"Ingen dager synes än", fastän klockan är kvart över sju. Det är en lugn och mulen morgon. Veckans regnande har fyllt på naturens behov av vatten för hela hösten. Säsongspremiär för mitt varma fårskinn som jag sitter på. Endast kajorna som väsnas i skogen bakom mig och rödhaken som "höstknäpper". Annars tyst. Plötsligt flyger hägern med ett brak över bryggan och försvinner som en skuggestalt på kupade vingar bort över vattnet mot Tellskärssidan. Vid halv åtta kommer morgontrafiken igång. En större fisk skvalpar till inne i vassviken och en gräsand beklagar sig lite. Örnudden och skogskanten över Finnö speglar sig i vattnet som en stor ljudvåg i ett datainspelningsprogram. Allt är ljud nu i gryningen. "Fink, fink", bekänner en bofinksflock, troligen på flytt. En koltrast varnar högljutt från stugorna bakom mig och väcker en gärdsmyg som sjunger några drillar. Det hoppar småfisk runt bryggan. Efter en halvtimme börjar kråkorna kommunicera med varandra från alla vädersträck. Två sångsvanar flyger ljudligt in i Bonäsviken, men kommer snart ut därifrån igen och drar iväg tätt över vattnet runt örnudden. Den stora kajflocken flyger som skjuten ur en kanon över mig och ut över fjärden. De håller ihop som en myggsvärm, svänger hit och dit och försvinner bort västerut. Snart kommer de tillbaka in mot land. Jag funderar om kajorna möjligen planerar att flytta, men inte kan bestämma sig. Ytterligare en mindre kajflock flyger lite senare över Måsön. Vid åttatiden börjar det ljusna så mycket att jag kan se en ensam kniphanne som ligger hundra meter från där jag sitter. Tre knölsvanar ligger vid Tellskärsstranden. De är lugnare än sina oroliga kusiner. Det är mycket småfågelläten överallt, som jag inte kan identifiera. Det ljusrosa gryningsljuset tecknar pastellfärger i vattnet norr om bron. En geting kommer och inspekterar mig på närhåll. Det har varit mycket getingar i höst. Jag har slängt ut hundratals från vinden i september-oktober. En regndroppe faller på min näsa och jag packar ihop för denna gång.

En gråmulen söndagsmorgon. Jag stannar till på vägen ner hit och spanar ut över Bonäsviken. En hel del änder och vigg ligger där. Ett par ekorrar leker tittut runt en tjock tallstam. Kommer ned till Lökholmen och sätter mig på bryggan. Fem knipor ligger ett femtiotal meter ute i fjärden. En havsörn spanar från en trädtopp på örnudden. Hägern står på sin post borta i vassen vid Långösundet, vaksam som en kinesisk pingisspelare som är redo att hugga på matchbollen i OS-finalen mot Truls Möregårdh, innan den stegar vidare längs stranden. Två storskarvar flyger över mig västerut. Finkflock i luften. En havsörn kommer flygande över Måsön i riktning mot örnudden. Svag vind västerifrån. Korsnäbbar hörs bakom mig. En örn över Tellskär glider mot Dånö. Ännu en skarv, flyger söderut. En stor kajflock på uppemot åttio individer tar örnudden i besittning. De kretsar över trädtopparna tillsammans med kråkor, slår sig sedan ned i träden och verkar uppenbart förgrymmade över något. Kanske är det de stackars örnarna, som inte vågar visa sig alls när kråkfåglarna är där. Knipflocken försvinner långsamt simmande norrut, medan vinden friskar i. Det är skönt att sitta här. Inte alltför kallt. Två gråtrutar lägger sig lojt bredvid en havstrut som ligger och vilar i böljorna utanför Tellskärsudden. Fin möjlighet att mäta skillnaden i storlek mellan de två största trutarterna. En ringduva kommer svepande mot väster. Stuggästerna tycks ha fått eld i sin bastu i vassviken bakom mig nu. Jag lämnar dem och drar hemåt.