Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Förberedelser för Kalaallit Nunaat

Jag minns att jag en gång i tiden sade att planeringsfasen av en stor resa, Expedition, jobb eller äventyr, ja, vad man nu vill kalla det, ja, det var halva resan. Det är ju sådana floskler man uttalar för att det låter bra, men är långt ifrån sanningen. Planeringsfasen är kul, det är oerhört viktigt, ja, jag kan sträcka mig så långt som att säga att den är extremt viktigt, men, dock, inte satan är är det halva resan. För, oavsett hur man planerar och förberedelser, så är det ju mycket man INTE vet innan man är på själva resan.

Och det här gäller definitivt en sådan plats som Grönland, som ju inte är helt okänt som besöksplats i Sverige, men jag ser under förberedelserna att det i stora drag är två sidor av denna ö som präglar svenskens (och de flesta andras också för den delen) medvetandet angående vad är Grönland och vad är en grönlänning? Efter månader av efterforskningar ser jag att det är två bilder som kommer fram, för det första är det en romanstisk bild av den pälsklädde jägaren i norr, en sorts den ädle vilden syndromet, som jagar säl och sneglar med istappar i skägget in i horisonten och har en halvbror som är shaman och spelar trolltrummor.

Eller så är det en socialrealistisk skildring från Nuuks utkanter om alkoholisering, barnövergrepp och känslor av en pågående kolonialiseringsprocess från danskarna, som säljer in sig som snälla och hjälpande och har inte alls förstört grönländarna under sina snart 300 år i landet.

Kanske är sanningen därimellan, vi får se. Något känns inte helt rätt här i förhållandet Danmark och Grönland. Hur som helst, så är detta en tid av mycket vånda, ångest, lite sömn och i det närmaste dygnet runt arbete. Jag försöker skriva något var tredje dag här då, Grönlandsförberedelser

Och det är mycket som skall göras, exempelvis:

1. Främst samla in nog med pengar så att projektet blir hållbart. 

2. Förberedelser på den fysika sidan.

3. Hitta samarbetspartners som Utsidan och andra som kan göra att idén går att genomföra, för där är vi än. Vem vet om det går eller inte?

4. Och så skall man dessutom vara "perfekt" farsa, make och mycket mera. Och tjejerna skall förberedas!

Så här har jag hållit på nu, i snart 32 år. Och jag vare sig kan eller vill något annat, men jag vill att det skall framkomma att allt detta inte bara handlar om hur fantastiskt livet är, nä, priviligierat helt klart, men det är ett 24 timmars jobb, där det aldrig finns semester och OB och så vidare....men så kan det vara, jag vill med denna blogg rapport bara bjuda in er så ni kan följa rapporterna och förhoppningsvis så blir det av!

Nästan varje dag nyheter hittar ni här!

Som alltid, ett gigantiskt tack till Utsidan som jag samarbetat med sedan...ja, åtminstone 1995, ja, cirka....!!!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-06-24 05:44   Panicmode
känner igen i allt du skriver, verkligen. Så mycket som ska klasha.
Så mycket som händer som andra inte ser, så mycket tid, jobb och mödan man lägger på. Håller också med att planeringen inte är halva resan.
Resan är..ja resan. Planeringen är snarare ett nödvändigt sidospår, en rit och eldprov inför resan. Men utmaningen i sig är just självaste resan.

Lycka till och du vet vart du finner mig om du behöver hjälp! Blir det knas med boende hojta till så hjälps vi åt. Finns alternativa hållbara möjligheter om det skulle krisa sig.
Och tack att du delar med dig. Det är något jag borde lära mig från dig, att dela med sig om processen...
 

Läs mer i bloggen

Jag besteg Kilimanjaro för 25 år sedan, nu är det dags igen

25 år. Ett kvartssekel har passerat sedan jag senast stod på toppen av Kilimanjaro. Bestigningen ingick i en åttamånaders vandring genom Massajland år 2000. Jag var långt ifrån i toppform – på alla tänkbara sätt – men jag var välsignad med exceptionella följeslagare: Leif Skara Karlsson, en av de mest genuint varma människor jag någonsin känt, och Peter Spjut, en gångmaskin, utan tvekan den mest uthålliga vandraren jag någonsin sett i aktion.

39 år i samma bransch

39 år. Så länge har jag lyckats behålla det här jobbet. Osannolikt egentligen. Men det hade inte gått utan alla de fantastiska människor jag mött längs vägen som ställt upp i vått och torrt. Och många gånger varit helt avgörande för att jag skulle kunna fortsätta.


Bilden nedan är tagen den 28 februari 1986 i mammas lägenhet i Dala-Järna. Jag hade vaknat på morgonen sittandes framför TV:n och ordentligt chockad över en nyhet som skulle förändra hela landet, statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Samma dag som jag skulle transporteras till Stockholm av min älskade bror, och flyga till Santiago de Chile för att påbörja cykelturen från Chile till Alaska.
Min förhoppning då var att jag efter äventyret skulle kunna försörja mig på det jag hade genomfört. Föreläsningar, tidningsartiklar och böcker. Så blev det. Jag fick t.o.m. vara med i riksradio och på TV, i reseprogrammet Packat Och Klart. Här kan ni se inslaget med intervjuaren Rolf-Egil Bergström, https://vimeo.com/20589771

Vuxen ansvar

"Jag klarar det, pappa."


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg