Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

5 viktiga kanske annorlunda prylar för öken äventyret

Jag fick en förfrågan häromdagen angående vad som var viktigt att ta med sig på en ökentur. Från en svensk. Det var lite förvånande, för att jag känner inte till någon i landet, förutom vårt lands främsta kvinnliga resenär Marianne Ahrne, som ger sig ut på ökenäventyr. Förmodligen för att skogen, bergen och kylan är mer en del av vårt kulturarv. Men jag tänkte, ja, varför inte skriva en liten artikel om det då....

Oavsett hur man färdas, så har allt att göra med vatten i öknen, så de två första tingen är då självklart, för det första:

1. Något att transportera vattnet. Har man packdjur, kan man kanske bära 50 liter i olika plastdunkar. Men om man färdas och bär allt själv, kanske den allra största Camelbaken som finns. Det absolut största utropstecknet på denna färd var en 3 liters Camelbak, en riktig vinnare!

2. I regel behöver man filtrera vattnet, som endera kommer från en brunn eller från någon som tagit det från en brunn och nu har det i en oljetunna. Jag använde MSR:s pump, men jag vet att Johan Ivarsson, på sin Namibianska strövtur bar med sig jättelika Katadyn filter för saltvatten.

3. Kompass, GPS.....och förhoppningsvis en dräglig karta. I stort sett finns det Tactical Pilotage Charts (TPC) som täcker i stort sett hela världen, även om de är 1:500 000, så gör de stor skillnad!

4. För första gången använda jag Teva och gick i hela tiden och trots 12-16 kg på ryggen, inga problem. Mycket bättre än kängor. Fötterna mår så mycket bättre, bara man sköter dem med Helosan innan sömnen.

5. Ännu en underbar upptäckt i stället för en traditionell khafiyya, var en s.k tophat från Termo, som gav mer "kyla", fläktande vind och gav bättre översyn av området. Se bilden ovan.

Ja, som en liten parantes i livet, kanske.....för den som funderar på att ge sig ut i öknen!

Föregående Nästa Startsida
Avexplorermikaelstrandberg Publicerat 2012-08-29 Läst 12644 ggr
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-09-04 08:14   seobserver
Efter att ha burit vårt eget vatten i den Syriska gruslådan bestämde vi oss att den väsentligaste deltagaren sakades i vår lilla grupp. Kamelen som orkade bära vida mer än vi.
Du tycks ha fått till det väsentligaste. Trevligt skrivet oxså. Bugar!
 

Läs mer i bloggen

Min första långfärdscykel

Bilden är från december 1986. Ännu en lerig uppförsbacke i Colombia. Jag kan knappt minnas platta vägar i detta land. Upp och ned hela tiden, precis som de föregående länderna Ecuador och till viss del Peru. Anderna. Här hade jag precis fått ett helt hjul mig tillskickad -det tog en månad och hamnade hos den svenska Ambassaden i Bogota- från fantastiska Monark (Kroon) i Vansbro. De hade gått in och sponsrat min cykelfärd från Chile till Alaska med en cykel och backup. En tre växlad ballong cykel som användes främst av Posten om jag inte minns fel. Jag hade själv stått på monteringsbandet i 8 månader som 18-åring och monterat bakdäck.
Där fanns då som arbetskamrater lokala legender som Leif Sixtensson, Urban Boväng, Kurt Ilar, Mikael "Zulu" Englund, Kele och Lena Stark.
Helt klart är ju att det som de flesta industri arbeten, i alla fall för mig, var inte någonting man önskade göra hela livet. Men jag är extremt tacksam för deras stöd under min första Expedition!
Tyvärr läste jag idag att denna viktiga arbetsplats har gjort sitt, se https://www.siljannews.se/.../monark-varslar-personal-och..., men anledningen är svår att förstå. Någon som kan förklara?

Läs inlägget

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Läs inlägget

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg