Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Någon som vill göra en dokumentärfilm av sitt äventyr?

Jag tillhör de som gläder mig åt att nya tekniker gör möjligheterna för fler att göra dokumentär. Och helt klart är att det verkar inne att vara dokumentärfilmare helt plötsligt. Varje festival, varje kanal eller editing comissioner som man pratar med får bokstavligen tusentals anmälningar och förslag hela tiden. Beroende på vilken typ av dokumentärer man vill göra, så får man anpassa sin utrustning. Jag gör ju utan minsta tvekan vad som på engelska kallas observational documentary. Det innebär i stora drag mest handhållet filmande och möjligheter till att ha mycket grejer, är mycket små. Så jag tänkte dela med mig av mina tankar runt detta med filmande och vilken utrustning jag använder, eftersom jag ofta får dessa frågor. Kanske kan detta inspirera någon som går i dessa tankar att börja filma, att ta det steg som behövs för att komma igång.

Att tänka på angående filmningen, några tips:

  • Träna, träna, träna
  • Läs manualen noga. är det långt mellan tagnmingarna, gå genom hela kameran och manualen innan.
  • Kom ihåg Rule Of Thirds vid intervjuer.
  • Zooma inte i onödan.
  • Olika bildstorlekar.
  • Blanda inte inne och uteljus.
  • Skaka inte för mycket, tänk på klippningen.
  • Tänk i sekvenser, gör gärna en s.k storyboard innan varje filmning. Jag har precis börjat och det är...ja, något bättre.
  • Kolla ljud och kamerabatterier innan start.
  • 30 sekunder innan varje sekvens, filma "miljöljud"
  • Glöm ej extra batterierna!
  • Glöm ej heller "cutaways" (inklippsbilderna.)

  • Teknik: 

Kamera:

Kameraval har ju återigen att göra med vad du vill filma. I mitt eget fall, observational style, så är det svårt att använda sig av en stillbildskamera som även filmar. Jag har en sådan som backup för att ha det alternativet. Men ljudet, som är så viktigt, är krångligare med en stillbilskamera. Det krävs extra arbete. Sedan är det svårt med en sådan, när man inte jobbar med fasta ramar utan bara måste köra på det mesta som rör sig. Beroende på priset, så så är det ju bättre om man har en kamera med knappar på utsidan och kan köra manuellt, men med det sagt, den Canon XA-10 som jag filmat Jemen och Mannen med Barnvagnen, den har inga yttre knappar och att köra manuellt kontra automat, är krångligt, därför har jag kört automat med förhoppningen att både klippare och färggraderaren kan justera i efterbearbetningen!

Jag har nu klarat av att investera i en professionell kamera som är en ren njutning, nämligen Sonys X-70 med 4K. En dröm, så är det. Det är ett ordentlig steg uppåt i jämförelse med xa-10:an. Den har hög skakningsnivå, bra ljus, alla knappar och lätt att köra manuellt, med vilket jag menar då vitbalans och bländare samt fokuseringen.

Min uppbackningskamera är inte klar, men tillsammans med XA-10 på de föregående turerna hade jag en Lumix GH-2:a och kikar nu på trean.  (4:an har 4K, men kostar mer) Stillbildsfotografering är fortfarande viktigt för mig.

Därtill så finns ju Iphonen nu mer, men självklart är ju ljudet inte det bästa och det krävs externt ljud som då är lite krångligt. Dessutom får man ju inte plats med hur mycket som helst på mobilen. Men jag har en Zoom H6, som är en annan höjdare, som extra ljudupptagare!

Tillbehör:

Tyvärr är det ju så då att alla märken verkar ha sina egna minneskort. Så för Sony CF och för Lumix SD. Jag kör SanDisk Extreme utan undantag. Korten lär rensas hela tiden eftersom de är dyra, så det behövs dubbla backuper på hårddiskar och bäst är ju LaCie.

Batterier, minst ett stort extra batteri per kamera. De är inte billiga.

Stativ. Jag har kört helt utan stativ på både Jemen och Mannen turerna, men kommer att hädanefter alltid att jobba med ett enbensstativ som är lätt och tar ingen plats. men också ha med ett större från Manfrotto.

Kamera ryggsäck. För mig är det ryggsäck som gäller. Av många skäl. Lättare att bära, lättare att jobba, men jag har inte hittat någon som passar utan jag har haft samma ryggsäck sedan 2010, som egentligen är gjord för laptops och tillbehör fr äventyrerae. men den säcken från Eagle Creek tillverkas inte mer.

XLR-kablar, minst en reserv.

Regnskydd har jag från KATA som funkar bra.

Fluffiga vindskydd för samtliga enheter.

Hörlurar. Jag har ett par som täcker hela örat och så skall det vara. Oerhört viktigt för den som gör allt själv, vilket jag gör och inte har råd med en extern ljudhjälpare.

Ljud. Jag har haft en Senheiser K6 med förlängning i alla år och fortsätter med detta för huvudkameran, men för SLR-kameran så kör vi Röde! Därtill har jag satat hårt på en pro-mygga från Sennheiser, AVX.

Filter. Hoya på samtliga kameror som skydd främst.

Pelican Cases. Jag har två varav en för huvudkameran, den andra för resten. Främst för transporter i olika miljöer.

Reflectorskärm. För bättre och jämnar foto gällande folk vid intervju.

Övrigt. Stativfäste för alla kameror.

Några rekommenderade inställningar för de som har den typen av kameror, oftast de för proffsbruk.

Manuell kontra automatiskt. Jag har på de bägge sista färderna och filmarna kört automat, mest beroende på att kameran inte hade några yttre knappar. jag valde den kameran från början på grund av storleken. På X-70 sitter knapparna perfekt och jag kör vitbaland, fokusering och bländare manuellt. När jag har tid.

Zebra och histogram. För mycket tjafs i bild tycker, bättre att försöka fatta hur ljuset fungerar. Det räcker att försöka filma...

Steadyshot. Absolut, men ej när kameran sitter på fasta stativet.

Format. HD (4K gäller nu). 16:9.

WB level, outdoors.

Rec lamp. Beep. Slå av. Skrämmer djur, de som inte vill bli filmade ser när den är på om lampan syns.

50i för DV pal, men 4K är ju än bättre då.

När det gäller det etiska...

Jag tycker det här är det svåraste med dokumentärfilm. Vad jag menar är, jag försöker alltid berätta för alla jag filmar hur jag tänker mig mon film eller hur de passar in. Likväl är det ju inte säkert att de gillar hur jag framställer dem. Jag försöker då få dem att förstå varför de har framställts på det här viset och hur det passar med vad jag vill berätta i filmen. Och är det fel som jag framställt dem? Jag anser att man heller aldrig skall lova ut att de får ha åsikter på hur filmen blir, men att de kan ha åsikter om hur det framställs. i slutändan är det ju min film och har jag då förklarat och de sagt ja, då står jag för det jag visar. OBS! Jag skulle aldrig hänga ut någon som skulle kunna utsättas för hot, våld eller död. Ja, inte ens hån. Det här måste man tänka på innan man börjar filma. Läs gärna boken Lies, Damn Lies And Documentaries av Brian Weston för perspective.

Viktigast dock är att börja filma nu på stört med vad man har! Man kan göra en film med utrustning under 30 000 kronor. Men då måste man göra allt själv. Och bra om någon skall få se resultatet.

För er som vill läsa kanske om annat jag skriver som inte rör uteliv och så, se här http://www.mikaelstrandberg.com/tag/svenska/

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-01-20 22:27   Panicmode
Det är då inte lätt. Dina tips och texter hjälper ska du vet :)
 
Svar 2017-01-21 06:10   explorermikaelstrandberg
Tack för det! jag läste någonstans att det produceras uppemot 15 000 dokumentärer per år i världen och att bara runt 600 blir visade för "publik", endera på TV eller festivaler, så alternativet är så att säga att använda de s.k plattformer som Yaddo, Distrify med mera, men även där måste man ju få "reklam" för att man finns till. Så det är inte lätt att leva på detta. I sverige är det nog inte mer än ett tiotal skulle jag tro.

Det till trots så är det bara att köra på tills man har en bra produkt och då hoppas någon kan hjälpa en.
 
2017-01-21 06:13   explorermikaelstrandberg
Här finns lite mer läsning, på svenska http://www.mikaelstrandberg.com/tag/dokumentar/ och än mer på engelska som kanske kan hjälpa http://www.mikaelstrandberg.com/tag/documentary/
 
2017-01-21 23:40   Betteroff
Tack för ett informativt och intressant inlägg, Mikael.

Visste att utrustning både kostar och tar mycket plats men funderar ändå på hur nyare teknik, tänker t.ex. GoPro och liknande kan ta över en del av dokumentärfilmandet, eller är det fortfarande långt bort?

Jag har jobbat både med traditionell video (om än bara som glad amatör :) ) och testade nyligen, på en äventyrsresa i Vietnam, med just GoPros och blev överväldig av användningsområdet på dessa små rackare!

Vore kul att höra din "take" på det hela med val av utrustning.

Emanuel
http://www.theadventurecrowd.se
 
Svar 2017-01-22 06:08   explorermikaelstrandberg
Hej Emmanuel! Just nu publicerar jag en rad artiklar på ämnet här https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg. Läs gärna dem också. Fler följer. I slutändan handlar det om vad du vill berätta och hur. Har man en bra idé, så kan ju GoPro funka också, men att kika på GoPro material i en timme, det känns....slitsamt. Och så är det ju ljudet.men för kortare grejer, absolut. Men som sagt, vad vill du berätta?
 
Svar 2017-01-22 18:28   explorermikaelstrandberg
Jag tar tillbaka detta med GoPro, se detta youtube klipp https://youtu.be/uptn76M8iDQ
 
2017-01-22 08:02   Headheretic
Kul läsning.
 
Svar 2017-01-22 10:04   explorermikaelstrandberg
Tackar, finns mer på https://www.facebook.com/explorermikaelstrandberg
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg