Det verkar inte bli någon vinter i år. Jag kommer ned hit till bryggan för sista gången. Det är en helgrå dag med plus 4 grader och måttlig vind från väster. Allt verkar tomt och övergivet här. Tre vita prickar som är knölsvanar borta vid Måsön. Några trutar kretsar över fjärden. Grönfink hörs. Fyra kniphanar går ned för landning en hundra meter norr om bryggan. Den lilla flocken fylls på ytterligare. Snart är de sex hanar och två honor. De ligger tätt tätt. Ett par viggar kommer på inspektionsrunda inifrån Bonäsviken. Det är en tyst dag. Bara vågskvalpet och vinden i mitt öra hörs. Två svanar flyger lågt över vattnet med visslande vingar ut från Bonäs och över till Dånö. En havsörn hänger mot vinden långt borta över Tellskärs norra udde. Tre andra örnar strider om någonting på Måsön. De lyfter över marken och väsnas lite. En gulsparv hörs i luften. Alla svanar jag ser nu är knölsvanar. De är ett tiotal. Vågorna rullar regelbundet in mot mig. När en dör bort kommer alltid en ny. De är som årets dagar. Ett par storskrakar flyger in i viken. När jag går ropar havsörnarna gott nytt år och på återseende efter mig.

Året kortaste dag är också en av de mörkaste. Det har kommit snö, som lyser upp lite. Annars blygrått gryningsljus lite före klockan tio, och lätt snöfall. Allt är lugnt här nere vid Lökholmen. Isen har börjat lägga sig på den lugna vattenytan. Lika mycket is som öppet vatten på fjärden. Ljud av koltrast, domherre och korsnäbb på väg ner hit. Jag har två veckors jullov. Några skrakar simmade ut från strandstenarna när jag satte mig på bryggan. Ett gäng trutar kommer flygande och bryter tystnaden. Havet brusar bakom Dånö. Grönfinkar flyger över vattnet, någon kråka kraxar. En medelstor rovfågel, som måste vara en duvhök, flyger över från Lökholmssidan till Tellskär. Ibland flaxar den, ibland glidflyger den, på ett för rovfåglar karakteristiskt sätt. Vädret klarnar efter hand och snöfallet upphör. Ännu en duvhök, som jag knappt hinner notera, kommer flygande över i riktning öst-väst. En liten skrakflock söker flygande öppet vatten. Borta vid Tellskärssidan simmar sex sångsvanar, av vilka en är en ungfågel. Hundra meter norrom dem har viggflocken packat ihop sig på en liten vattenyta. En kniphanne dyker när jag får syn på den, men kommer snart upp igen. Inget besök utan örn. Den kommer slutligen sträckande över Tellskärsvassen. Allt är dekorativt som på ett julkort. Om fem timmar är det mörkt.

Jag sitter med ryggen mot den hårda nordanvinden. Det är bra seglarväder för havsörnarna idag. Tre av dem är uppe och prövar vingarna över Örnudden. Vinden friskar i så mycket att det är svårt att notera något annat liv här. Isranden går en bit in i Bonäsviken. Fortfarande är fjärden öppen. Det ser ödesmättat ut med de tre svarta örnsilhuetterna mot de mörka skyarna. Himlen är helgrå med inslag av ljusa purpurmoln. Två av örnarna leker lite med varandra och gör små luftvolter. Jag tittar över axeln och ser två trutar kämpa på i motvinden. En fjärde örn kommer inseglande och försvinner bort över skogen i öster. Ytterligare en örn har anslutit sig till Tripp, Trapp och Trull. Snart är de fem. Men i nästa ögonblick har de spridits ut över hela området och är borta. Fem gråtrutar tar istället deras plats. Det sista jag ser av örnarna innan jag går är en som kommer så nära över mig som femtio meter, innan den igen viker av bort över fjärden. Det här kommer antagligen att vara vinterns fågelfauna: örn och trut. När jag reser mig upp för att gå flyger fem skrakar över mig.