23.2.
Sitter här på bänken vid niotiden på kvällen. Fullmåne, stjärnklart, några plusgrader i luften. Tänkte att jag skulle ge ugglorna en chans att ropa. De ska ha kommit igång med det nu. Kanske inte toppförutsättningar, eftersom det blåser sådär en åtta sekundmeter i byarna. Ljus från fem stugor längs stränderna, annars bara månen som lyser upp skådeplatsen. Inga ljud, förutom vindens susande och isen som knakar och smäller. Jag får ge det en chans. Karlavagnen syns genom björkens grenar där jag sitter. Tänker på de två barnen i sagan Björken och stjärnan av Zacharias Topelius. Det var stjärnan som hjälpte barnen att hitta hem till slut från främmande land. Lite som de lysande kiselstenarna i Hans och Greta. Vingsuset från en knipa dör bort i norr. En gräsand väsnas på avstånd. Efter en halvtimme ger jag upp. Ingen uggla ville ropa ikväll.