Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Åldrande, livslängd och hälsa

Så jag har börjat med ett nytt film och livsprojekt. 3 årigt. Åtminstone. Det började när jag för en månad sedan sprang en trail tävling. På tre månader förbättrade jag min 10 km:s tid med 17 minuter. Till följd av intresse, kommande Expedition och rätt tränare. men jag glömde åldern och den tunga träningen. Så jag har fått en hälseneskada som jag dras med än. Vet ej när jag kan springa igen, men saknar det. På detta kom en urininfektion. Alla tecken på överträning. Så jag började forska i det här med träning och åldrande och hamnade då i den nya vetenskapliga forskningen runt åldrande, livslängd och hälsa. oerhört intressant! Och det verkar tveklöst vara så att med rätt diet, träning och inställning samt lite genetiskt trixande, så är 120 år ingen omöjlig ålder. I den priviligierade världen. Se filmen här nedan. Klara ni detta? Gäller främst läsare över 50!

Jag har förstått att periodisering, vila, rätt uppvärmning och återhämtning är oerhört viktigt, MEN att det går att köra hårt till minst 75! Så det här med pension vid 65, det anser jag är idiotiskt. Samhället verkar vilja man skall dö och lämna vidare till de yngre. Så bortkastat!

Jag skulle vara intresserad av höra om andras erfarenheter i detta ämne, träning, tävling och åldrande! Skriv till mikael@mikaelstrandberg.com eller här nedan om ni vill.

Stort tack!

Föregående Nästa Startsida
Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2019-12-01 Läst 6534 ggr
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-12-22 07:47   Thomas Lummi
Intressant inlägg.
Det jag anser vara den mest motiverande saken, som gör att man genomför det man tänkt sig, är att man gör det man tycker om. Om någonting är roligt är det lätt att motivera sig att genomföra aktiviteten, eller vad man nu gör.
Som utbildad personlig tränare under 2018 fick jag många saker bekräftade under utbildningen, och också det senaste från forskning mm av Sveriges ledande personer inom uthållighetsträning.
Periodisering, återhämtning samt att träningen ska vara anpassad till var man är just nu låter självklart. Ändå är det så lätt att sticka ut och springa som om man var 20 år.
Som 52-åring inser jag att jag tränat på motionsnivå i 40 år, och tycker fortfarande att utmaningar är kul. Jag kan fortfarande nå mina mål, så det handlar inte om att inte sätta upp, i andras ögon, tuffa mål. Mina mål är mina mål.
Ska man orka bli gammal behöver man träna, efter egen förmåga, och jag anser att åldern bara är en siffra.
Tack Mikael för inlägget, och tack för allt du berättade om på 90-talet. Jag var en av dina följare som tyckte att du gjorde fantastiska saker. Du var då en inspirationskälla för mig.
Hälsningar Thomas
 
Svar 2019-12-22 09:02   explorermikaelstrandberg
Hej Thomas! Ett rent nöje att läsa det du skriver! Helt underbart, upplysande, intressant, ärligt och avgörande. Tack! M
 
2020-08-15 09:28   lottizen
Mycket intressant, mycket medhåll - men det känns respektlöst att rakt av dissa pensionsåldern 65. Det är förstås olika för olika människor. Har du följt en ensamstående sjuksköterska ett år? Eller någon av alla våra andra hårt kroppsarbetande, psykiskt påfrestade yrkesgrupper? Eller psykiskt belastade medborgare som försöker sitt bästa i motvind? Alla kan och vill inte vara vilda, fria, hårt tränande äventyrare, många har helt andra förutsättningar. För många av oss är kroppen och knoppen slut vid 70, är det för mycket att hoppas på fem år av barnbarns-gosande och strosande i skogen först? Du har många poänger, men dina förutsättningar är inte desamma som andras. Ibland kan det verka så, men förutsättningar är inte bara något man kan bestämma sig för att ändra. Kanske kan vi enas om att det åtminstone vore logiskt med någon form av individuellare bedömning av pensionsålder?

Tack för alla spännande dokumentärer iallf, det är givande att följa när någon kastar sig in i helt andra livsvillkor och platser, människomöten och utmaningar.
 
Svar 2020-08-15 12:42   explorermikaelstrandberg
Hej! Jag köper dina kommentarer rakt av. Jag gillar bara inte ålderbestämning. Att du skall "dömas" för din ålder. Som du skriver, alla är inte lika. Så mina åsikter är baserade på detta. Inte på att de som vill och behöver pensionera sig då, eller till och med tidigare. men jag kan ju dra slutsatser av många av mina vänner över 65 hur deras liv förändrades bara av att bli pensionär. En del till det bättre, för andra inte. Men individuellare, jag håller med. SÅ läs det mer för vad det är. Mycket tack för en bra åsikt dock!
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Läs inlägget

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Läs inlägget

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg