Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

10.3.

Lökholmen är en halvö som är ungefär en halv kvadratkilometer stor. Här finns mest tall- och granmoar, berg och albuskar. Det är ganska tätt bebyggt med fast bebyggelse och fritidshus. Det gamla båtvarvet tar en del plats. Vid sjöbodarna längs stranden finns det vassruggar. Lökholmen är det närmaste jag har till kusten från där jag bor, ca tre kilometer. Jag kommer hit för vattnet. Nu sitter jag vid albuskarna norr om bryggan. Sju sångsvanar, unga och gamla, har samlat sig i det öppna vattnet vid mynningen till Långösundet. Jag får en kort pratstund med fiskaren som kommer förbi mig, när han går ut och vittjar mörtnäten. Sångsvanarna trumpetar lite, men flyttar sig bara en bit ut på isen. Solen värmer och bländar i det vita. Det är lugnt, en plusgrad. En flock siskor småkvittrar i alarna någonstans bakom mig, en korp hörs. En hackspett hackar lågmält. Jag försöker ta reda på vilken sort, men den visar sig inte. Borta vid Tellskärsudden är det mera svan. Gissningsvis knölsvan.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

16.2.

Äntligen lite vinter. Snö, -4 grader och svag nordvästlig vind. Jag sätter mig en bit ut på isen. En hackspett trummade på väg hit. Också det ett vårtecken. Gärdsmygen kilade omkring nere i strandbuskarna vid träbänken. Jag har fått sportlov. Isen är bländande vit mot de djupt blågrå molnen i norr. Vackert som på en målning av någon gammal holländsk mästare. Talgoxen "tvinkar" på. Den har så många läten. Någon blåmes stämmer in. Kajor flyger nu och då vingligt graciöst över träsket. Det är artfattigt, som det ska vara på vintern. Minusgraderna lägger sordin på vårkänslorna. En koltrast småpratar för sig själv. En kråka hörs.

Byträsk, Geta, Åland

9.2.

Sitter på flotten. Det är en lugn och mulen dag, nollgradigt. Grönfinkarna sjöng på väg hit. Det första vårtecknet. Här nere vid Byträsk lockar nötväckan "vi-vi-vi-vi-vi" och får svar från andra stranden. Kråkor och mesar hörs också. En koltrast varnar. Jag tar in lugnet omkring mig. Vassen är vackert sepiabrun. Färgpaletten idag går i gråvitgrönbrun. Färgerna är dämpade och behagliga. Jag spanar mot andra sidan träsket med kikaren, där några björktrastar har satt sig i trädtopparna. Korsnäbbar hörs också därifrån. En liten flock kajor flyger över träsket söderut. Ljud hörs från morgonsysslorna på den stora bondgården Bolstaholm, som ligger två kilometer söder om träsket. De måste jobba, trots att det är söndag.

Byträsk, Geta, Åland

2.2.

Det känns välkomnande att markägaren byggt en stege upp till den stora stenen som ligger bara hundra meter väster om träsket. Jag klättrar upp på stenen. Framför mig söderut  har jag fin utsikt över åkrarna, till vänster ser jag Byträsk skymta mellan alarna. Bakom mig har jag de vida åkrarna uppemot Östergeta by. Det är en gråmulen dag med vind och snöfall från norr. Någon plusgrad. Skönt att nu ha januari bakom sig. En gärdsmyg kilade omkring i diket som en mus när jag kom hit längs vägen. Snöfallet tilltar där jag sitter och försvårar möjligheten att se och höra fåglar. Kanske att februari tar sitt ansvar och ger oss den vinter vi ännu inte haft. En talgoxes lockläte är det enda jag hör. En blåmes svarar. Snöfallet upphör igen. Fyra björktrastar passerar tjattrande från öster till väster. En korp kraxar till i väster, en kråka. Och så tuppen som ropar god morgon inifrån byn.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg