Jag är här tidigt, i soluppgången. En paus i de vandrande lågtrycken från Atlanten nu. Friska, varma vindar från söder. Havsörnen cirklade ovanför Finnöudden när jag kom hit. Löv singlar ner från björken vid bänken där jag sitter. Jag äter mina plommon. Halvmånen lyser fortfarande. Ett par skäggdoppingar i fjärden några hundra meter ut. En trut i juvenildräkt lägger sig bredvid. Det är knepigt att säga vilken art det är. Spräcklig, svart näbb, svart på vingen. Av storleken att döma havstrut. Solen kommer upp och färgar dess fjäderdräkt och hela Finnöstranden i guld. Vinden kommer i byar söderifrån och piskar vattnet, men här vid bryggan är det ändå bra vindskydd. Går och ställer mig på bryggan och spanar. Det är tomt på liv här. Sommaren har varit och stängt dörren bakom sig. Allt förbereder sig för höst. Inga sädesärlor, svalor eller drillsnäppor mera. Bara vinden som ruskar i bryggan där jag sitter. Fortsätter till sjöbodarna inne i Bonäsviken. Där låg kanadagässen, svanarna och alla änder i skydd för vinden. Kanske jag kommer hit nästa gång.

Kanske de sista dagarna av riktig sommarvärme just nu. Det är över tjugo grader dagtid. Några gula löv börjar synas i björkarna. Mycket rönnbär i år. Nötskrikorna aktiva vid Bonäs vägskälet. Jag pallade plommon på väg ned hit. De är goda. En femton centimeter lång hasselsnoksunge slingrade på grusvägen på Lökholmen. Hasselsnoken trivs på Åland. Den får ungar nu i augusti-september. Ingen fågelsång längre. Tärnorna försvunna. Tomt på fåglar i fjärden, förutom ett vitt band med trutar längst bort mot Dånö. Kanske får de mat där? På stranden vid Bonäs betar det ett tiotal grågäss vid en sten. Några skator flyger livligt omkring, innan hägern, den gamla skolmästaren, kommer cirklande ned till stenen. Han sätter sig i solskenet och håller uppsikt över sin flock, innan han försvinner bort över taket till fiskarpoeten Karl-Erik Bergmans gamla sjöbod. Ja, skolan har ju börjat nu igen! Tre storskrakar kommer flygande ut ur Bonäsviken. Ser ut som om ruggningstiden är överstökad då. En kanadagås kommer utsimmande ur vassen med sina två fullvuxna ungar. Jag visste inte att den häckade här. En havsörn svävar ut över fjärden från Finnöudden. Det är lite konstigt att jag inte alls såg havsörnar tidigare i sommar.

Det är en fin morgon. Jag sätter mig vid träbordet. Det blåser friskt från väster. Vinden kommer rakt mot mig. Tranparet på åkern vid Långviken trumpetade ljudligt när de såg att jag gick förbi. Svalorna jagade insekter över Bonäsvassarna. Här nere bara en korp. Jag spanar ut över fjärden. Bara vita gäss syns. Tomt på fåglar. Så kommer den unga havsörnen svepande fram en hundra meter ifrån mig. Den flyger över Finnöskogen, gör en lov ut mot fjärden och försvinner bakom udden. Efter en stund kommer två ungörnar till. Den som kretsar nyfiket ovanför mig är helmörk. Bara den kilformiga stjärten avslöjar att det är havsörn. De försvinner på samma linje som den första bakom udden. Det här är tydligen havsörnarnas morgon. Ett par ringduvor flyger omkring vid södra stranden lyckligt ovetande om att höstjakten börjat. Och så kommer en tärna, kan det vara sommarens sista, och säger "hej då" på en liten tur längs stranden. Den dyker och fångar någon fisk. Två gräsänder i likadan ruggningsdräkt kommer utsimmande ur vassviken. När änderna ruggar tappar de flygförmågan, och får akta sig så de inte hamnar i örnarnas klor. Solen lyser vackert guldbrunt i ändernas fjäderdräkt.

Sommarens tystaste morgon. Bara en avlägsen lövsångare sjunger fortfarande här vid Lökholmen. Det är totalt vindstilla. Vandrade hit i sällskap av flugor, som hänger runt mig där jag sitter, tills jag torkat. En räv sprang över den vipfria åkern. Den stannade till och betraktade mig några sekunder, innan den fortsatte. Turistsäsongen är över nu. Stuggästerna har åkt tillbaka hem. Trutarna ligger som vitt strössel långt ute i den spegelblanka fjärden. Tärnorna fiskar och "krriar". Om någon vecka är de borta. Duvorna hoar på. En spillkråka ropar och rödhaken knäpper sina hösttoner. Inget mänskligt ljud hörs. Ett gäng grönsiskor drar förbi. De är märkligt flockberoende. Den större hackspetten kickar på vid stugorna på södra stranden. De många småbåtarna ligger övergivna vid sina bryggor och bojar. Något skymtar i toppen av en torraka på södra stranden. Jag tar kikaren och zoomar in. Det är en ung havsörn som ostörd sitter där och spanar, som en kung över sitt sommarresidens. Den sitter fortfarande kvar när jag går iväg. Solen lyser emellanåt på den chokladbrunspräckliga fjäderdräkten. Dagen har svårt att bestämma sig för om den ska bli regnig eller solig.