Efter midsommar går naturen in i en annan andning. Fåglarna nu mera upptagna av att ta hand om sina ungar än av att sjunga. Hörde syrsorna för första gången i år på väg ner hit. Smultron längs vägkanten. Sitter nu vid sjöbodens bord vänd in mot södra stranden. Lyssnar. Trädgårdssångare och lövsångare sjunger. En blåmesfamilj tjattrar i alarna bredvid mig, ladusvalorna tjattrar inifrån sjöboden. En lärkfalk sveper snabbt förbi över skogskanten. Tittar över staketet mot bryggan och ser fisktärnorna mata sina fullvuxna ungar, medan en knölsvan skrider värdigt förbi dem. Annars tomt på fjärden. Förra sommaren sjösatte jag min båt här vid rampen, men i sommar blir det inget av det när jag ska operera axeln. Svanen har nu simmat över till Tellskärsvassen. Ser i kikaren att paret fått tre ungar, som ligger med maken, eller makan, i vassen några hundra meter västerut. Inne i viken bakom sjöboden växer vassen tät. Trollsländor flyger över vassen. Perfekt byte för lärkfalkar. Jag tar en sista titt in i sjöboden och ser ladusvalan sitta på en stege under taket, innan den flyger till boet som är beläget på några tjocka brädbitar.

Genomsvettig och impregnerad med myggspray sitter jag här på berghällen alldeles norr om bryggan. Klockan är lite över midnatt. Tältet är uppslaget invid den stora strandboden och jag har det ganska bra. Midsommarafton. Tärnorna skriar lite över fjärden, ärtsångaren sjunger i snåret bredvid. Spegelblankt. Jag skymtar konturen av en ensam skäggdopping i det blågula. Téet kokar i trangian, dunket från en motorbåt hörs ute i fjärden. Taltrasten, nattvakan, sjunger sina upprepningar från södra stranden. I folktron har den många namn: talltrast, sångtrast och så nattvaka, eller bara vakan, för att den sjunger under sommarnätterna. Dags att borsta tänderna och krypa in i sitt tält.

Väntade ut regnet idag. Nu vid kaffetider är det soligt och svag sydlig vind. Det känns redan i vinden att varmare väder är på kommande. Sitter här på bryggänden och dinglar med benen. Det är nu tid för eftertanke. Har fått ett nytt jobb till hösten. Skäggdoppingar fiskar i fjärden, sädesärlaparet varnar i närheten, någon bil vänder om på grusplanen. En båt som kommer genom Långösundskanalen skrämmer upp skrakar och knipor. Det är lugnt i fisktärnornas revir när den bråkiga kusinen från havet håller sig borta. Den mindre hackspetten signalerar från södra stranden att den antagligen har bo och ungar där. Bofinkar, lövsångare och gulsparvar sjunger middagsslumrigt. Ladusvalan småtjattrar på taket till sjöboden. Så kommer den på fångstrunda och stryker förbi bara några meter från där jag sitter. Knölsvansparet simmar ut på en tur från Bonäsviken. Sädesärlorna har lugnat sig en aning nu när de vant sig vid mig. En av dem trippar emot mig på bron med en trollslända i näbben. Men den vägrar fortfarande att gå till boet. Så jag ger mig av och ger den tillfälle till det.

Sommaren har kommit och sommarledigheten. Äntligen en tid då man får försöka bli sig själv. Det har länge varit högsommarvarmt, men den perioden är över. Nu försökte jag komma torr ner till Lökholmen mellan regnskurarna. Står och skriver under ett sjöbodstak. De enda som gillar vädret är mördarsniglarna, som flockas i massor på grusvägen. Gissningsvis runt tio grader och vind från sydväst. Jag härdar ut. Det blir en tillfällig regnpaus och jag sätter mig ute på bryggan. Knipmamman har redan stora ungar och de dyktränar ett par hundra meter bort. Två tärnor är i luven på varandra. De låter som arga kattor och kommer så nära att jag nästan tror de är arga på mig. Tranorna ropar i väster. Sädesärlan sitter på en flytboj. Ännu har jag inte listat ut var den har sitt bo. Vassarna har vuxit frodigt gröna. Hussvalor tätt över vattnet och ett par skäggdoppingar i fjärden. Inga ungar än, eller så är de gömda i ryggfjädrarna. Solen bryter fram svagt. Någon flaggar åländskt på självstyrelsedagen på Dånösidan. Ett par knölsvanar lyser bländande vita mot Långösundsvassen. Min vän tärnan har lugnat ned sig och kommer och sätter sig på en sten vid bron bara tio meter bort. Jag betraktar den i kikaren. Det är en silvertärna, vilket förklarar varför den var så aggressiv nyss. Tur att den inte har boet i närheten. Silvertärnan brukar häcka långt ute till havs. Kanske kommer den bara hit för att fiska. Den sitter längre kvar på samma ställe. Blyg är den inte, men vacker. Små röda fötter, helröd näbb, sammetssvart kalott på huvudet, annars gråvit. En strandskata förkunnar "regn upphör" för denna gång. Jag torkar mig i solen.

Cyklat ned till Lökholmen för att lyssna på nattsångare. Tänkte starta min expedition härifrån bryggan. Klockan tjugo över midnatt. Det har varit en varm dag och åskan mullrar nu i öster. Det blekar till en gång över Långösund. Svag vind. Förhållandena borde vara fina. Drillsnäpporna och en gräsand låter höra från sig, mygg. Glömde myggmedlet. Annars tyst här. Inga vassar heller för rör- och sävsångare. Fin aftonrodnad i nordväst. Flyttar mig till sjöbodarna inne i Bonäsviken. Sätter mig på en bänk vid en vägg. Det mullrar på i norr, och blixtrar ordentligt i öster. Det är märkligt tyst i vassarna. Kanske är det lite för tidigt på dygnet ännu eller så störs de av åskan? Jag väntar. Någon fisk plaskar till. Jag har hört att man kan kasta en sten in i vassen för att väcka sångarna, men det är säkert på dagen. Klockan går mot ett, åskovädret tycks komma närmare. Jag vandrar vidare. Men inte ett ljud i sommarnatten på hela vägen hem.