Förr sade alltid alla till mig, när skall du skaffa ett riktigt jobb? I och för sig får jag fortfarande den frågan, men än mer, ja, ja, nu när du fått familj, så då blir det att stanna på samma plats hela tiden.

"Barn behöver den tryggheten."

Nu vet jag av efarenhet att denna åsikt är extremt svensk, där vi tränats sedan födseln att tro på att trygghet är livet. Ändå lyssnar man. Det är ju så indroktinering fungerar. Så det är klart, det var med en viss oro som jag tog med min dotter på hennes första resa till en vecka i Segovia när hon bara var några månader. Det var jobb, cocktail partyn och sena kvällar, men det blev en succé. Hon var med på allt och överallt samt var en sanslös dörröppnare. Inga problem alls. Hon är för ung än, för att visa tecken på att hon inte vill, sade folk då. Min livspartner har aldrig tvekat. Hela hennes liv har bara varit ett resande. Hon är heller inte svensk, utan amerikanska.

Sedan dess har hmin dotter besökt ytterligare 8 länder, tillbringat en månad i den sibiriska kylan och 3 månader i konfliktfyllda Jemen. Hon är snart två år nu och häromdagen hade vi ett halvårsmöte med dagis, och jag gick dit med oro vad de skulle säga om allt resande och hur det påverkat min dotter. Nu skall det sägas att det är det bästa av dagis, med en verkligen underbar personal och Eva älskar att gå dit, men är lika glad att gå hem i slutet av dagen. Alltid överlycklig när vi hämtar henne.

Så här sade de:

Eva var lite blyg innan Jemen resan, men alltid glad. Hon var ju i och för sig bara ett år, så det kan ha haft med åldern att göra. Men nu när hon kommit tillbaka och varit i Sibirien, så är hon alltid glad och lycklig, vet vad hon vill, ingen krånglar med henne, hon är den som alltid ställer upp för sina kamrater när de är ledsna och hon är den som vågar, när inte de andra törs. Hon är alltid glad och pigg. Och äter stora portioner, var gör hon av det? Igår åt hon 8 potatis. Vår slutsats är att det är bara positivt med hennes resande för henne och hennes omgivning.

Så stolt har jag aldrig varit i mitt liv! Men jag berättar detta för att jag hoppas det skall inspirera andra att våga flytta livets gränser även här. Det finns så många fördelar med att resa med barn. Familjen blir starkare, dörrar öppnas överallt, barnet får se och uppleva alla livets sidor, de lär sig mycket och blir tåliga. Hon äter allt, sover överallt. Visserligen är Eva på gång in i trotsåldern och det är en kamp om det mesta här hemma, att få på henne strumpor denna morgon var en svår Expedition, men så fort vi bara åker buss eller tåg, så blir hon busigt lycklig.

Nu vet ju alla föräldrar att det här kan ju ändras, såsom livet självt, på några sekunder, men att det hittintills funkat bra beror på att vi själva älskar att resa, att vi alltid skapar en miljö som känns "hemma", med hennes favortileksaker, böcker och sånger. Jag har sjungit mer dessa två år, än jag gjort sammanlagt förut. Det finns så många födelar!

Nackdelar? Det enda vi ser är att det tar sin tid att ställa om sömnen och att den blir lite rubbad varje gång. Och att det hela tiden hon är vaken, måste hända något. Alltså, inga lugna sekunder mer.

Så barn är inte minsta hinder, bara skapar mer möjligheter. De flesta människor, undantaget sursvenskarna, älskar verkligen barn!

Jag får varje dag någon fråga om att resa med familj, här en intervju i ämnet!