Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Grönland: En stor anledning

Pam väckte mig kvart I fem. Norrsken. Igen. Så jag skyndade mig upp och ut med kameran i högsta hugg. Glömde hur man spotmätade, men vilket evenemang det är varje gång. En riktig, riktig höjdare i livet!

Jag har nyss fyllt alla husets kastruller med snö. Slut på vattnet. Dusch röret har fryst. Minns ni det där dyra duschhandtaget? Det läcker. Jag har ringt till leverantören, han skulle skicka en rörmokare, men han måste ha åkt fel. Ännu inget. Så ingen har duschat sedan jag kom hem. Vi går till en vän och gör det. Hantverkarna här är som i övriga världen, dyra och kommer aldrig.

Kylan har anlänt. Det har varit runt 20 minus några dagar nu, lite varmare idag, kanske 12-13 minus, men visst är vintern här. Färjorna verkar ha slutat gå, helikoptern har anlänt och viken här nedan har bitvis frusit till is. Det känns kallare än förväntat. Lite sibiriskt över det hela, så det gäller att vara ute så mycket som möjligt, för dagarna blir allt mörkare. Solnedgång runt halv tre, så tjejerna går till skolan i mörker och kommer i stora drag hem i detsamma.

Jag säger äntligen!

Kylan och vintern är helt klart en av anledningarna att vi är här. Jag har varit ute och skidtourat ett antal gånger nu och det är en oerhörd frihet och kärlek jag upplever. Lokalborna är ute med hundarna och slädarna. Även de tycks älska denna tid! Men kylan tar kraft, jag är trött om kvällarna, helt klart och det tar tid at hitta rätt med alla grejer igen. Expeditionspjäxorna har ställt till problem med öppna sår på vänsterbenet, livsfarligt om det var en polarfärd, men nu är det ju inte det. Än. Bäst av allt, Pam ha också kommit ut och älskar det.

Jag känner att vintern blir fantastisk. Därute. Men tuffare inomhus.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-12-12 14:26   ulindh
Ja det är fantastiskt med vinter och norrsken. Trodde jag skulle få se en norrskensbild, men det kanske kommer i nästa inlägg? :-)
 
Svar 2017-12-13 00:03   explorermikaelstrandberg
Det blev inget bra, fru Lindh, jag har en hel del, men inte bra nog för publikation, men här då ser jag att det finns en av dem http://www.mikaelstrandberg.com/2017/12/03/tva-manaders-analys-two-month-analysis/
 
Svar 2017-12-13 09:56   ulindh
Tack det var ett spöklikt norrsken! :-) Det är spännande att följa er tid på Grönland.
 
2017-12-13 06:05   Panicmode
å så avis. Här är det knappt någon vinter eller någon kyla. Trist med kranen. Ni har iaf tur med snön=ni får tillgång med vatten.
Kul ni haft norrsken med, det är såpass norrut så aktiviteten är lite mer nu.

Blev det några sjyssta bilder då? Hade ni roligt? Det är det viktigaste!

Alltid kul också läsa att någon mer än köldnörd. Måste erkänna att jag mer och mer börjat fundera på om jag inte ska flytta norrut själv.
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg