra på att lägga till fler moment.

Motgångar, små och stora, är en del av livet. Jag har lärt mig att bästa sättet att hantera dem är att hålla rutinerna, kör på, lär dig av misstagen och njut av det här korta livet! Imorgon kan det vara över!

Ja, här kan ni se platsen där jag "förstörde" knät https://www.youtube.com/watch?v=9dJf-8yv7mg&ab_channel=MikaelStrandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg