Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Användarnamn: explorermikaelstrandberg

Intressen:

Kategorier:

Etiketter:

Expedition - ylle eller konstmaterial?

Fråga:

"Jag ser du är sponsrad av Termo. Jag undrar, vad är bäst ylle eller konstfibrer?"

Egentligen är det en personlig sak. Endera verkar det som om man föredrar ylle. Eller konstmaterial som syntet. Jag kan i alla fall säga att jag under dessa 25 år av tufft uteliv provad de flesta. Några observationer:

Jag har märkt att underkläder som marknadsförs av märken som i första hand riktar in sig på extrem sport, typ tävlingsåkarepå skidor, inte alls är gjorde för vanligt folk i skogen, som är ute under längre tider. De är alldeles för kalla. För Expedition passar de inte alls, i alla fall om man inte kommer inomhus varje kväll.
Det beror också på hur plaggen tillverkas. Vilka maskiner. Vissa märken tllverkas på ett sätt som gör det svårt att göra alltför stora förändringar och förbättringar.
När det gäller ylle eller syntet, så är det till viss del en smaksak. Jag tycker ylle kliar av och till.

För mig är underkläder med de allra viktigaste prylarna på all utflykter, Expeditioner i både varma och kalla områden. För min kommande ökenexpedition, när den nu blir av, så håller jag i samarbete med Termo att leta fram passande underkläder som passar i öknen. De är lika viktiga där. Och när det gäller underkläder så ser jag följande saker som helt avgörande:

Plaggen skall både isolera och hjälpa till att justera kroppsvärmen.
De skall knappast ha någon vikt
Det måste vara av bästa kvalité, så de billigaste på marknaden är bara för kortare utflykter. Inte att lita på när kvalité krävs.
Stinkfria och impregnerade på ett vis så man inte tvättar bort den bakteriedödande impregneringen.
De skall ju vara bekväma och sitta skönt.
Inga skavande sömmar!

Kom gärna med åsikter i detta intressanta ämne!

Vill ni ser mer bilder från Kongo-Kinshasa, kika här!

Föregående Nästa Startsida

Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2011-03-16 Läst 16884 ggr

Logga in för att kommentera

2011-03-16 18:26 Håkan Friberg: Med en liten gnutta miljötänk borde väl den bakteriedödande impregneringen få stanna i den kemiska fabriken...?
2011-03-16 20:35 explorermikaelstrandberg: Point taken!
2011-03-16 21:28 Vandrare: Jag har använt många ställ som varit bra, men jag har 2 favortiter:
Devolds expeditionsställ i 95% ull. Tjockt, sitter slappt och skönt och håller (tillskilnad från ren ull som jag alltid får hål i.)
Patagonias mellantjocka. Stinkfritt i syntet, håller, ventilrear och är skönt. fast hur milövänligt det är vet jag inte.
2011-03-17 08:37 brigas: ull är alltid skönast närmast kroppen.
De superställ jag har vid träning verkar närmast ha en kyleffekt i sej,måste alltid byta om omgående även om jag inte blivit svettig.
Numera har jag helst aclimas kasslernät i ull som träningsställ,och olika icebreakertröjor,kalsonger annars.
Luktfaktorn avgör också mycket.
2011-03-17 09:09 seobserver: Kasslernät funkar men de prövade som höll luktade snabbt.
Av prövade ullställ har de tunna av kamelull varit behagligast på mig men upplevts som stickiga av många.
HHs superställ var inte enbart kylande men började snabbt lukta.
Rosens gamla tunna jägarställ i synt-ull var inte dumma men ullen krympte snabbt varvid storleken snabbt minskad.
Ull regerar men efter 3 v eller längre luktar allt.
Silverjodider borde väl stanna på silvret....
Superull med lite nylon över verkar däremot vara bra.
2011-03-18 11:25 Stefan70: Jag trivs bäst i underställ i blandmaterialet polyester/bomull med syntetfibern närmast kroppen. Tex Termo Swed och Fristads. Kliar aldrig och extremt slitstarka.

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Läs inlägget

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Läs inlägget

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar

Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

Redaktionens lästips
Populära trådar
Aktuella pristävlingar
Direkt i din inkorg