Lökholmen, Geta, Åland

November är en favoritmånad. Naturen är kravlös då. Man förväntar sig inte att se och höra något, och allt som man upplever är ett plus. Jag hörde sidensvansar uppe i byn - ett vintertecken. Flockar av björktrast drog omkring på jakt efter rönnbär på väg ner hit. Träden är avlövade nu och höstflytten förbi. Försöker hitta en lucka mellan regnen och höststormarna för min tur till Lökholmen. En större flock sångsvanar drog söderut när jag kom ned till bryggan. Det är mycket knipor och vigg i farten här. Den stora knipflocken från förra veckan ligger kvar ute i fjärden. Även vid Tellskärsstranden och vid infarten till Bonäsviken ligger det änder. Viggar och knipor kommer flygande alltemellanåt. Jag uppskattar det sammanlagda antalet till hundrafemtio stycken. En kall vind maler på från sydväst. Det är dugg i luften, men ibland uppehållsväder. Solen kämpar för att bryta igenom de grå skyarna. En stor kråkflock kretsar över fiskebodarna i Bonäs. De undrar om det vankas någon mat. Ett par korpar kretsar på tätt tillsammans i utkanten av flocken. Morgonens första havsörn kommer flaxande långt bort över Hällö i väster. En gammal havsörn kretsar senare över Måsön och en annan lite högre upp. På mastodonta vingslag försvinner gamlingen bakom örnudden. En mindre flock sångsvan drar söderut över Hällö. Jag upptäcker ett storskrakspar mitt i knipflocken vid Finnöstranden. Det var längre sedan jag såg den vita skrakhanen. Ännu en örn kommer på inspektionstur över Tellskärsstranden. Vinden är kall. Det är dags att röra på sig.