Det är den 27 januari idag 2004, -40°C och vi har satt på ett långkok med revbensspjäll från vildren, de sista potatisen av de 100 kg vi fick vid ankomsten och det går inte att beskriva den upplevelse det innebär att äta detta avkok! Inga kryddor, inget lagerbladskrafs, bara den naturliga viltsmaken. Himmelskt!

En liten brasklapp angående Andedyrkan

”Är han sjuk?” ,frågade jag ett par vänner häromdagen, när vi kom in i deras varma kök och såg deras hängige styvson håglöst hålla på med veden.

”Nä, han är bara trött. Hans far hängde sig igår natt” ,berättade de och tillade: ”Han har setat uppe hela natten och hållit den döde sällskap tillsammans med sin bror. Det är så vi gör här när någon dör. Hans själ måste ha sällskap av någon från hans familj när den lämnar den dödes kropp. Hur skall det annars gå för honom?”

Det här var ännu en vardagshändelse under vår tid i Srednekolymsk som visar att den jakutiska animismen är vid gott liv. Det trots att när man tar upp ämnet, innan man lär känna jakuterna, så hävdar de att de är moderna som de kallar det och att tron på andar och naturens gudar tillhör forntiden. Inte så att de skäms, men de tror att man inte förstår. Tills man förklarar hur mycket tid man tillbringar i det fria livet i den stora naturen och då vet de att vi förstår. Och vår relation till de två jättekorparna, Hugin och Munin.

”De är era väktare” ,förklarar de då direkt: ”Ni är lyckligt lottade.”.

Även ryssar som bott längs Kolyma i decennier har tagit efter vissa riter från denna mycket naturnära och ödmjuka religion. Det kan man bäst se om man går på en kyrkogård och besöker en ny grav. Under gravstenen brukar det ligga saker och ting som var av stort värde för den döde och som denne kan ta med sig på sin långa resa när han lämnar jordelivet. Oftast är det cigaretter och vodka.

”Vet ni” ,förklarade en förskollärarinna för oss under ett besök på ett dagis förra veckan, ”att varje månad har en speciell betydelse för oss jakuter och att vårt kalender år börjar med Hästens månad? Hästen är en Gud för oss. Och här kan ni se hur var kalender ser ut.”

Med dessa ord visade hon in oss i ett av många spännande rum på detta dagis. Här samlades barna varje morgon. I detta rum hade man målat upp betydelsen av alla månader. Kvinnans månad, fisket och jaktens månad, barnets månad och så vidare. Viktiga vardagshändelser. Väldigt lite hokuspokus. Deras form av animism är mycket lik den som många av Nordamerikas skogsindianer gjort så känd i västvärlden.

”Och här..” ,fortsatte hon och visade oss deras värld av Gudar målad på väggen: ”Vår värld består av nio olika Gudar på olika nivåer av himlar. Vi tillber dem varje dag. Men många av oss tillber också djuren där ute i naturen. Som renen, hästen och björnen.”

För mig såg målningen över de jakutiska Gudarnas värld ut som den tibetanska världen av olika Gudar, med himmel och helvete, goda och onda andar och fräsande Eldmän i hörnen.

”Det här kan vara av betydelse för Er” ,fortsatte hon, eftersom hon visste vad vi höll på med: ”I februari styr framtidens gud. Det är ett bra tecken för er.”

Överhuvudtaget var det ett spännande dagis. De hade förutom detta samlingsrum, ett rum med bara blomsterväxter så att alla barn och lärare fick kraft att växa under den långa vintern, ett rum med alla tajgans växter och uppstoppade djur, ett rum med folkdräkter och saker som hörde deras jakutska traditioner till, bland annat hade de små liar, ryggsäckar, knivar, en liten yxa, räfsa, fisknät och andra ting som hör bonden, jägaren och fiskarens vardag till. Så att de små redan på dagis fick lära sig användning av dessa viktiga saker.

”Vi samlas ofta för att dansa och sjunga” , förklarade en annan kvinna som bjöd in oss till kulturhuset häromdagen för att vi skulle få bevista andliga danser och sånger som vi önskat: ”Det är ett sätt att både hålla oss själva igång, traditionerna vid liv och tillbe Gudarna.”

Vi fick se Eld dansen som ackompanjerades av en mungigans mystisk väsen och det var svårt att stå still. Mitt i dansen steg shamanen in, ja, den person som enligt denna tro kan samtala med andarna. Häxdoktorn som kan bota de sjuka och inspirera de tvivlande. Det var en kvinna klädd i grönt.

”Jag tror det kommer att gå bra för er” ,förklarade hon innan vi tog avsked och utan att vi nämnt det: ”Håll er väl med korparna så går er inget illa.”