Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition Defender X. Från London Till New York

När två meters vågen slog över Landrovern samtidigt som rodret gick sönder, tänkte jag:

"Hur i all friden hamnade jag i detta?"

Sekunden efteråt kände jag en stark glädje att få vara med på detta galna projekt! Livet är ju så kort!

Det blev en lätt dramatisk räddningsaktion. Och idén att med hjälp av Landrover korsa den Engelska kanalen lyckades inte.



Redan på kvällen var Jeff och Steve tillbaka vid ritbordet för att lista ut vilken lösning som är den bästa. Två sanna visionärer med en lång historia av Expeditioner med tekniska lösningar. Och motordrivna Expeditioner i bagaget. Jeff har gjort ett antal långa turer världen över i en Landrover. Se http://www.junglerunner.com/. Jeff är en av mina bästa vänner och driver Kensington Tours, där jag är en av flera Explorer-In-Residence. Steve å sin sido har gjort de mest fantastiska färder. I alltifrån helikopter från Nordpolen till Sydpolen. Med Spitfire jorden runt, hemgjord ismaskin (Berings sund) och mycket annat. Jag känner honom sedan länge, en mycket god vän. Läs mer här http://www.sb2.eu/

Så huvudidén är denna:

Att med Landrover färdas från The Royal Geographical Socity´s lokaler i London till Explorers Club i New York. Och på så vis bli den första Expeditionen i historien som gjort detta. Det inkluderar hav, sjö och vattendrag. Färden går genom Ryssland och Alaska. Den Engelska Kanalen och svåraste av allt, Berings Sund, måste seglas/åka över. Och så uppför Yukonfloden. Färden genom Ryssland går under den kallaste tiden på året där ned till -60 minus grader kan uppstå. Upp längs min gamla "hemvist" Kolyma-floden. Och därifrån till Beringssund vantar ännu en svår utmaning.

Jeff och Steve kör varsin Landrover. Jag är med som vän, någon sorts Sibirien expert och producent av filmen/serien som blir resultatet av denna Expedition. Men jag är med för att jag verkligen vill vara med! Jag hoppas jag kan vara till någon hjälp. Teknik är ju definitivt ingenting jag begriper mig på, så en stor del av färden blir jag nog mest i vägen.

Det finns många anledningar till att göra den här färden. Jeff driver en av världens största reseföretag. Han har köpt mina berättelser från Sibirien. Med resan vill han försöka öppna upp den här delen av världen till Kensington turism. Dvs. expeditioner, mindre grupper, guidade av lokala experter. Men framförallt inspirera andra att våga färdas på andra sätt än i gruppcharter. Bygga broar kulturer och människor emellan. Möta nya människor. Förstå världen och livet bättre. Och göra en film den här färden som speglar vår nutid.


Produktionsteamet består av jag då, den kloka Sofie Rørdam (http://kilwa.dk/about) som är director och så Samir Dounas som är fotograf, drönarpilot och mycket annat. Som filmmakare är färden en utmaning. Inte bara gällande kyla, batterier, mörker och annat. Lika mycket för att det är ju på pappret mycket som är -som det idag kallas, politiskt inkorrekt- med den här färden. Till att börja med så är vi tre medelålders vita män. Vi färdas i fordon i dessa tider. Hur definierar man Expeditioner, explorers och äventyr idag? Är det inte ute att hålla på med detta? Ska vi överhuvudtaget resa med flyg? Jag menar, ta min Grönlandstur, bara att ta sig dit och hem med flyg påverkar klimatet. Alla resor påverkar i stora drag klimatet. Hur reser man överhuvudtaget idag på ett ödmjukt och icke-påverkande sätt? Vad tycker de människor vi möter längs vägen om det vi gör och sin egen vardag? Det är några av ämnena vi berör i filmen.

 

Främst skall det bli en livsbejakande film som skapar hopp hos folk, inspirerar andra att ge sig ut och möta nya människor och utmaningar i livet.  En film där vi möter fantastiska människor. Och hur man kan vara ödmjuk mot livet. Och andra människor. Och naturligtvis är det ett riktigt klassiskt äventyr. En sann cliffhanger.

 

Vi hoppas filmen/serien dessutom skall skapa en vettig ödmjuk diskussion. Om Expeditioner i den tid vi lever i.

 

Ha gärna åsikter!

PS. Alla bilder kommer från helgens försök att korsa den engelska kanalen och diskussioner, packning runt omkring! Alla foton tagna av Sofie. DS

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2021-10-26 11:48   Trottoarbonden
Det børjade milt sagt tveksamt men det skall bli kul att følja projektet.

Lycka till :-)
 

Läs mer i bloggen

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Hur man kan följa Grönlandsturen...eventuellt


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg