Vårkonsert på åkrarna norr om träsket. Tranorna trumpetade sin ankomst mot en fond av lärksång och vipgnissel. Här nere vid Byträsk sjunger den första bofinken. Sävsparvar hörs i vassarna. Riktigt gosigt att sitta här på flotten i morgonsolen. Vindstilla och plusgrader. En ringduva hoar. Gräsänder och vigg, som dyker i norra ändan. Bara alldeles längs stränderna ligger det en tunn nyis. Hackspettar trummar från olika håll. Tuppen gal från Bolstaholm. Nötväckan lockar från östra stranden. För första gången, här i solen, känns det som om jag skulle kunna kasta av mig vinterjackan. Och så kommer det en trana, på lugna vingslag, flygande över träsket. En mäktig syn!

Kommer hit på kvällen lite efter klockan tio. Inte perfekt väder för att lyssna på ugglor. Mulet, blåsigt från väster, någon plus. Men annars är det fullmåne just nu. Den här tiden på året brukar ugglorna ropa. Sätter mig på träbänken och lyssnar. Bara ljudet av ett flygplan som sakta dör bort. Trädstammar och kvistar som gnisslar mot varandra. Ljudet av en knipvinge hörs tyst över träsket. Det är behagligt att sitta här i mörkret. Konturer av svarta trädstammar omkring mig. Och ändå inte helt beckmörkt, som på hösten. Jag gick hit utan att använda ficklampan. Sångsvanar hörs långt borta. Ytterligare ett flyg passerar. En småfågel lyfter från vassen när jag reser mig och går och sätter mig på flotten. Jag tittar ut en stund över det svarta vattnet. Men inget napp den här gången.

Vaknade till koltrastsång. Mängder av sångsvan, tofsvipor och lärkor på åkrarna norr om träsket. Också ett par kanadagäss och sädgäss, Nils Holgerssons vilda fåglar. Isfritt här nere vid Byträsk. Fantastiskt! Ett par sångsvanar ligger hundra meter ut från där jag sitter. Något stort, kanske en älg eller ett rådjur, plaskar omkring i vassen norrut. Jag bara hör den. Tre svanar till landar bredvid de första, men jagas bryskt iväg. Kampen om reviret har börjat. Det är en lugn, mulen, morgon med ett par plusgrader. Koltrasten sjunger från andra sidan och gärdsmygen här i strandsnåren. Svanarna är verkligen njugga mot alla inkräktare, som jagas iväg med bett och slag. De vill ha träsket, och då menar de hela träsket, för sig själva. Någon grönfink flyger över. En spillkråka ropar på avstånd, och trummar senare på något som låter som ett plåttak, och nötväckan svarar från andra sidan. Ett gäng gråsiskor slår sig för en liten stund ner i strandalarna och småfisk hoppar ibland på den lugna vattenytan. Det enda som finns kvar av vintern är isen som binder samman vassen längs stranden.