Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Ett Grönländsk Äventyr SVT1 18 februari 21.00

Ett Grönländsk Äventyr SVT1 18 Februari klockan 21.00

"Din film röde mig i djupet av min själ. Vilket modigt porträtt av en fantastisk resa du och din familj gjorde tillsammans. Tack så mycket för denna film!"

Natalja Pylajeva, kurator och program direktör den Internationella Film Festivalen, Ryssland

  • Svensk trailer kan ni se sist här nedan

Den finns på SVT Play tillsammans med Jemen filmen och Mannen Med Barnvagnen den 16 februari.

Jag skulle oerhört mycket uppskatta recensioner och kommentarer på filmen!

Tack!

Mikael Strandberg

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2020-02-16 10:12   MonicaKa
Oj. Oj! OJ! Det var verkligen en tuff livsexpedition. Fint och sorgligt på samma gång. Väldigt naket och öppenhjärtigt. Respekt för att allt inte alltid blir som man tänkt sig, men hur man arbetar vidare från det, med nya förutsättningar.

Vackert foto, skönt med vyer som får ligga kvar en stund så man hinner ta in landskapet. Spännande också att se hemmet i samma vy, under olika årstider.

Mycket ofiltrerad äkta glädje i flickornas vardag, häftigt att se vad som är naturligt för dem. Sekvensen inne i kajutan på båten, när en fisk halas upp på däck framför rutan... härligt!
 
Svar 2020-02-16 11:56   explorermikaelstrandberg
Tack för denna fantastiska kommentar/recension. Mycket uppskattad!
 
Svar 2020-02-16 12:52   MonicaKa
Det var en mycket väl investerad timme på förmiddagen att se denna film, medan stormen Dennis och ösregn piskar utanför. En bra uppladdning för en löprunda i eftermiddag, när vädret sätter spelreglerna!

Som sagt, uppskattat med naturvyer som får ligga kvar ett tag i bild, det var många moment av färg och form som var väldigt fina rent grafiskt. Röd reling mot blått hav, helikoptern som kommer in i ena hörnet på en orange himmel, höstiga bergssidor där man får kolla noga för att upptäcka personerna som rör sig, ... Tack!
 
2020-02-16 18:26   OBD
TACK för en fantastiskt fin film!
Du har ju tidigare visat små avsnitt, t.ex Evas ögonsjukdom. Men att få följa er hela vistelsen på Grönland var verkligen fint.
Jag instämmer i Monica Carlssons kommentarer och kan inte lägga till så mycket. Vill bara säga att du har två fantastiska döttrar.
Åter igen TACK för att du delat med dig av Grönlandsäventyret.
 
Svar 2020-02-16 19:35   explorermikaelstrandberg
Hej Bertil! Vad glad jag blir att läsa detta! underbara rader, stort tack! Allt väl här! M
 
2020-02-18 17:39   eribur
Det var en speciell dokumentär! Kanske har din fysiska styrka avtagit med åren, men du visar prov på en överlevares starka psyke. Jag sitter kvar med en massa blandade känslor, vilket verkar ha varit innehåller under detta grönlandsår. Tack för att du delar med dig av allt!
 
Svar 2020-02-18 18:09   explorermikaelstrandberg
Stort tack för denna kommentar!
 
2020-02-25 14:13   Trottoarbonden
Oj, vilken øppen och stark film som du delar med dig av.
Bra foto, vackra vyer och miljøn ær ju milt sagt karg och extrem, lite som livet i de arabiska øknarna, nakna och råa.
Hoppas dina underbara døttrar ær lika glada och goa hela livet :-)

Be careful out there.

/Ove G, Svedala
 
Svar 2020-02-25 16:13   explorermikaelstrandberg
Hej Ove! Tack för dessa fina ord! Oerhört värmande. Döttrarna rocks. Dock skrev jag detta om Eva häromdagen eftersom folk frågar https://www.mikaelstrandberg.com/2020/02/18/evas-ogon/
 
2020-03-01 21:13   brigitte
Tack för din film om dina erfarenheter på Grönland. Jag hade läst din blogg om Grönland innan på Utsidan och när jag såg att en dokumentär skulle visas på TV ville jag absolut inte missa den. Tittade på den tillsammans med mina döttrar. En av dem blev så väldigt inspirerad av den att hon besökte din hemsida och frågade dig hur man blir äventyrare. Tack för att du svarade henne.
Väldigt fina bilder av ett land och ett liv som man nog inte kommer att uppleva i verkligheten. Men din film gjorde att det vore som om man själv varit där!
 
Svar 2020-03-02 05:05   explorermikaelstrandberg
Hej Nrigette! Det är ju exakt därför jag gör film. Men förhoppningen att det skall inspirera. Som i fallet med din dotter. Jag blev mycket glad att läsa detta. Responsen har varit enorm på alla nivåer efter filmen. Stort tack Brigitte!
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg